# ID: svediakorp-gov483856
# author: Watson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 499
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill gratulera Karl von Wogau till detta betänkande.
Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp stöder honom i hans slutledningar och anser verkligen att han gjort en mycket uttömmande utvärdering av problemen med den inre marknaden och de utmaningar vi står inför.
Min grupp kommer inte att stödja ändringsförslag nr 8, som vi anser vara förklädd protektionism.
Vi är klart missnöjda med den inre marknadens utveckling.
Det tycks som om medlemsstaterna saknar den politiska viljan att få den att fungera ordentligt.
De har faktiskt till och med infört åtgärder som leder bort från den inre marknadens acquis.
Ibland verkar det som om kommissionen saknar modet i sina övertygelser och sina befogenheter som fördragens väktare att driva fall av icke-överensstämmelse med tillräcklig beslutsamhet.
Den inre marknaden är oumbärlig för välståndet.
Genom undersökningar vet vi att före år 1993 kostade uppfyllandet av tullkontroller affärsmännen omkring 7, 5 miljarder ecu varje år - det bygger på 1992 års handelsomfattning, men är uttryckt i dagens penningvärde.
Det motsvarar 1 % av totalvärdet för handeln mellan medlemsstaterna vid tidpunkten ifråga.
Vi vet att avskaffandet av de rutinmässiga tullkontrollerna sedan den 1 januari 1993 har kapat kostnaderna med två tredjedelar, vilket sparat omkring 5 miljarder ecu per år åt handeln.
Att uppfylla transnationella moms- och Intrastatsystem är emellertid dyrbart.
Det kostar affärsmännen ungefär 2, 3 miljarder ecu per år.
Det finns likartade kostnadsbesparingar för åkarna sedan 1992, men kvarvarande väntetider vid gränserna kostar ännu omkring 50 miljoner ecu varje år.
Mycket pengar kunde sparas om kommissionen kunde få medlemsstaterna att slutföra den inre marknaden på ett effektivt sätt.
Medlemsstaterna bär den största skulden.
Låt mig bara komma med ett exempel från Förenade kungariket, den stat jag representerar: Det finns i min valkrets en pensionär som heter Bill Smith.
Bill Smith har just förlorat sin kamp för att förhindra att 100 utmärkta tyska cigarrer ska gå upp i rök - inte i hans vardagsrum utan i en ugn hos den brittiska tull- och accismyndigheten.
Tjänstemän i Förenade kungariket har sagt att de kommer att förstöra dessa cigarrer, eftersom herr Smith har vägrat att erlägga en tullavgift på 90 pund.
Jag tog upp fallet när dessa cigarrer beslagtogs.
Tullen hävdade att tullavgiften måste erläggas, eftersom de inte importerades personligen.
I själva verket hade de beställts från en tobakshandlare i Tyskland och tull hade erlagts på försäljningsplatsen.
Förenade kungarikets regering hävdar att detta är en postordertransaktion, som fallet med mannen i svart.
Det är det alls inte.
Det finns vissa paralleller, men den kommissionär som hjälpte mig tidigt i detta fall, och mina ansträngningar, har inte kunnat övertala Förenade kungarikets tull att agera rättvist.
Innan vi kan klara upp problem av detta slag kommer Europas medborgare aldrig att tro på den inre marknaden.
