# ID: svediakorp-gov483721
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,845
# sentences: 100
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Så här alldeles före toppmötet mellan EU och USA den 5 december, i Washington, vill jag börja med att förklara varför jag tror att förhållandet mellan Förenta staterna och Europeiska unionen är så väldigt viktigt, varför det är i grunden sunt och varför det ligger i bådas vårt intresse att samarbeta för att lösa de problem som uppkommer mellan oss.
Förhållandet är det allra viktigaste bilaterala ekonomiska förhållandet i världen.
Årsvärdet på handeln med varor och tjänster översteg år 1996 360 miljarder ecu.
Vi är de största investerarna på varandras marknader.
Europeiska företag är de största investerarna i 41 av Förenta staternas delstater, och de näst största i de övriga.
En av tolv amerikanska fabriksarbetare är anställda av europeiska företag, och amerikanske företag har tre miljoner anställda i Europa.
Vi är i högsta grad sammankopplade och det är till fördel för bägge sidor.
Men kärnan i vårt förhållande ligger mycket djupare än så: vi delar många grundläggande värderingar, attityder och intressen; vi samarbetar för att främja dessa gemensamma intressen och värderingar runt om i världen, i en strävan efter politisk stabilitet, demokrati, frihandel och mänskliga rättigheter, och det är därför som vi samarbetar i Bosnien och Östeuropa, och i strävandena för fred i Mellanöstern.
Dessa gemensamma intressen har inte försvunnit eller förminskats genom slutet på det kalla kriget, men de kanske måste riktas om.
Många av de sakfrågor vi nu har att ta itu med, såsom globalisering, klimatförändringen, Kinas utveckling, och drogerna, är inte de gamla sakfrågorna i öst / västkonfrontationen, utan det är sakfrågor där vi står enade och där vi många gånger tar gemensamma initiativ i multilaterala fora.
Mot denna bakgrund så utgörs det första temat i vad jag vill säga i dag av att vi har våra meningsskiljaktigheter - ibland mycket allvarliga - i ett antal olika frågor, men vi måste betrakta dem i sitt sammanhang och hålla dem i proportion.
I det totala perspektivet är förhållandet mellan EU och USA starkt och djupt.
Det kanske beror på att våra band är så i grunden sunda att vi tillåter oss att ge uttryck för våra meningsskiljaktigheter på ett så öppet och rättframt sätt.
När vi för två år sedan kom överens om att dra igång den nya transatlantiska agendan så insåg bägge sidor vikten av att ha en heltäckande ram, inom vilken vi kunde främja vårt samarbete inom de väldigt många olika fält den omfattar.
Det har berett vägen för ett språng framåt för förhållandet mellan EU och USA.
I den nya transatlantiska agendan ställde vi upp fyra huvudprioriteringar för samarbetet: främjande av fred, stabilitet, demokrati och utveckling; agerande i de globala utmaningarna; utökning av världshandeln och närmare ekonomiska relationer; samt upprättandet av bryggor mellan människor.
Vi har gjort framsteg på alla dessa fronter de senaste två åren - mindre än vad vi kanske drömt om men icke desto mindre aktningsvärda.
Vi utvecklar vårt utrikespolitiska samarbete.
Vi gör framsteg i arbetet med sådana globala problem som droger, organiserad brottslighet och handeln med kvinnor.
Vi har kunnat åstadkomma påtagliga framsteg för våra företag och medborgare genom vårt samarbete i sådana internationella organisationer som WTO, liksom också i våra bilaterala överenskommelser, nu senast avtalet om ömsesidigt erkännande, som omfattar sex sektorer och handel uppgående till omkring 50 miljarder dollar.
Det gladde mig allra mest att konstatera att såväl Erika Manns betänkande om den nya transatlantiska agendan för utskottet för externa ekonomiska förbindelser, som Souchets betänkande om förbindelserna mellan Förenta staterna och EU för utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor, bekräftar såväl de tidiga frukterna av, och den framtida potentialen hos, framstegen med den nya transatlantiska agendan.
Låt oss inte glömma att den nya transatlantiska agendan fortfarande är ung.
Vi kan och vi kommer att göra mer.
Jag är särskilt angelägen om att vi går framåt för att bygga vad som kallas den nya transatlantiska marknaden, med utnyttjande av den mycket framgångsrika transatlantiska affärsdialogen, genom en fokusering på de hinder som verkligen spelar en roll, samtidigt som konsumentintressen och andra intressen beaktas på bägge sidor av Atlanten.
För det andra så är det viktigt att inse att detta i allt högre grad är ett förhållande mellan jämlikar.
Det kommer inte alltid att uppfattas som så tilltalande i Förenta staterna, men det ligger i bägges vårt långsiktiga intresse.
Europeiska unionen kan ibland tyckas vara en frustrerande partner för USA, till följd av vår institutionella komplexitet och blandningen av nationell behörighet och gemenskapsbehörighet.
Trots allt det så blir vi emellertid allt mer samspelta i våra yttre förbindelser och uppträder alltmer som en enda aktör på den internationella scenen.
Som sådan kommer vi att bli en än mer duglig partner till USA, när vi måste klara av USA: s kongress, som för oss många gånger framstår som inåtriktad och unilateralt sinnad.
Europeiska unionen är redan en helt likvärdig partner till USA i internationell handel, och vi nyttjar det partnerskapet på ett utsökt sätt i utövandet av den internationella agendan i handel och liberalisering, vare sig det handlar om IT-överenskommelsen, telekommunikation eller ekonomiska tjänster, som ska ingås den 12 december i år.
Ser man på fördelarna med detta mycket nära samarbete med USA - vad vi gör med varandra inom sådana områden som ömsesidigt erkännande och vad vi gör med varandra gentemot resten av världen när det gäller att stå för ett gemensamt ledarskap för att få till stånd de mycket viktiga internationella överenskommelser, som vi redan åstadkommit också nu i år - så sätter det de negativa effekterna av utslag av WTO: s organ för tvistlösning i perspektiv, såsom när det gällde fallet med bananerna.
Jag är mycket medveten om att många ser sådana utslag som att amerikanerna utnyttjar WTO mot Europeiska unionen.
Men låt oss också tänka på att de innebär ett välkommet agerande från Förenta staternas sida bort från en helt unilateral handelslagstiftning och mot bindande multilateral tvistlösning.
Vi skall inte ifrågasätta värdet av det bara för att vi kanske inte är nöjda med en del av besluten.
För egen del kommer jag inte att tveka att föreslå medlemsstaterna att vi fullt ut utnyttjar dessa rättigheter, som vi förhandlat till oss i Uruguayrundan, och som vi använt i många fall och kommer att använda i framtiden - fallet med den japanska spriten är ett mycket bra exempel - mot Förenta staterna när landet, enligt vår uppfattning, har åsidosatt sina skyldigheter inom WTO.
Vi inledde faktiskt processen att göra det så sent som denna vecka, när vi ansåg att exportsubventioner i Förenta staterna stod i strid med reglerna.
Vi skall använda oss därav precis lika energiskt som någon annan.
Tendensen att betrakta Europeiska unionen som en likvärdig partner till Förenta staterna kommer omisskännligen att förstärkas av genomförandet av den Ekonomiska och monetära unionen i januari 1999.
Det är ingen tillfällighet att det finns en hel massa artiklar från andra sidan Atlanten - vissa oroliga, andra oroande - men alla inriktade på Förenta staternas uppenbarligen nya förståelse av den Ekonomiska och monetära unionen.
När den blir verklighet kommer Europeiska unionen att ha en gemensam valuta, vilket är passande och överensstämmer med dess status som världens ledande handelsekonomi.
Och euron kommer att bli en konkurrent till dollarn som en global valuta.
För ett land som är så angelägen om konkurrens bör detta vara något godtagbart, om än inte alltid välkommet.
Jag är övertygad om att konkurrens, i monetära frågor liksom i andra frågor, är hälsosamt såväl för oss som för världen i dess helhet.
Men det är nu ytterst viktigt att det framstår som allt klarare för Förenta staterna att Europa och USA inleder en intensivare diskussion om de internationella följderna av införandet av euron, för att undvika överraskningar och inhösta fördelar.
I detta sammanhang välkomnar jag verkligen den amerikanska statsledningens växande uppskattning av EMU.
I en utfrågning i kongressen nyligen bekräftade statssekreteraren i det amerikanska finansdepartementet, Summers, att den amerikanska regeringen nu är övertygad om att EMU kommer att komma till stånd.
De amerikanska politikerna börjar nu utvärdera dess effekter på USA: s ekonomi och på det internationella monetära systemet.
Finansdepartementet har uppmanat amerikanska företag att snabba upp sina förberedelser för euron.
Låt mig så övergå till problemet med exterritoriell lagstiftning, som återspeglas i Helms-Burton-lagen och i lagen om sanktioner mot Iran och Libyen, ILSA.
Dessa frågor är mycket angelägna för mig, för Europeiska unionens medlemsstater och, naturligtvis, för parlamentet.
Jag är mycket medveten om de två resolutioner plenarförsamlingen antagit rörande den överenskommelse som nåtts med Förenta staterna om hur vi skall försöka överbrygga våra meningsskiljaktigheter.
Jag vill förklara vår poltik i denna viktiga principfråga - och det är den tredje saken jag tar upp - med beaktande av de frågor som ställts av de ärade ledamöterna González Alvarez, Cabezón Alonso och Oddy.
Jag vill tacka ledamöterna av Europaparlamentets delegation för förbindelserna med USA, och i synnerhet dess ordförande, Alan Donnelly, för de stora ansträngningar man gjort för att förmedla djupet och bredden på den europeiska frågan till kongressledamöterna i Förenta staterna.
De har i själva verket gått längre än att uttrycka intresse.
Jag välkomnar i synnerhet Donnellys förslag att sammankalla en transatlantisk konferens på Kuba nästa år.
Det underliggande problemet ligger hos lagstiftarna.
Med tanke på den rådande sinnesstämningen i den amerikanska kongressen när det gäller internationella frågor, så har europeiska parlamentariker en central, och inte en perifer, roll att spela vad gäller att föra fram våra åsikter till dem.
Vad Kuba beträffar, liksom också med avseende på Libyen och Iran, så ligger tragedin i att vi och amerikanerna delar likartade, om inte identiska, politiska målsättningar: i Kuba främjandet av demokrati, ekonomiskt tillväxt och mänskliga rättigheter; i Iran och Libyen mänskliga rättigheter, motstånd mot främjandet av internationell terrorism och spridningen av massförstörelsevapen.
Den grundläggande sanningen är att vi är varandras starkaste allierade i strävandena efter dessa målsättningar.
Vi har tagit många konkreta steg i den riktningen i bägge fallen, genom vår gemensamma ståndpunkt rörande Kuba, och de åtgärder vi vidtagit gentemot Iran och Libyen.
Ordförandeskapet och ordförande Santer informerade president Clinton i detalj om våra antiterrorism- och antispridningsåtgärder gentemot Iran och Libyen, vid toppmötet i maj i Haag.
Europeiska unionen och Förenta staterna har också, tillsammans med Kanada, sedan dess väsentligen ökat sin utrikespolitiska dialog rörande Iran.
Men hotet om sekundära handelsbojkotter mot europeiska företag, införda grundade på Helms-Burton-lagen och ILSA, har inneburit ett bakslag i samarbetet mellan EU och USA för att lösa dessa problem.
Det har inte varit till nytta för den gemensamma målsättningen.
Det har hindrat den.
Vi hyser den uppfattningen att sådana sekundära handelsbojkotter är olagliga enligt internationell lag.
Men därutöver så är de också kontraproduktiva politiskt.
Det hat lett till en avsevärd avledning av energi och uppmärksamhet från de verkliga prioriteringarna att ta itu med Kuba, Iran och Libyen.
Jag välkomnar det faktum att det från denna kammare kommit ett förslag, som kommer att göra det möjligt för oss att förklara för den amerikanska allmänheten och kongressen vad vi verkligen gör, och de intressen vi företräder inom dessa områden.
Men vi hade som vår primära skyldighet att skydda europeiska intressen.
För att göra det vände vi oss till WTO.
Det var den åtgärd som vidtogs inom WTO, och enbart den åtgärden, som ledde fram till den överenskommelse som jag förhandlade fram i april i år, enligt vilken den amerikanska sidan, i utbyte vårt uppskjutande men inte tillbakadragande av vårt agerande inom WTO, gick med på att arbeta för utställandet av avståenden, såväl från avdelning IV i Helms-Burton som inom ILSA.
Helms-Burton-avståendet är kopplat till bilaterala överläggningar om bestraffningar för investeringar i olagligen exproprierad egendom å ena sidan, men principer rörande extraterritoriell lagstiftning å den andra.
Vi hade inte kommit överens måldatumet, den 15 oktober, men vi fortsätter att arbeta och att överväga hur vi bäst skall kunna nå en överenskommelse.
För att vi skall kunna nå en sådan överenskommelse måste det finnas en beredvillighet från kongressens sida att utställa avståenden med avseende på bägge lagstiftningarna gällande EU, när villkoren i överenskommelsen har uppfyllts.
Det kräver långsiktig enighet oss emellan i de större frågorna om sanktionspolitik, som kan innefatta intensifierade konsultationer rörande berörda länder.
Men det står klart att sedan överenskommelsen nåddes har inga åtgärder vidtagits mot något europeiskt företag, med stöd i någondera lagen.
Det står också klart att om åtgärder vidtas mot något europeiskt företag så skulle det, enligt min uppfattning, göra det omöjligt att fortsätta uppskjutandet av WTO: s panels ingripande, och vi skulle åter befinna oss där.
Jag vill också än en gång stryka under att en övergripande uppgörelse, för att vara godtagbar, inte bara skall omfatta överläggningarna om Helms-Burton, utan också de europeiska företagens skydd mot effekterna av ILSA-lagen.
Vi anser att Europeiska unionen helt och fullt är berättigad till ett avstående enligt ILSA, och det innefattar naturligtvis Total, som tecknade ett avtal som fullt ut står i överensstämmelse med gemenskapslag och internationell lag.
Låt mig nu avsluta mina anmärkningar genom att helt kort se på några av de andra områden som förmodligen kommer att tas upp vid toppmötet.
För att komplettera ordförandeskapets anmärkningar föreställer jag mig att våra utrikespolitiska överläggningar inriktas på hur man ska öka EU: s och USA: s kompletterande ansträngningar till stöd för den avstannade fredsprocessen i Mellanöstern.
Vi kommer att uppmana USA att utsätta alla parter för påtryckningar för genomförande av alla villkoren i Osloöverenskommelserna.
Det andra huvudämnet kommer att utgöras av möjligheten att stärka den ekonomiska reformprocessen i Ukraina.
Klimatförändringen kommer uppenbarligen, som nämnt, att spela en huvudroll vid detta toppmöte, som äger rum alldeles före ministerdelen av klimatkonferensen i Kyoto och det måste, hur svårt det än kan framstå, vara vårt gemensamma mål att få ett framgångsrikt utfall i Kyoto.
Vad den bilaterala handeln beträffar så förbehåller vi oss rätten att påpeka de diskriminerande föreslagna amerikanska genomförande bestämmelserna i GATS grundläggande telekommunikationsöverskommelse, liksom också det ökade flödet av unilateral sanktionslagstiftning på delstatsnivån i Förenta staterna.
Och amerikanerna kommer utan tvekan att ta upp sin oro för handelsriskerna med varje form av förbud mot användning av specificerade riskmaterial i farmaceutika och kosmetika.
Jag tvivlar inte heller på att frågan om genetiskt modifierade grödor kommer att komma upp.
Det kan också komma att göras, hoppas jag, två framåtskådande ordförandeuttalanden.
Jag säger " hoppas ", eftersom förberedelserna för toppmötet ännu inte är slutförda och vi fortfarande håller på att arbeta med detta.
För det första ett uttalande om ökat lagstiftningsmässigt samarbete mellan Europeiska unionens och Förenta staternas myndigheter, i syfte att främja effektiva marknadsmöjligheter för vår export till varandra, samtidigt med ett bibehållande av den nödvändiga höga skyddsnormen för hälsa, säkerhet, konsumenter och miljö.
Vid förhandlingarna om avtalet om ömsesidigt erkännande, som utgjorde affärsgemenskapernas främsta prioritering, blev det mycket uppenbart att det förelåg ett mycket omfattande behov av ett mycket större samarbete mellan de reglerande myndigheterna.
Ett andra uttalande kommer, hoppas jag, att ge den elektroniska handeln ett betydande uppsving, genom att upprätta gemensamma principer, som kommer att bidra till att styra dess utveckling över Atlanten och runt världen.
Den allt större betydelsen av nya länkar människa-till-människa över Atlanten kommer att avspeglas av det förutsedda undertecknandet av det vetenskapliga och teknologiska avtalet med Förenta staterna, som ger våra vetenskapsmän och vetenskapliga institutioner nya möjligheter att samarbeta i spetsteknologiska frågor.
Jag hyser ingen tvekan om att denna kammare, och ordförandeskapet och kommissionen, kommer att överväga relationerna i rundan, deras fördelaktiga inslag, problemen - med alla fel och brister - liksom också möjligheterna.
Jag är helt övertygad om att ett kraftfullt försvar av europeiska intressen inte står i motsättning mot utvecklingen av gemensamma intressen, utan tvärtom.
Det underlättar lösningen av problem, vilket ger oss möjlighet att gå vidare med att samarbeta nära.
Det är i den andan och med de förhoppningarna som vi nalkas det kommande toppmötet.
(Applåder)
