# ID: svediakorp-gov483602
# author: Spaak (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 558
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Jag vill först tacka de båda föredragandena Méndez de Vigo och Tsatsos för analysarbetet av Amsterdamfördraget vilket utgör motiveringen för deras dokument.
Det är desto mer beklagansvärt då den resolution som är resultatet av arbetet inte är i nivå med den diskussion de för.
Att från den första punkten ålägga medlemsländerna att ratificera fördraget är snarare ett föreläggande än en balanserad diskussion om ett fördrag som säkerligen skulle förtjäna just en sådan diskussion.
Vem kan motsäga att det skall vara tillåtet att tvivla på en sådan bedömning?
Måste det upprepas inför kammaren att kammaren själv i flera resolutioner mycket noggrant har definierat de absoluta prioriteringar som måste respekteras innan det var dags för den utmaning som består i en utvidgning som på ett djupgående sätt kommer att förändra unionen, även med beaktande av genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen och förverkligandet av Agenda 2000?
Arton månaders förhandlingar har givit upphov till en medioker och nedslående text som speglar framsteg inom områden vi inte förväntat oss: inledande av en socialpolitik på sysselsättningsområdet, mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan män och kvinnor samt Europaparlamentets makt, och vilken visar allvarliga brister vad gäller huvudfrågorna!
Att en inledning till Amsterdamfördraget saknas - och det är första gången - uttrycker den minst sagt illavarslande oförmågan hos de femton medlemsstaterna att tillsammans definiera målsättningarna inför det 21: a århundradet, i just det skede då tio stater knackar på vår dörr för att medverka i ett projekt vars målsättning, medel eller värderingar vi inte längre är klara över.
Vad beträffar den institutionella reform som redan nu är nödvändig för femton medlemsstater och som blir nödvändig för tjugo, har rådet en andra gång erkänt sin oförmåga, men försäkrar oss att det kommer att lyckas bättre i framtiden.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, det vill säga unionens medel att synas utåt, vilken fungerat så dåligt i före detta Jugoslavien och på andra platser i världen, har fått förbättrade mellanstatliga verktyg vars effektivitet dock kommer att bero på, och detta betonas med krass realism i resolutionen, varje stats goda vilja, där varje stat förfogar över det verkliga vapnet mot gemenskapen, nämligen vetorätten.
Varken området rättsliga och inrikes frågor, eller det förstärkta samarbetet som även det underställs vetorätten ger oss anledning till större optimism.
Mina kära kolleger!
Den hållning majoriteten av Europaparlamentet nu i eftermiddag kommer att inta, det vill säga ett " ja " till den text som nära nog enhälligt betraktats som bristfällig är inte mer hedervärd än den strategi som skulle bestå i att vi sköt upp vår omröstning till efter Europeiska rådet i Luxemberg och krävde att rådet tydligt tillkännagav sina framtidsavsikter avseende unionen.
I så fall hade vi tillämpat punkt 19 i Méndez de Vigos och Tsatsos resolution, parlamentet hade utövat sina rättigheter och vi hade ägnat oss åt politik.
Diskussion och nya impulser ligger i framtiden.
Låt oss hoppas att det kan bli möjligt tillsammans med en mer drivande kommission, ett råd som i större utsträckning enats om en gemensam målsättning och ett parlament som uppfyller sin roll som pionjär och inspiratör till byggandet av Europa.
(Applåder)
