# ID: svediakorp-gov483729
# author: Lalumière (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr minister, herr kommissionär!
Det säger sig självt, och jag skall inte breda ut mig på den punkten, att vår grupp är fullständigt medveten om den mycket stora betydelsen av Europeiska unionens förbindelser med Förenta staterna och att den önskar att de skall förstärkas inom ramen för den nya transatlantiska agendan.
Men vi vill framförallt ha en ny jämvikt så att européerna inte befinner sig i underläge i förhållande till sin stora vän på andra sidan Atlanten.
Denna nya jämvikt går självfallet via en ändring av amerikanarnas ibland alltför dominerande attityd.
Flera har nämnt de förargliga Helms-Burton- eller Amatolagarna, men jag skulle framförallt vilja betona det europeiska ansvaret.
När vi är enade kan vi uppnå mycket.
När vi är oeniga ser oundvikligen amerikanarna till att deras intressen och åsikter får företräde.
Jag skall ta ett exempel, nämligen Blair House-avtalen 1994.
För det första hade Frankrike med rätta anmält att vissa bestämmelser var orättfärdiga och efter att ha fått flera av unionens medlemmar att ansluta sig till frågan kunde vissa bestämmelser beträffande gemenskapsstöd ändras i den riktning Frankrike önskade.
Detta exempel visar att unionen i andra hand möjliggjort det som förhandlingen ledd av enbart kommissionen, trots sin stora talang, i första hand inte kunna uppnå.
I det sammanhanget skulle jag med kraft vilja erinra om vår önskan att kommissionen själv skall erhålla större befogenheter för att kunna agera med kraft.
I verkligheten fungerar handelsområdet på samma sätt som det politiska och den gemensamma utrikespolitiken.
Våra nationella teser har ensamma få möjligheter att lyckas.
För att nå framgång måste vi samla våra styrkor, med en tydligt definierad målsättning, med gemensamt fastställda förhandlingsvillkor och med sammanlöpande åtgärder mellan medlemsstaterna och kommissionen.
Om dessa villkor inte uppfylls förblir Europas kamp mot Förenta staterna ojämn och kommer slutgiltigt att resultera i en som alltid osund monopolsituation.
Men allt detta går via en verklig gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Om den är otillräcklig eller t.o.m. saknas kommer det att märkas inte bara inom själva utrikespolitiken, i Jugoslavien, Mellanöstern, Afrika och på andra ställen men också inom handeln.
Europas ekonomiska makt är avsevärd men den kan bara bli framgångsrik gentemot Förenta staterna om den stöds av en verklig politisk makt.
Det är i den andan som jag önskar er, herr minister, herr kommissionär, stor framgång vid det kommande toppmötet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna.
