# ID: svediakorp-gov483691
# author: Frischenschlager (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 322
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill absolut tillstå för våra båda föredragande att Amsterdamfördraget har medfört fördelar och vidareutveckling.
Men i det historiska perspektivet måste vi dock tillstå, att regeringarna, statscheferna från medlemsländerna, i det historiska perspektivet har misslyckats såtillvida, att de inte har åstadkommit att de femtons Europeiska union har blivit mer beslutsmässig, och de har inte uppnått att den har blivit kapabel till utvidgning.
Det är det historiska fiaskot för regeringarna, inte för Europa, utan för regeringarna.
Det som nu hotar, och vad jag verkligen är rädd för, är ett mycket svårt dilemma, att å ena sidan den politiska situationen kan utvecklas så att det inte blir någon reform av institutionerna, och att å andra sidan utvidgningen skjuts upp, eller över huvud taget förklaras omöjlig, med hänvisning till att reformen av institutionerna saknas.
Detta dilemma har Amsterdam lämnat efter sig.
Det bör vi erkänna helt öppet.
Nu anser jag att följande är påbjudet: Den viktigaste punkten är att vi inte låter den politiska diskussionen om en reform av institutionerna somna in.
Europaparlamentet måste tillsammans med de nationella parlamenten se till att det politiska trycket i riktning mot en reform av institutionerna behålls.
Om vi inte åstadkommer det, då hotar faktiskt det som jag verkligen fruktar, att det varken kommer till någon utvidgning eller någon fördjupning av Europeiska unionen.
Orsaken till att vi har råkat in i dessa svårigheter ligger dock i att det i sanning inte finns någon verklig konsensus om målet för den europeiska integrationen.
Detta är den verkliga orsaken till våra svårigheter.
Vi måste engagera oss för att i våra hemländer offentligt stärka understödet för den politiska unionen, eftersom en huvuduppgift, men även den avgörande punkten, ligger där, om vi vill komma vidare med den europeiska integrationen.
