# ID: svediakorp-gov483611
# author: Bourlanges (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 548
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
En fransk politiker som i viss mån glömts bort men som likväl förtjänar att bli ihågkommen om inte annat för den uppfriskande cynism han var utrustad med, statsminister Henri Queuille, har sagt att politik inte består i att lösa problem utan att tysta ner dem som skapar problemen.
Jag är rädd att Henri Queuilles skugga alltför mycket har svävat över regeringskonferensens och Europeiska rådet i Amsterdams arbete eftersom ni har tystat ner de som pekade på problem genom att tillmötesgå dem på vissa punkter, antingen det varit fråga om stater, institutioner eller vissa av opinionens områden, detta genom att erbjuda ord när de i själva verket ville ha konkreta lösningar, genom att ge dem ändamålsenliga lösningar att begrunda när de i själva verket ville ha instrument för att kunna agera, genom att erbjuda dem allt annat än handling, och i stället ge dem en slags allmän besvärjelse.
Men problemen har ni inte löst och det vet ni också om.
Det fanns tre problem som skulle lösas.
Först och främst demokratiseringsfrågan och därvidlag måste jag erkänna att framsteg gjorts.
Sedan gäller det fördjupningsfrågan, det vill säga att sätta i verket de institutionella medel som kan ge styrka och spänst åt de politiska strategier som utropats i Maastricht, men som förblivit pappersprodukter.
Härvidlag har ni spelat domino, i det att förfarandena har mångdubblats, men ingenting i grunden förändrats.
Slutligen det " ofantliga problemet med utvidgningen " och här beklagar jag, rådets ordförande, att ni sagt att detta inte var fördragets huvudsakliga målsättning.
Hur skall en Europeisk union med närmare 500 miljoner invånare, hur skall en Europeisk union med närmare 30 medlemsstater, hur skall en så politiskt, kulturellt, ekonomiskt och administrativt heterogen Europeisk union som den vi håller på att bygga kunna fungera?
Då blev ni stumma.
Ni hade inga flera idéer.
Ni har inte löst huvudfrågan!
Vissa säger att Amsterdamdokumentet är värdelöst.
Det är inte min uppfattning.
Jag anser att det är medelmåttigt.
Jag skulle vilja säga att det faller utanför ämnet och såsom litteraturlärare måste jag säga att ett dokument som faller utanför ämnet är ett otillfredsställande arbete.
Betänkandet föreslår åtgärder som jag i det skede vi befinner oss i huvuddrag godkänner.
Åtgärderna kan hängas upp på tre ord: Bärga, för allt som finns i fattiggraven är gott nog för soldaten, parlamentets soldat bärgar och detta är meningen med vädjan om ratificering.
Kritisera, särskilt den brutna parallellismen mellan utvidgningen och den institutionella fördjupningen.
Föredragandena går inte tillräckligt långt, men de går i rätt riktning.
Slutligen ordet föreslå och jag tror att däri ligger betänkandets huvudsakliga bidrag.
Diplomaterna har misslyckats och nu är det dags för medborgarna att ta vid, förvisso under iakttagande av artikel N som dock är mycket töjbar.
Däri ligger betänkandets huvudsakliga bidrag.
Därför, mina damer och herrar, röstar jag utifrån dagens förutsättningar betänkandet, men jag ger inte Europeiska rådet, som inte hållit sina löften, ansvarsfrihet.
Vi har för övrigt svårt att se hur rådet framledes skall kunna göra det!
