# ID: svediakorp-gov483614
# author: Herzog (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Inom ramen för Amsterdamfördraget hade regeringarna i uppdrag att ompröva unionen inför den förestående utvidgningen.
De har de inte gjort.
De har inte demokratiserat sina institutioner, även om det till följd av påtryckningar från opinionen och med beaktande av Europaparlamentets roll förekommer vissa fragmentariska framsteg i texten.
Det är inte fråga om en misslyckad förhandling efter fördjupade överläggningar utan misslyckandet har sin grund i att man vägrar tänka eller handla.
Så, vad göra?
Föredragandena begär att rådet skall inleda en mer genomgripande process för en institutionsreform med början 1998.
Det är gott och väl.
Men skall Amsterdam samtidigt utgöra en garanti, det vill säga skall medborgarna förespeglas att en utveckling har tagit sin början?
Vårt parlament skulle stå sig starkare och modigare om det rekommenderade de nationella myndigheterna att inte ratificera texten så som den ser ut i dag så länge regeringarna inte omarbetat den för att finna lösningar på de problem som föreligger.
Inte bara utvidgningen kräver en reform utan det gör även den sociala och politiska krisen och sådana är perspektiven inför en gemensam valuta.
Euron kan inte nå framgång utan en kulturell och demokratisk förändring av unionen.
Euron innebär möjligheter men även betydande risker.
Vi behöver en social reglering av marknaden, samarbete vad gäller gemensamma politiska strategier och inte bara samordning.
Unionen är ett samarbetsområde för regler, men skulle i mycket större utsträckning behöva vara ett samarbetsområde för gemensamma projekt, en hycklande subsidiaritet skulle behöva ersättas av en solidaritet som alla tar ansvar för och för det ändamålet behöver vi mycket mer legitima och effektiva gemensamma befogenheter.
Att låta rådet ta ansvar, diskutera politiska strategier, fastställa befogenheter för medborgarnas initiativ och kontroll, samråda med aktörerna i det civila samhället, är alla brådskande punkter.
Vi är inte ute efter något sinnrikt kortsiktigt Meccano för institutionerna.
Vi vill få bort de låsningar som hindrar framväxten av en demokrati inom gemenskapen.
Vi vill skapa solidariska attityder och göra det möjligt för alla sociala aktörer att se saker som de är, och om möjligt välja!
