# ID: svediakorp-gov483709
# author: Vaz da Silva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kommissionär Oreja, kära kolleger!
Amsterdam-fördraget är det visitkort Europeiska unionen använder för att presentera sig för medborgarna.
Det är därigenom, vad som står däri, genom vad kortet säger och framför allt genom vad medborgarna lyckas förstå när de läser det, som man bland medborgarna skapar viljan att bli européer.
Eftersom det är så borde fördraget om Europeiska unionen uppfylla tre mål: vara en effektiv grund för Europeiska gemenskapen att stå på inför utmaningarna i informationssamhället och för kunskapen om hur det kommer att bli under tredje årtusendet, att starkt prioritera människorna, samt vara tydligt och läsbart.
Inget av dessa mål har på ett tillfredsställande sätt konkretiserats i Amsterdam-texten.
Méndez de Vigos och Tsatsos betänkande har lett till en intensiv polemik mellan dem som försvarar ett rakt och enkelt förkastande av texten och dem som pressade fram parlamentets stöd för en ratificering.
Detta är en polemik som gått genom samtliga politiska grupper och som förefaller mig hälsosam.
Parlamentet borde visa en ansvarsfull attityd när det gäller att anta en tydligt kritisk inställning, mer konstruktiv vad gäller resultaten från Amsterdam, vilket föredraganden förslår, som visar på stor flexibilitet vad gäller att införa en mängd förslag, men också kritik, av vilket en del kommit inifrån den egna gruppen, i sluttexten.
Att det kan inte bli någon utvidgning utan en verklig institutionell reformering är uppenbart.
En annan självklar sak är att det inte kan bli någon institutionell reformering utan en radikal förändring av metoden för revidering av fördraget och framför allt av den mellanstatliga logik som fram till nu gällt, utan någon som helst insats från Europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Ytterligare en självklarhet är att bara är en djupgående institutionell reformering som tillåter skapandet av mekanismer för snabba och effektiva beslut.
Men herr ordförande, en annan och viktig självklarhet som jag vill understryka och som det är nödvändigt att ta hänsyn till när man funderar på den institutionella reformeringen är den juridiska jämställdheten mellan medlemmarna, och själva grunden för gemenskapen är att gemenskapens rikedom ligger i den kulturella mångfalden, den geografiska mångfalden och dimensionerna på de stater som ingår.
Den mest försummade, men också den mest grundläggande självklarheten är att den kulturella dimensionen är motorn i det europeiska projektet i det framtida kunskapssamhället, vilket borde framgå i fördragstexten.
Jag avslutar med ett hopp om att få se rådet närma sig parlamentets inställning vad gäller behovet av en ny metod inför nästa revidering, men också om att få se nämnda kultur i förorden till fördragen och att man lägger till en särskild artikel om språkpolitiken, med tanke på dess betydelse för alla medborgare.
