# ID: svediakorp-gov483768
# author: Van Dijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag har röstat mot resolutionen om Amsterdamfördraget eftersom jag i hög grad är ense med det.
Jag tar nämligen, till skillnad från majoriteten av detta parlament, allvarligt på kritiken mot detta fördrag, som upptar den största delen av resolutionen.
Den trovärdighetskris som EU befinner sig i, komsten av EMU, anslutningen av nya medlemsstater - ett löfte som vi inte får ta tillbaka - gjorde det nödvändigt med en omfattande omprövning av fördraget.
Fördraget skulle göra det möjligt för oss att på ett demokratiskt och genomgripande sätt bygga på en politisk, social och ekologisk union, det nödvändiga komplementet till marknads- och valutaunionen.
Det lyckades inte.
Den viktigaste delen av omprövningen av fördraget, att förbereda unionen för utvidgningen, lyckades inte heller.
Vi kan därför inte heller rekommendera medlemsstaterna att ratificera Amsterdamfördraget.
Det är inte konsekvent i ljuset av vår kritik.
Fördraget måste göras om.
Det minsta Europaparlamentet hade kunnat göra var att senarelägga sin bedömning av " Amsterdam ", för att sätta tryck på regeringscheferna att i december, vid toppmötet om utvidgningen, utlova en ny omprövning av fördraget, före sekelskiftet.
De stora grupperna i denna kammare verkar vara för fega till och med för en sådan strategisk användning av vår rådgivande funktion, vilket S.O.S. Europa pläderade för.
Vissa, som till exempel den nederländska regeringen, säljer " Amsterdam " som en seger för Europaparlamentet.
Vi får mycket riktigt mer makt i den första pelaren.
När det gäller jordbruk och utrikeshandel finns dock fortfarande ett gapande demokratiskt tomrum.
Utrikespolitiken blir lite mer " brysseliserad " genom " Amsterdam " men inte särskilt demokratiserad.
Tanken med parlamentskontroll över utrikespolitiken har väl begravts för gott.
Ännu värre är det att den demokratiska kontrollen över asyl- och invandringspolitiken urholkas ytterligare av " Amsterdam " fastän människoliv bokstavligt talat hänger på att det förs en noggrann politik på det området, med checks and balances.
Risken finns att inom kort varken Europaparlamentet eller de nationella parlamenten kommer att ha något grepp om vad som i hemlighet kokas ihop i rådets fästning i Bryssel.
Om detta parlament verkligen oroar sig över den bristande demokratin i EU - och inte bara över den egna makten - så skulle det ha behövt uppmana de nationella folkvalda att säkerställa parlamentskontrollen på de politiska områden där Europaparlamentet står hopplöst utanför sidlinjen.
I nödfall genom att, efter dansk eller nederländsk modell, binda sina ministrar vid en samtyckesrätt för parlamentet.
Det är inte ett steg tillbaka i det europeiska enandet, det är en räddningsaktion för en konstitutionell landvinning som undergrävs genom den nuvarande integreringen, eftersom det passar bra för ministrar och tjänstemän att de kan fatta beslut i Europa utan att ha besvär med något parlament.
