# ID: svediakorp-gov483698
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag är som mina liberala kolleger för förhandlingsresultatet i Amsterdam, för det rymmer en rad mindre förbättringar vad avser närhetsprincipen, miljö och förenklad och demokratisk beslutsprocess.
Men det viktigaste som historien kommer att minnas oss för är inte fördraget utan det som det banar väg för.
Utvidgningen med de nya demokratierna i öst är vår generations historiska möjlighet för att säkra fred, demokrati och välstånd för de kommande generationerna i Europa.
Det är ju det som var syftet med hela det europeiska samarbetet.
Det är långt viktigare än frågan om huruvida fördraget skulle ha kunnat vara bättre på några punkter.
Jag håller med om att vi med 20 eller 25 medlemsstater bör gå över till majoritetsbeslut på fler områden, för att unionen skall kunna lösa sina kärnuppgifter på ett effektivt sätt.
Men jag håller inte med föredragandena och det institutionella utskottet när de hotar med att säga nej till varje sorts utvidgning, om det inte blir fler majoritetsbeslut.
Föreställ er att fem länder är redo för medlemskap år 2002.
Skulle då detta parlament säga nej till dem och ta dem som gisslan för att vi är sura på rådet?
Skulle vi verkligen i denna strid med rådet ta de nya unga demokratierna som gisslan?
Jag skulle gärna vilja fråga representanten för rådet vad de säger om punkt 15 och 16 i betänkandet av Tsatsos och de Vigos, och jag vill be representanten för rådet att upprepa vad deras statsminister Jean-Claude Juncker har sagt.
Han har tagit klart avstånd från Frankrikes, Belgiens och Italiens förklaring.
Dessa tre länder har naturligtvis rätt att ha en egen åsikt och arbeta för den, men - och nu kommer det avgörande - om parlamentet går in och stoppar utvidgningen, om de tolv länderna rättar sig efter dessa tre länder, så kommer historien att döma detta parlament.
Det uppvisar helt enkelt brist på historiskt perspektiv, brist på känsla för proportioner.
Därför kära kolleger, rösta mot sista delen av punkt 15 och mot ett par ord i början av punkt 16.
