# ID: svediakorp-gov483697
# author: Cardona (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Varje gång vi här i Europaparlamentet eller på någon annan plats diskuterar Europa, har debatten gällt vart vi är på väg och framför allt vart vi vill gå.
Vi avviker inte heller i dag från denna regel.
Det ögonblick Europeiska unionens framtid omdefinieras kan vi bekräfta att dess ledare drar sig tillbaka till de stora politiska frågorna.
De grundläggande humanistiska principerna, som t.ex. välståndet och livskvaliteten som är kopplade därtill, det strikta försvaret av demokratin och insynen i institutionerna, men också medborgarnas i de olika medlemsstaterna delaktighet i byggandet av Europa, är de stora värden som möjliggör en förstärkning och, ännu viktigare, gör att man inte glömmer varför Europeiska unionen skapades.
Att komma i håg att en förstärkning av det politiska samarbetet alltså är ett måste, som vi inte kan låta passera, att bekräfta att dess legitima grund fastställde den strikta respekten för mångfalden bland de olika människor som utgör unionen blir då ett kännetecken som vi bör upprätthålla.
Det politiska samarbetet mellan medlemsstaterna bör stärkas genom ett effektivt deltagande från samtliga medborgare.
Alla säger detta, och det är bra.
Vad få säger är emellertid att Europa inte får bli ett tvång, utan i stället bör bli antaget, älskat och önskat.
Detta föreslås i Méndez de Vigos och Tsatsos betänkande om Amsterdamfördraget, och jag tar tillfället i akt att gratulera författarna för den tekniska kvalitet och den kreativitet man visat, i ett betänkande som, trots att det är rimligare än många andra, inte svarar på de grundläggande frågeställningar som bekymrar oss.
Det innehåller positiva saker, som t.ex. erkännandet av att Europeiska unionen är en union av stater.
Dessa stater är jämbördiga, utan att man undanröjer de institutionella följder som detta leder till.
Detta eftersom man, om man pressar fram reformeringen av institutionerna innan den formella tidsfristen för anslutningen av de 16 kandidatländerna till Europeiska unionen, glömmer, eller kanske inte, att uttala sig i en fråga som för oss faktiskt är väsentlig.
Till sist, vilken institutionell reform?
Å andra sidan försvarar betänkandet ratificeringen av Amsterdamfördraget.
Det är diskutabelt om man på institutionell nivå kan rekommendera detta för medlemsstaterna, och alltså politiskt legitimera att man gör det.
Enligt min åsikt undlåter man i detta betänkande att behandla frågan om konstituerande befogenhet i Europa, och det är detta som borde vara värt att behandla, och jag är alltid tillgänglig för att göra det.
