# ID: svediakorp-gov483600
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 872
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kolleger!
Å min grupps vägnar vill jag tacka de båda föredragandena för deras kloka betänkande som har enat parlamentet.
Vi kommer att stödja detta betänkande och därmed också rekommendationen att ratificera Amsterdamfördraget.
Detta fördrag har visserligen inte uppfyllt målet om att förbereda utvidningen.
Det uppfyller villkoret att vi skall börja med förhandlingarna, men inte att vi skall kunna avsluta dem.
Detta har i synnerhet att göra med att den nödvändiga effektiviteten inte finns för en utvidgning med 5, 10 eller 11 medlemsländer, beroende på den alltför begränsade utbyggnaden av principen om kvalificerat majoritetsbeslut.
När Ekofin-rådet säger att det inte skall förekomma någon konkurrens vad gäller skatterna, då har det rätt.
Men det vore bättre med en majoritetsprincip för skattepolitiken, för att uppnå de nödvändiga harmoniseringarna på de nödvändiga områdena.
Samma sak gäller för strukturpolitikens område och för den omöjliga situationen på utrikeshandelns område, för att bara nämna några väsentliga punkter.
Vi bör inte bara framtvinga dessa institutionella reformer under nästa regeringskonferens, som måste äga rum före nästa utvidgning, utan vi kommer också att fästa vikt vid att områdena för rätts- och inrikespolitik, som har gjorts till gemenskapsåtgärd, efter de fem åren efter fördraget skall överföras till majoritetsbeslut / medbestämmande.
Vi är inte i så stort behov av nya kompetenser inom Europeiska unionen.
Vad vi nu behöver är instrumenten för att på ett förnuftigt sätt tillvarata de kompetenser som vi redan har.
Detta vill vi göra tydligt och genomföra, i det att vi utnyttjar fördraget på lämpligt sätt.
Vi bör naturligtvis inte enbart tala om de negativa sakerna.
Vi bör hänvisa till överenskommelsen om att parlamentet inom områdena tillhörande den första pelaren, där rådet beslutar med majoritet, i framtiden skall ha medbestämmande.
Och detta anser jag vara ett väsentligt genombrott för parlamentets rättigheter.
Parlamentet finns nu till sist med på den Europeiska unionens arena när det gäller lagstiftning.
Det enda undantaget är i själva verket jordbruks- och fiskeripolitiken, både i lagstiftningen och i budgetpolitiken, och detta måste revideras i nästa runda, för att också på detta område åstadkomma en jämställdhet.
Vi måste fastslå att institutionernas förhållande kommer att förändras på sikt tack vare Europeiska parlamentets rätt att välja kommissionens ordförande.
I framtiden kommer stats- och regeringscheferna att fundera över, vilken ordförande som har majoriteten här.
Detta kommer att leda till en politisering av detta evenemang och även på visst sätt inverka på kommissionens och parlamentets relation i framtiden.
Jag tror, att vi borde arbeta på det.
Mycket av vad jag hört av betänkandena från enskilda utskott borde man tänka över en gång till.
Det handlar inte om att vi skall ta med varje sakområde med specialbestämmelser i fördraget, utan vi behöver färre specialbestämmelser, och snarare en förenkling av fördraget, för att få in alla politiska områden under samma regler.
Vi måste inte komma fram till ett jättefördrag, utan till ett mindre fördrag.
Vi måste på sikt komma fram till en författning, eftersom det är enda vägen att komma framåt här.
(Applåder) Detta fördrag erbjuder möjligheten för de sociala och medborgerliga grundläggande rättigheterna att bli en rättsligt kontrollerbar bedömningsgrundval för vår lagstiftning Detta är ett stort framsteg!
I nästa runda skall vi också genomföra de individuella besvärsrätterna i de grundläggande rättigheterna för våra medborgare, men detta första steg är ett stort och positivt steg, som vi bör nyttja i lämplig omfattning.
Infogandet av ett socialt och ett sysselsättningskapitel i helhetsfördraget åstadkommer den sociala dimensionen för denna Europeiska union.
Vi som Europaparlament uppmanas att också nyttja dessa instrument.
EG-domstolen har, i motsats till vad Roth anser, förstärkts i detta fördrag, och integreringen av stora delar av rätts- och inrikespolitiken, nämligen alla områden som har att göra med fastställande av normer och standarder, är ett genombrott för det gemensamma Europa och i riktning mot ett mellanstatligt Europa, och detta arbete bör vi fortsätta.
För utrikes- och säkerhetspolitiken har vi nya instrument och nya förfaranden.
Om de kommer att åstadkomma ett verkligt framsteg, får framtiden visa.
När jag tänker på planeringsenheten och ser hur man talar om den i många medlemsregeringar, att det bara blir ett Coreper-evenemang, där länderna alltid är representerade med en person, då är det inget framsteg.
Denna planeringsenhet får inte vara ett mellanstatligt arrangemang på eller under ambassadörsnivå, utan måste vara en verklig gemenskapslösning som fullständigt inbegriper kommissionen, annars kan detta inte bli någon framgång.
Vi kommer att ge akt på, att ett sådant förnuftigt förslag läggs fram, och parlamentet kommer inte att godkänna någonting annat.
Den hittillsvarande metoden för regeringskonferenser har nu nått sitt slut.
Europa måste präglas av en politisk dialog, och får inte uppehållas av dem som hyser betänkligheter i ämbetslokalerna i de nationella ministerierna.
Endast då kan vi vara i stånd att åstadkomma en nyordning i Europa, och det bör vi arbeta på.
