# ID: svediakorp-gov483711
# author: Rack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 336
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Man skall ta mått på sina motståndare.
Vem bekämpar detta Amsterdamfördrag med störst intensitet?
För det första är det euro-fundamentalister.
För dem går Amsterdamfördraget inte tillräckligt långt.
De vill snabbare och i större utsträckning få till stånd en europeisk förbundsstat, och en sådan åstadkommer detta Amsterdamfördrag inte på långa vägar.
För det andra bekämpas Amsterdamfördraget av de principiella motståndarna till Europeiska unionen, som antingen överhuvud taget inte vill ha något gemensamt Europa, eller också vill ha ett helt löst förbund av stater, en bättre frihandelszon med nationalstater, som kan säga nej till allting.
Med sådana motståndare och deras argument så kan Amsterdamfördraget inte alls betraktas som så dåligt.
Men det kunde vara bättre.
Det kunde och det borde framför allt också omfatta institutionella reformer som går längre och djupare, om det skall åstadkomma den fördjupning av det gemensamma Europa, som vi behöver för nästa utvidgning av unionen.
Fram till utvidgningen har vi fortfarande några år på oss.
Denna tid måste vi använda till en fortsatt revision av fördraget, som följer andra regler än de tidigare regeringskonferenserna.
Hittillsvarande metod för fördragsrevision är förlegad.
Den leder till vetopositioner på det område där vi behöver rörelse.
Den leder till den minsta gemensamma nämnaren på det område där vi behöver stor, för att inte säga största gemenskap.
Vilket förfaringssätt skall hjälpa oss ur detta dilemma?
Méndez de Vigo och Tsatsos tar i sitt betänkande upp den riktiga vägen i diskussionen.
Nästa fördragsrevision måste följa europeiska regler för lagstiftning, de måste äga rum på samma vis som vi av tradition stiftar europeisk lag: på grundval av ett initiativförslag från kommissionen och med fullt berättigat medverkande från parlament och råd.
Om vi företar nästa revision enligt dessa regler, då kommer den att bli framgångsrik, och då kommer nästa fördrag inte enbart att icke förhindra utvidgningen, utan att göra den möjlig.
