# ID: svediakorp-gov483592
# author: Leperre-Verrier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 228
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
På utbildnings- och kulturområdet uppfyller inte fördraget de förväntningar som det väckt.
Tiden medger inte att jag här ger någon fullständig översikt över vilka av våra förslag som återstår, men jag vill ändå göra några kommentarer.
Vi har visserligen funnit det positivt att fördraget såsom det föreligger hänvisar till sporten - utan att sporten för den skull försetts med någon juridisk grund - men vi måste beklaga att ungdomsfrågorna ännu en gång ställts åt sidan.
Barnens rättigheter finns inte inskrivna i fördraget, inte heller frågan om europeisk frivillig civiltjänst.
Vi hade vidare gärna sett att fördragets författare skulle anlagt ett framtidsperspektiv och beaktat informationssamhället och dess följdverkningar.
Men det finns allvarligare brister.
Vad som är nedslående - och här försöker jag ändå väga mina ord - är hur kulturen och den omtalade artikel 128 behandlas.
Medbeslutandesprincipen, som i sig är en god sak, förenad med vidmakthållandet av enhällighetsbeslut i rådet, gör all kulturpolitik ofruktbar.
Man behöver bara närmare betrakta " kultur " programmen för att bli klar över detta.
Likväl är det med kultur och utbildning som vi kan bygga ett starkt, öppet Europa med tydligare värderingar och mångkultur.
Problemet består i att övertyga de människor som enbart resonerar i termer av tillväxttakt och ekonomiska kriterier om detta.
