# ID: svediakorp-gov483647
# author: Sandbæk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 481
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kommissionens förslag bör mottagas positivt.
Den har ett riktigt mål - att integrera könsaspekten som en viktig faktor i utvecklingssamarbetet.
Men en annan sak är genomförandet - att omsätta det hela i verkligheten.
Och här har det inte skett mycket.
Junker talar om likaberättigande.
Jag skulle i stället vilja argumentera för en form av " positiv särbehandling " av kvinnor.
Det västliga tankesättet om likhet mellan män och kvinnor håller inte, man talar om utvecklingsländer och särskilt inte om det handlar om Afrika.
Vi måste acceptera att man inte som i Europa först och främst är människor och därefter män eller kvinnor.
I utvecklingsländer är det ofta omvänt, och det kan vi inte göra om.
Vi måste helt klart göra åtskillnad och skräddarsy hjälpen direkt för kvinnorna, för det gör störst nytta.
Till exempel är vardagarna för de flesta afrikanska kvinnor ett liv på landet, ofta utan mannen, som kanske är död eller arbetar på ett annat ställe - och det är långt ifrån säkert att kvinnorna ser något av mannens pengar.
Det är enbart hennes ansvar att få det dagliga livet där hemma att fungera.
Hon odlar jorden, hämtar vatten, lagar maten och använder pengarna till barnens skolgång, medicin, te, socker, busstransport och skor till de stora barnen.
Men hjälpen från EU kommer dessvärre ofta männen till godo och inte kvinnorna, där den skulle göra mest nytta.
Vi måste i stället stötta kvinnorna direkt genom utdelning av jord, krediter, bättre redskap och teknologi.
Kvinnorna skall dras in i alla led av utvecklingssamarbetet och i all EU-politik med koppling till utvecklingsländerna.
Det räcker inte med enskilda framgångsprojekt - indragandet bör vara ett genomgående drag i alla faser.
Kommissionens allmänna " mainstream approach " skulle kunna vara ett led i denna strategi, om principen i övrigt genomförs i praktiken och inte förblir tomma ord.
Hjälpen till tredje världen organiseras helt enkelt på fel sätt och kommer inte de rätta till glädje, om man inte skyddar kvinnorna i utvecklingssamarbetet.
I utvärderingen av utvecklingshjälpen bör man också använda könsuppdelad statistik - överallt.
Utan sådan statistik kan man inte mäta effekten på män respektive kvinnor.
Man kan bara betvivla hur seriösa EU är när det rör sig om könspolitiken.
Vi såg det i grönboken om Lomé, men även i andra avtal.
Man prioriterar heller inte personalen på området.
För ögonblicket sitter det en person i DG IA och två i DG VIII, varav en är en tillfälligt utlånad expert.
Personalen bör i stället vara fast anställd på en hög nivå för att få genomslagskraft.
Könsaspekten bör tas med överallt i utvecklingssamarbetet - endast på så sätt kan stödet bli effektivt.
