# ID: svediakorp-gov483710
# author: Dankert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag tror att den viktigaste förtjänsten av att Amsterdamfördraget kommit till stånd är att den Ekonomiska och monetära unionen därigenom antagligen kommer att inledas i tid och för det andra att utvidgningsprocessen ännu inte låsts fast.
Själva fördraget är magert.
Det kan inte förnekas.
Det har, åtminstone för Europaparlamentet, ett antal tilltalande perspektiv när det gäller den vidare demokratiseringen.
Men, herr ordförande, problemet är även för detta parlament att inget parlament kan existera utan relation till befolkningen: demokrati.
Om du sedan tittar på vad som hänt i det fördraget, ytterligare mellanstatlighet, opt-ins, opt-outs, flexibilitet, så får du ändå en situation där Europas befolkning aldrig mer kommer att kunna förstå hur demokratin i Europa fungerar.
Jag anser att det är ett mycket allvarligt problem, ett strukturellt problem som vi efter Amsterdam måste ta itu med mer.
Herr ordförande!
Bristen i Amsterdamfördraget är att det egentligen inte gör en utvidgning särskilt möjlig och att vi får hoppas att en utvidgning ändå blir möjlig, genom att enighet uppnås när det gäller institutionella reformer, utan att kvaliteten på den nuvarande gemenskapen minskar.
Jag tror att det är kärnan i den frågan.
Herr ordförande!
Jag är rätt så orolig över det här eftersom redan den nuvarande gemenskapen har stora svårigheter att fortsätta fungera.
Jag skall illustrera det här.
Vi talar till exempel alltid om reformation av kommissionen, antalet ledamöter i parlamentet, men vi talar sällan om rådet.
Min trafikminister, det läste jag i dagens tidning, lyckades inte få det europeiska ministerrådet att ta upp ett så aktuellt ämne som transportstrejken i Frankrike eftersom råden inte längre kan ta upp aktuella ämnen om de inte förberetts grundligt av tjänstemän.
Det innebär att mycket tid går till spillo.
Herr ordförande!
Jag tror att problemet sakta men säkert blir att det inte finns något botemedel, att det pris vi får betala för en ytterligare utvidgning är att vi får mer byråkrati och att den byråkratin kan bli ett viktigt hinder på vägen mot demokratisering av Europa och jag tror att vi i det avseendet inte har kommit särskilt långt med Amsterdam.
