# ID: svediakorp-gov483700
# author: Castagnetti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 461
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Även jag vill uttrycka min djupa uppskattning av det arbete som har utförts av Méndez de Vigo och Tsatsos.
Man kan inte låta bli att godkänna deras betänkande och därmed fördraget: varje litet steg framåt, även om det är litet, är emellertid alltid ett framsteg och därför förtjänar detta uppskattning.
Vidare bör vi som Europaparlament rikta granskningen mot de nationella parlamenten, för det skulle vara mycket allvarligt om de nationella parlamenten inte godkände fördraget under loppet av ratificeringen.
Vi måste även gynna processen med större samhörighet med ett framtidsperspektiv med större integration av de stater som redan hör till Europeiska unionen och som inte ännu har trätt in i den monetära unionen, å andra sidan måste vi erbjuda de länder som kandiderar för inträde i Europeiska unionen bilden av en avsiktsenhet som verkligen är effektiv inom hela unionen.
Av dessa skäl förordar jag fördraget, men vi kan inte tiga med vår besvikelse över de otillräckliga innovationerna på det institutionella planet.
Det är inte en romantisk förvillelse som har skapats av en abstrakt och idealistisk europeiserande kultur: det är en politisk besvikelse, och därför konkret och realistisk, inte så att Europaparlamentet hade önskat att regeringskonferensen skulle godkänna institutionella innovationer som just avsåg funktion, prerogativ, rådets, kommissionens och själva parlamentets sammansättning, som till stor del inte genomfördes utan även för att vi vet att Europeiska unionen utan dessa institutionella reformer verkligen riskerar en tillbakagång, rentav en kollaps.
Det som inte gjordes i Amsterdam måste göras med det snaraste.
Det som inte gjordes i Amsterdam av politiska skäl, som vi lätt kan inse, bör göras först, absolut före varje konkret utvidgning.
Det som inte gjordes kan alltså rättfärdigas av den tekniska, tidsmässiga och politiska omöjligheten som registrerades i Amsterdam, men det kan aldrig förvandlas till ett mentalt villkor för att uppnå en utvidgning eller i motsatt fall för att utnyttja utvidgningen till att göra den politiska unionen mindre effektiv och tömma dess krafter.
Men det handlar inte enbart om utvidgningen: den monetära unionen påkallar en snabb institutionell reform, institutionaliseringen av en politisk regering inom Europeiska unionen som skulle vara en effektiv sådan.
Den monetära unionen medför en absorption hos gemenskapen av ganska betydande delar av den nationella suveräniteten som inte kan förvaltas med effektivitet, opartiskhet, transparens och deltagande, och detta kan vi inte låtsas vara okunniga om.
Nu bör vi som Europaparlament tydligt säga att antingen utvidgningen eller den monetära unionens födelse, eller målet med en större integration av Europeiska unionen kräver genomförandet av den institutionella reform som bara såg sin början i Amsterdam.
