# ID: svediakorp-gov483715
# author: Morán López (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 431
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Först vill jag gratulera Méndez de Vigo och Tsatsos för ett komplett och mycket klart betänkande som verkligen öppnar ett kritiskt men realistiskt perspektiv om Amsterdamtexten.
Denna förmiddag, herr ordförande, äger tre händelser rum som är viktiga för det europeiska sammanhanget: denna debatt i Europaparlamentet, det extra toppmötet om sysselsättning i Luxemburg och en händelse som berör Europa även om Europa inte spelar huvudrollen, nämligen konflikten mellan Irak och USA eller mellan Irak och Förenta nationerna.
Jag lämnar fördraget litet grand, jag lämnar detta parlament och jag lämnar Bryssel.
Jag placerar mig hos den allmänna opinionen i Europa.
Vilken organisation fördragen än får, med ett reformsystem som uppenbarligen inte kan vara det nuvarande med en exklusiv regeringskonferens medan Europa inte har en socioekonomisk modell eller en internationell politisk vision, kommer gemenskapen, unionen, att fortsätta att fungera mer eller mindre bra, med en hög konkurrens mellan sina organ, men vi kommer inte att utgöra en del av världen.
I detta avseende måste vi dra oss till minnes att när gemenskapen skapades fanns en typisk europeisk socioekonomisk doktrin.
Inom det kapitalistiska systemet hade Europa en ekonomisk modell som baserades på en anvisande plan för de privata företagen som var kopplad till den offentliga sektorn, en offentlig sektor och ett socialt trygghetssystem.
Systemet varade från 1957 till 1989, kanske 1986.
Nu befinner sig Europa i en socioekonomiskt system av annat slag som ännu inte har funnit sin form.
Förut fanns en kristdemokratisk-socialistisk samstämmighet som byggde detta Europa.
Jag manar till samstämmighet för att fastställa en europeisk modell.
När vi har denna modell och när vi har definierat Europas position i en värld som inte är bipolär, inte under en enda makt utan mångsidig, då kommer det europeiska arbetet att vara enklare och reformen blir enklare.
Beträffande den tekniska reformen av fördragen är det logiskt att vi koncentrerar oss på våra uppgifter, men det är nödvändigt att vi från parlamentet uppmanar Europa att behålla sin internationella modell och sin socioekonomiska modell, för i annat fall kommer vi att syssla med ren formalism.
Reformen, handlingen, den europeiska ståndpunkten står i relation till den europeiska formen inför världen som socioekonomisk modell och som modell för internationell politik.
Allt det övriga kommer lättare och vi behöver inte ikläda oss en kostym som är avsedd för en växande tonåring eller en kostym för en tonåring som vi inte vill skall växa.
