# ID: svediakorp-gov483704
# author: Lucas Pires (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Gratulationer till föredragandena Méndez de Vigo och Tsatsos.
Kvaliteten på deras arbete stärker trovärdigheten för Europaparlamentet vad gäller gemenskapsbefogenheterna.
Det är sant att vi förväntade oss ett Maastricht 2 av Amsterdam och bara fick Maastricht 1 ½.
Amsterdam bör därför jämföras med Maastricht, inte som något idealiskt styrmedel, som vår kollega Corbett just sagt.
Det europeiska byggande är som en kedja av insatser, det är inte en skänk från ovan.
I övrigt skulle det vara illusoriskt att tänka sig att det är rätten som skapar historien.
I bästa fall har vi dess bror och i sämsta fall dess avbild.
Om vi tittar noga så är Agenda 2000 lika kort som Amsterdam.
Och den första utvidgningen med fem länder mäts med samma måttstock.
Amsterdam går alltså i samma takt som den historiska processionen.
Det är klart att den institutionella reformeringen ökar så sakta, men det man gjorde där gjordes i rätt riktning: förstärkning av medbeslutandet i Europaparlamentet och den demokratiska legitimiteten för kommissionens ordförande.
Nu är det förstärkningen av axeln kommission / parlament som är på gång i den verkliga europeiceringen och genom demokratiseringen av unionen som den åter kan hitta sina medborgare.
Frågan om antalet kommissionärer och röstviktningen i rådet är samtidigt mindre viktig när det gäller att lösa problemen med ett nytt och utökat Europa, eftersom man ändrar i den europeiska byggnadsmodellen i sin helhet, utan tillräcklig debatt eller uttryckligt medgivande från väljarna, som om man smög sig in genom bakdörren.
Vi har till och med tid i samband med den gemensamma valutan att tänka på den verkliga institutionella reformeringen.
Det är också på grund av att det inte pågår två revolutioner samtidigt som den som pågår just nu handlar om den gemensamma valutan.
Det finns alltså tvivel om huruvida den första frågan, som i dag är på föredragningslistan, den institutionella frågan, till syvende och sist inte beror på själva modellen för regeringskonferensen, på fördelningen av befogenheter mellan unionen och staterna.
Den institutionella reformeringen kan bara ta denna första plats inom en ram där Europaparlamentets medbestämmande också spelar en roll vid revideringen av fördragen.
Det är därför jag instämmer med föredragandena och deras förslag om ett nytt sätt att revidera fördragen, med större deltagande från Europaparlamentet.
