# ID: svediakorp-gov483603
# author: Puerta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 496
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag skulle vilja vittna om det väl utförda arbete och de briljanta föredragandena, såväl Méndez de Vigo som Tsatsos.
Men när jag har sagt det måste jag säga att den här debatten gör mig besviken.
Den har en versaillsk karaktär.
När inga resultat kan visas upp blommar i stället metaforerna ut och Méndez de Vigo var särskilt briljant och elegant med den cervantinska metaforen om bostället och vägen, för betänkandet är gjort utifrån framstegsfilosofin.
Det finns alltid steg framåt.
Och jag skulle vilja ha en annan debatt.
Naturligtvis inte varken demagogisk eller opportunistisk utan en tydlig, politisk och ansvarsfull debatt.
En debatt som inte nödvändigtvis måste vara inriktad på få ett ja i parlamentet, utan som kan leda till ett ja, ett nej, en nedlagd röst, en ansvarsfull utvärdering utifrån det ansvar som medborgarna har givit oss.
Och därför skulle jag kort vilja erinra om ståndpunkten i min grupp angående fördraget och därefter angående betänkandet.
Angående fördraget.
Vi anser att översynen i Amsterdam är ett fiasko.
Subjektivt innebär det en besvikelse som andra institutioner delar med oss.
Varför?
Därför att fördraget inte tillräckligt tar upp varken det sociala eller regleringen av marknaden inför betydelsen av, jag säger inte det ekonomiska utan det monetära och monetarismens logik.
Därför att pelarna för utrikesfrågor, rättsliga frågor och inrikesfrågor inte uppnår minsta gemenskapskaraktär vilket var nödvändigt i detta politiska läge.
Och framför allt, för att den institutionella översynen som är nödvändig innan utvidgningen och som var ett huvudsyfte med toppmötet i Amsterdam inte uppfyller ens det minimala av vad som krävs.
Dessutom, och det har redan nämnts i denna kammare, därför att metoden har varit densamma som vid utarbetandet av fördraget, en diplomatisk metod med en logik i regeringssamarbetet, långt ifrån medborgarna och till och med långt ifrån de representativa parlamenten.
Betänkandet, som tekniskt sett är mycket bra, utvärderar framför allt och på ett speciell sätt de positiva aspekterna och sätter de negativa i relation till andra faktorer, även om jag medger att det finns viktig kritik.
Betänkandet föreslår en gemenskapsmetod och vi instämmer.
Men det är inte fördragets vision.
Det är ett förslag inför framtiden.
Och slutligen rekommenderar det medlemsstaterna att ratificera fördraget.
Och för mig tycks det politiskt sett överdrivet att ett parlament som inte har rätt att delta i ett samtyckesförfarande i frågan, en rätt som har förnekats av medlemsstaternas regeringar, nu skall känna sig tvingat att rekommendera att man godkänner ett så otillfredsställande fördrag.
Därför begär vi, och stödjer oss på uttalanden från tre regeringar - den belgiska, franska och italienska - att man först tar de nödvändiga stegen mot utvidgningen och uppnår några viktiga kompromisser med Europaparlamentet, med medlemsstaternas parlament och med medborgarna i Europeiska unionen.
