# ID: svediakorp-gov483798
# author: Wohlfart (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 341
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag tror att ledamöterna i parlamentet kan instämma i att mellan våra önskemål - i rådet, kommissionen och Europaparlamentet - när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och verkligheten är det mycket ofta en avgrund och det finns fortfarande mycket att göra.
När det gäller Kina, som är ett land som jag f.ö. känner till ganska väl eftersom jag haft tillfälle att resa dit flera gånger inom ramen för de bilaterala förbindelserna, tror jag att det ändå finns en viss öppning, även om den är liten.
Jag skall förklara vad jag menar.
1992 fick jag för första gången möjlighet att diskutera med den kinesiske utrikesministern om mänskliga rättigheter.
På den tiden var frågan tabu för kineserna och svaret var mycket kyligt och kort.
Jag hade tillfälle förra året i februari att följa med vår premiärminister Juncker vid en officiell resa till Kina.
På nytt togs frågan om mänskliga rättigheter och demokratisering upp och vi kunde då konstatera en viss förändring av tonen i det svar vi fick.
Vi kände ett visst behov att tala om vissa aspekter av de mänskliga rättigheterna även om de begränsades till undervisning, utbildning, hälsa och rätt till arbete.
Jag tror inte att man får göra sig några illusioner.
Den strategi som Europeiska unionen kan anta är en strategi med kontinuerlig dialog på samtliga nivåer, en dialog som kommer att göra det möjligt för dem att gå framåt steg för steg.
Jag tror att det är en politik som fortfarande under flera år kommer att kvarstå på denna sida om våra förhopppningar.
Och ändå finns det enligt min åsikt inga andra alternativ för närvarande.
Men jag framhärdar att tro - och jag säger det personligen - att de kommentarer som gjordes av USA: s presidet är fortsatt intressanta eftersom det ändå finns en öppning.
Vi måste kanske låta en tid gå, eftersom tålamod, som ni vet, är en stor konst i Asien.
