# ID: svediakorp-gov483760
# author: Lienemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag röstar emot detta betänkande eftersom Amsterdamfördraget inte tillåter att en verklig politisk pelare inrättas som på ett jämlikt sätt kan komplettera valutaavsnittet inom Europeiska unionen.
Maastrichtfördraget antog utmaningen att gå mot en gemensam valuta med stram ekonomisk konvergens (överdrivet stram för övrigt), men också att förstärka den politiska integrationen genom en institutionell revidering som syftar till att förbättra effektiviteten, den demokratiska funktionen och Europaparlamentets roll.
Regeringskonferensen skulle också göra det möjligt att utarbeta en europeisk politik på så grundläggande områden för våra folk som det sociala området.
Man måste konstatera att denna utmaning från Maastricht inte kunde antas och att jämvikten därför inte längre respekteras.
Det monetära Europa går framåt med stora steg medan det politiska Europa stagnerar i sin oförmåga.
Denna situation är desto mer allvarlig eftersom vårt öde alltmer kommer att bero av beslut som fattas av en oberoende europeisk centralbank, utan att en ekonomisk regering kan besluta om viktiga val för den ekonomiska tillväxten, den europeiska konkurrenskraften och sysselsättningen.
På så sätt blir Europa alltmer ett stort ekonomiskt och finansiellt område som undgår alla regler och all demokratisk kontroll.
Utvidgningen till att omfatta östländerna kommer bara att öka denna utspädning.
Även om betänkandet föreslår en ny institutionell revidering före varje form av utvidgning har inte Europaparlamentet kunnat göra detta villkor effektivt och absolut.
Det har inte kunnat påverka det kommande toppmötet i Luxemburg om sysselsättningen och få det sociala Europa att faktiskt gå framåt.
Även om införandet av en hänvisning till sysselsättningen och det sociala Europa i det nya fördraget är positivt är formuleringen tvetydig eftersom den nöjer sig med att hänvisa till samordningen av sysselsättningspolitiken, som förblir nationell.
Kort sagt, ännu en gång skjuter Europa upp sin politiska förstärkning och lämnar den sociala frågan förfördelad, medan monetarism och liberala trossatser krävs i form av tvingande kriterier.
Långt ifrån ambitionen hos dem som vill ha ett federalt Europa, ett Europa där folken kan bekräfta sin vilja, bekräftar fördraget att de nationella staterna försvagas utan att bygga en verklig europeisk politisk makt.
Det är oacceptabelt.
