# ID: svediakorp-gov483681
# author: Cellai (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Under de senaste åren har man försökt uppnå ekonomisk och social sammanhållning tack vare en god projektplanering och en viss politisk vilja som gynnar en kontinuerlig utveckling av de europeiska regionerna.
Trots detta har skillnaderna mellan regionerna inom Europeiska unionen och mellan de enskilda staterna blivit större.
Skillnaden mellan de rikaste regionerna och de fattigaste har vuxit med cirka 7 procentenheter.
När man granskar de officiella dokumenten kan man utläsa en bristande sammanhållning och en brist på samordning av många gemenskapliga politiska initiativ med målet att stärka sammanhållningen.
Man behöver säkra en större sammanhållning mellan regionalpolitiken och annan politik inom Europeiska unionen, för även om avsevärda finansiella initiativ bekostas inom området för strukturfonderna, står vi i en återvändsgränd: det är inte så att kvalitet uppstår ur kvantitet.
Framgången för den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken granskas inte bara i ljuset av de förverkligade infrastrukturerna utan även ekonomiska konvergens, utvecklingen av mänskliga resurser och produktivitet, samt arbetslöshetsstatistiken.
Och under den sista tiden har man kontinuerligt förlorat mark i kampen mot arbetslösheten.
Det kan vara bra att erinra sig att sammanhållningspolitiken, som är inriktad på att gynna anpassningen av strukturellt svaga regioner, kompletterar den gemensamma marknaden och motbalanserar de negativa effekter som reglerna för en öppen marknad medför och försöker minska skillnaderna i inkomst mellan staterna.
När de nya länderna träder in i Europeiska unionen som fullvärdiga medlemmar, kommer det dessutom att inom den finnas en skillnad i utveckling som är ännu större än den nuvarande - som inte är liten redan som den är - vilket utsätter den ekonomiska och sociala sammanhållningen för fara.
Det behövs ett närmare samarbete mellan parlamenten, regeringarna, kommissionärer och lokala organ, genom en större inblandning av regionerna och lokala partner för att avsevärt öka den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitikens effektivitet.
Utan ett samordnat handlande kommer Europeiska unionens ambitioner för det tjugoförsta århundradet att gå i stöpet, och unionen kommer att obevekligt börja gå i riktning mot fragmentering.
Att klara av utmaningen med sammanhållningen innebär att man låter en ny solidaritetstanke och en inomgemenskaplig enhet triumfera, utan vilken Europeiska unionen kommer att sjunka till rangen av en utsträckt fri handelszon.
