# ID: svediakorp-gov483703
# author: Salafranca Sánchez-Neyra (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 471
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag anser att det i ljuset av de anföranden som har hållits under denna debatt är tillåtet att fråga sig om vi pratar om samma fördrag.
För några kolleger är Amsterdamfördraget ett våldsamt fiasko.
För andra är det en triumf för pragmatismen över utopin.
Och detta är enligt min åsikt det mest signifikativa för fördraget, dess ambivalenta karaktär.
De som har velat ge högsta prioritet åt det institutionella kapitlet har klagat över dess otillräcklighet och jag delar denna åsikt.
De som har lagt tonvikten på de ekonomiska aspekterna har visat sin tillfredsställelse över den impuls som fördraget har gett den Ekonomiska och monetära unionen och för det stora antal innovativa aspekter det inför och även jag delar denna.
Enligt min mening har föredragandena lyckats övervinna denna svårighet med en intellektuell stringens och utan att vare sig framhäva ljuspunkterna eller dölja baksidorna.
Men fastän denna välavvägda inriktning är viktig, är det viktigaste att betänkandet beaktar tre kompletterande perspektiv:
Det förflutna, eftersom Amsterdamfördraget redan hör till det förflutna.
Men betänkandet begränsas inte till en enkel berättande framställning av händelser då förståelsen av verkligheten som fördraget representerar bara kan tolkas i egenskap av de historiska skäl som går tillbaka på ursprunget till den europeiska integrationen.
Det nuvarande, då historien inte skapas enbart genom att räkna med det förflutna, utan det är också nödvändigt att känna till utgångspunkten.
Och framför allt framtidsperspektivet, för om man inte vet vart man är på väg, förstår man varken vägen, som Méndez de Vigo talade om i förmiddags, eller utgångspunkten.
Föredragandena har varit klara över, och jag tycker att de har uttryckt det på ett solklart sätt i motiveringsdelen, vad Europeiska unionen har varit, vad den är och vad den kan bli i ljuset av de möjligheter som fördraget åstadkommer, och framför allt vad den borde bli.
Därför finns det ett ofrånkomligt krav och det är att byta metod.
Detta är, enligt min mening, den viktiga aspekt som detta betänkande bidrar med, en blinkning mot framtiden.
Därför placerar sig betänkandet i ett tidsenligt perspektiv, men i tid för vad?
För att de dåliga saker vi beklagar oss över inte skall ha inträffat?
Nej.
Vi är i tid för att de skall kunna upphöra.
Och för detta finns två inställningar: den att fortsätta tvista om hur många änglar som ryms på en knappnålsspets, eller, vilket är samma sak, om Amsterdamfördraget är bra eller dåligt, vilket inte förändrar någonting; eller den att ratificera fördraget, tillämpa det och sätta igång och arbeta för att förändra och förbättra en verklighet som vi inte är nöjda med.
