# ID: svediakorp-gov483658
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 774
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Sedan Europaparlamentets första betänkande om galna kosjukan, vilket antogs i februari 1997, har upptäckten av flera massiva bedrägerier visat att embargot mot brittiskt nötkött kringgås förvånansvärt enkelt.
I slutet av september uppskattade man att över 10 000 ton förbjudet kött hade sålts och konsumerats på den europeiska marknaden.
Dessa bedrägerier är desto mer dramatiska som det samtidigt praktiskt taget definitivt bevisats att det smittämne som orsakar bovin spongiform encefalophati (BSE eller " galna kosjukan ") verkligen har sprängt artgränserna och hos människan framkallat den nya formen av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom.
Vad gör Europeiska kommissionen och staterna inför denna situation?
På fältet är fortfarande kontrollerna otillräckliga, bl.a. när det gäller transporter.
Framförallt är trossatsen om produkters rörlighet utan kontroll (s.k. " fri rörlighet " på Bryssels vinklade språk) så stark att den förlamar försvarsreaktionerna.
Betänkandet från Europaparlamentets tillfälliga utskott för uppföljning noterar i det hänseendet att " medlemsstaternas och kommissionens åtgärder och verksamhet för kontroll, såsom de är möjliga inom ramen för den gemensamma marknaden, inte har varit tillräckliga för att undvika att embargot mot brittiskt nötkött kringgås " och att " kommissionen och medlemsstaterna därför inte kunnat garantera befolkningen skydd mot försäljning av kött som kan vara smittat ".
I dag (i slutet av november 1997) har kommissionen ännu inte för rådet och Europaparlamentet lagt fram någon förslag som syftar till att förbättra gränskontrollerna och man har inte ens inrättat något system för obligatorisk anmälan av alla kött- och djurtransporter från Förenade kungariket.
Det är därmed klart att kommissionen ännu en gång låter omsorgen om fri rörlighet för produkter på den inre marknaden gå före omsorgen om konsumenternas hälsa.
Jag vill ändå inte insinuera att kommissionen inte gjort något på området.
Den har gjort expertkommittéernas arbete mer öppet, uppvisat en viss verksamhet när det gäller regler, t.ex. vad gäller tillverkning och användning av djurmjöl, förbud mot riskprodukter i djurfoder och livsmedel samt frivillig märkning av nötkött (vilken måste göras obligatorisk från 1998 och inte år 2000).
Men denna regelverksamhet förblir innesluten i tre motsägelser.
Den första motsägelsen: den känner motvilja mot att ifrågasätta trossatsen om ett totalt avskaffande av kontroller vid de inre gränserna, som jag redan sagt, men detta avskaffande var ett misstag och vi måste erkänna det en dag.
Den andra motsägelsen: den är alltför grundad på idén att, för att kämpa mot hälsoriskerna, måste man öka kommissionens makt och minska staternas rätt att själva försvara sig.
Det visar sig t.ex. i den häpnadsväckande ändringen av artikel 100a, som lagts fram för rådet i Amsterdam och accepterats av detta.
För att hädanefter vidta nationella skyddsåtgärder beträffande t.ex. hälsa eller miljö, och göra undantag från gemenskapens regler (alltså särskilt den fria rörligheten), borde staterna göra en framställan som underställs mycket restriktiva villkor, vilka kommissionen får fullständig handlingsfrihet att bedöma.
På så sätt kommer inte staterna längre att ha någon som helst möjlighet att självständigt försvara sig mot kommissionens passivitet, fördomar och funktionsrubbningar, vilka som alla vet utgjort de största svårigheterna vid behandling av fallet med galna kosjukan.
Medan detta ärende skulle ha fungerat som en lärdom för rådet i Amsterdam för att på nytt stabilisera förbindelserna mellan kommissionen och staterna har det i stället fångats upp av den dominerande tanken för att förstärka den första och skuldbelägga de andra ännu lite till.
Tredje motsägelsen: samtidigt som man, genom gemenskapsregler, försöker fördriva faran från andra epidemier i framtiden fortsätter kommissionen att göda den jord som föder dem genom att i sitt program Agenda 2000 föreslå regler för ett ultraproduktivt jordbruk, anpassat efter världsmarknadens lägsta priser.
Vi vill i stället för vår del ha ett jordbruk som respekterar naturliga mekanismer och erbjuder Europas folk ofarliga livsmedel.
Men detta jordbruk blir inte möjligt utan att de regionala preferensområdenas berättigande erkänns i de framtida internationella handelsförhandlingarna.
Det är anledningen till att vi uppmanar det europeiska rådet den 12-13 december, som skall granska programmet för Agenda 2000, att förkasta det jordbruksavsnitt som kommissionen föreslagit.
Vi uppmanar i stället rådet att ge en bestämd inriktning till förmån för gemenskapspreferensen inför vad man redan kallar " Clinton Round ", vi uppmanar rådet att revidera trossatsen om att avskaffa de inre gränskontrollerna och slutligen uppmanar vi folken i Europa att vägra ratificera revideringen av artikel 100a, och av denna mycket allvarliga anledning - som inte är den enda - förkasta Amsterdamfördraget.
