# ID: svediakorp-gov483655
# author: Sandbæk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 570
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Rolf Linkohr förtjänar ros för sitt betänkande om den energimässiga dimensionen av klimatförändringarna.
Det är positivt att uppleva att de antropogena klimatförändringarna tas på allvar och att det är ett skrämmande scenario som presenteras av vetenskapsmän om gasernas klimatologiska påverkan på klotet inte negligeras.
En förnuftig energipolitik bör ta sikte på att ändra handlingssättet i alla de led som producerar drivhusgaser.
Många av de drivhusgaser som förändrar klimatet kommer från stora anläggningar, som man lätt kan lagstifta om och som lätt kan kontrolleras.
Här är det i sin ordning med centraldirigerade lösningar.
Det ger Linkohrs betänkande många utmärkta exempel på.
Man måste emellertid vara uppmärksam på att det också sker mycket stora utsläpp av växthusgaser från husdjur, trafiken och andra små producenter, som bara med svårighet låter sig kontrolleras.
Man kan naturligtvis i viss utsträckning bemöta detta med ökad kontroll och genom att ställa administrerbara krav på kommunerna och de distributionsföretag som står i direkt förbindelse med medborgarna.
Men man måste gå ännu längre.
Om man verkligen vill lösa problemen med de svårkontrollerade utsläppen, måste man använda ekonomiska incitament.
Det skall kunna löna sig för de enskilda hushållen och jordbruken att spara och det skall kunna löna sig att ställa om till användning av förnybar energi i hushåll, hantverk och industri.
Jag är emellertid mycket missnöjd med den energipolitiska prioritering som föredragande lägger fram som lösning på de antropogena klimatförändringarna.
Det argumenteras att man kan låta kärnkraft ersätta existerande koldioxid-förorenande kraftverk, eftersom kärnkraft är en av de renaste energikällor som inte släpper ut växthusgaser.
Jag håller inte med om det.
De senaste årens tekniska framsteg har förbättrat de förnybara energikällornas effektivitet på ett markant sätt, och i stället för att stödja eller ge så mycket pengar till den europeiska kärnkraftsindustrin, som gemenskapen veterligen gör, bör man stärka insatsen för att främja de förnybara energikällorna.
Kärnkraften kanske är billig, men det låga priset får inte vara orsak till att vi glömmer att tänka i nya banor.
De många kärnkraftsinstallationerna utgör också säkerhetsmässiga problem för vår miljö, och det är en realitet att förvaltningen av urangruvor i såväl Kanada och Mexiko som Afrika är för dålig.
Urangruvorna lämnas ofta obevakade och är till stor fara för den omkringliggande miljön.
Särskilt i de områden där det finns urangruvor, bor ursprungsbefolkningen, som är helt beroende av naturen.
De törs inte längre äta det vilt som föroreningen deformerar, och de utsätts själva för en bestrålning som gör dödligheten till följd av bland annat cancer ohyggligt hög.
Därtill kommer de problem som är kopplade till bortförseln av använt reaktoravfall: Det finns ännu den dag som i dag är inga förnuftiga metoder för slutförvaring av det utbrända avfallet.
Jag kan inte heller stödja föredragandens förslag om att införa en energiavgift på EU-nivå.
Jag är motståndare till att de länder som vill gå före, skall bromsas av de mindre progressiva länderna, bara för att det skall vara en gemensam lösning.
Skattepolitik bör inte göras till en EU-fråga.
Det skulle exempelvis vara olyckligt om de danska energiavgifterna harmoniserades " ned " till, till exempel, den belgiska nivån.
Det vi behöver är ett system där minimireglerna lyft och kraven skärps för samtliga medlemsstater.
BSE:
