# ID: svediakorp-gov483604
# author: Aglietta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 711
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag tror att Europaparlamentet med omröstningen om denna resolution är i färd med att skriva ett nytt kapitel i sin historia av konformism gentemot regeringarna och sin ovilja att spela en roll med politiska initiativ i den europeiska konstruktionsprocessen.
I dessa tider är vi i verkligheten i färd med att lyda en rit som på sin tid och sitt primära sammanhang dikterades för oss av nödvändighet av regeringarna som har undertecknat detta fördrag som vi skulle kunna kalla ofullbordat.
Regeringar som för att blidka eventuella motspänstiga parlament och en villrådig och illa informerad allmän opinion, har behov av att kunna använda den positiva åsikt som uttrycktes vid Europaparlamentets ratificering, som för övrigt är absolut irrelevant, eftersom den inte har några politiska konsekvenser.
I verkligheten röstar vi för att skänka våra regeringar en tidningsrubrik: " Europaparlamentet säger ja till Amsterdamfördraget ", eller " Ny viktig etapp i det europeiska bygget ".
Vi vet alla att sanningen är en annan, alla i denna sal vet att Amsterdamfördraget inte når ett enda av de mål som regeringarna själva hade satt upp.
Vi vet att Europeiska unionen inte kommer att klara av den chock som utvidgningen innebär och att den monetära unionen kommer att riskeras, utan någon annan jämvikt och funktion för dess institutioner.
Bortom frånvaron av någon som helst samlad och framtidsinriktad vision, vilket gör detta fördrag till det minst ambitiösa av alla fördrag som har utgjort etapper i den europeiska konstruktionen, bortom den berättigade kritik som vi har hört i nästan alla betänkanden från berörda utskott, tror jag att detta fördrag mycket väl återspeglar Europa på nuvarande ståndpunkt.
En kris för utvecklingen av integrationen, en förhärskande tendens till förnyad nationalisering, ett ifrågasättande av några grundläggande principer och för några av kommissionens förvärvade och klara roller och för EG-domstolen är - trots det som Brok säger - en farlig rysk roulett om utvidgningen, som skulle sanktionera unionens oförmåga att komma till beslut, om den förverkligades under rådande institutionella förhållanden.
Några av oss inom utskottet för institutionella frågor har försökt föreslå Europaparlamentet en mer politisk och mindre konformistisk väg, mer sammanhängande med en hållning av parlamentariskt oberoende.
Vi har försökt föreslå vägen med en senareläggning av betänkandet för att innan ett betänkande lämnas be om och av rådet i Luxemburg försöka få uppdraget att före de nya inträdena förbereda och förverkliga de institutionella ändringar som inte genomfördes i Amsterdam, som för övrigt tre regeringar inom unionen redan begär.
Inte bara denna begäran har avslagits, utan införandet av något urvattnat politiskt innehåll i form av ljumma nödrop till regeringarna har fått övervinna en ovanlig fientlighet och en verkligen överraskande tillknäppthet från de föredragandes sida för att inte tala om det hårda motståndet mot varje form av förändring från de tyska delegationerna i de två största grupperna som har väglett dessa grupper i den ädla avsikten att göra rent hus med varje politisk ambition från Europaparlamentets sida.
Vi har alltså upplevt det obegripliga förkastandet av parlamentets traditionellt omistliga positioner för en realistisk logik för vilken vilket initiativ som helst som inte gillas av regeringarna, inte ens behöver försökas.
Detta är vad våra föredragande har upprepat för oss i månader.
Inom denna ram för angrepp mot den parlamentariska funktionens autonomi förvånar inte den politiska svagheten i Tsatsos och Méndez de Vigos betänkande.
Det är en tvetydig text utan någon politisk vision av Europas framtid, som inte är en begäran av regeringarna att genomföra fördraget, utan någon djupgående granskning av värderingarna i Amsterdamfördraget.
Fru ordförande!
Låt mig använda ett engelskt uttryck, i kväll " kommer partipiskorna att styra de egna disciplinerade truppernas röstning " och de kommer inte att bli några överraskningar.
För oss återstår dessvärre endast en nej-röst i protest mot denna resolution som befinner sig så långt från de ideal ur vilka den europeiska utmaningen föddes och mot den samarbetstanke som har frambringat den, och vi är övertygade om att sättet att hedra vårt mandat är att göra det som tjänare till Europa och dess demokratiska tillväxt, och inte som språkrör för regeringar.
