# ID: svediakorp-gov483696
# author: Anastassopoulos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Bedömningen är mer allmän, herr ordförande.
Amsterdamfördraget skulle kunna anses vara en överenskommelse med många små steg, det påbjuds att beskriva de flesta som positiva.
Dock uteblev de grundläggande reformer som tiderna kräver.
Den Europeiska unionen stärktes inte institutionellt, inte ens inför en ny omgång av utvidgningar som inte bör hänvisas till kalendrarna.
Den gemensamma utrikespolitiken kvarstod bland önskningarna och försvarspolitiken är i händerna på ett NATO som inte är uteslutande europeiskt, och i vilket Europa inte spelar huvudrollen.
De stora ambitionerna stötte emot nekan och skepticism hos dem som inte upphört att sätta upp Europas gradvisa förändring till ett vidare frihandelsområde som målsättning.
I skuggan av övergången till den Ekonomiska och monetära unionens tredje etapp och euron tilläts inga nya språng.
De flesta europeiska regeringarna kände inte kraften att fortsätta, också på det institutionella området, in i ett Europa som fortsätter att piskas av arbetslöshet och som ännu inte stabiliserat sin ekonomiska uppgång.
I denna mening kan Amsterdamfördraget anses vara en halvfärdig överenskommelse.
De svagheter som angivits bör dock inte leda oss till uppgivenhet och till ett fördömande av fördraget, inte heller till ett undervärderande av dess fördelar.
De steg som gjorts må vara begränsade.
Men de var många och i rätt riktning.
De bidrog till öppenheten, till ett mer socialt och mer gemensamt Europa, som mer och mer försöker närma sig sina medborgare, förenklandet av procedurer kring beslutsfattandet, ett mer demokratiskt Europa, med Europaparlamentets stärkta roll och där balansen mellan små och stora länder i stort sett är oförändrad.
Analysen av fördragets beståndsdelar, vilken Méndez de Vigo och professor Dimitris Tsatsos förverkligade med framgång och efter hårt och mödosamt arbete, lämnar inga tvivel om slutsatsen.
Trots sina svagheter är fördraget värt att ratificeras, herr ordförande, och representanterna för de femton medlemsstaternas regeringar kom till samma slutsats i sitt möte med vårt utskott, även om de kom från olika politiska läger.
Den kritiska frågan rör nu nästa steg.
Den mellanstatliga metoden för fördragsrevision har nu nått sin gräns och de föredragande föreslår ett annat tillvägagångssätt, med ett förslag från kommissionen och med en politisk dialog med de nationella parlamenten.
Det är redan bråttom, herr ordförande, att utan uppskov fortsätta mot denna dialog.
Ty nya utvidgningar utan fördjupning vore farliga att förverkliga.
Fördjupning utan respekt för stora och små länders lika värde vore fel att våga sig på.
Balanserna behöver behållas, ty de påbjuds också av den allmänna opinionen, men också av den Europeiska unionens egen filosofi.
