# ID: svediakorp-gov483540
# author: Junker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 773
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kolleger!
Kommissionen har, inte minst som en konsekvens av resultaten från den fjärde kvinnokonferensen 1995 i Beijing, presenterat en förordning om integrering av könsrollsfrågor i utvecklingssamarbetet.
Det är positivt även om det inte är tillräckligt.
För att omsätta mainstreaming -konceptet även i utvecklingssamarbetet behövs det mer än en förordning som mest inskränker sig till känslosamma åtgärder och som omfattar en mycket blygsam budget.
Naturligtvis är det ett mycket välkommet försök att främja målriktade projekt med en hög multiplikatoreffekt.
Man kan bara tala om ett lyckat koncept när man införlivar åtgärder som kan undanröja de nuvarande bristerna i det praktiska utvecklingssamarbetet till kvinnornas fördel.
I praktiken handlar det om att ange hörnpelare för kriterier hur man framför allt kan uppnå att livssituationen för kvinnor i de allra fattigaste länderna kan förbättras genom integrering av könsrollsfrågor.
Totalt sett har situationen för kvinnor under de senaste åren väsentligt förbättrats, även i utvecklingsländerna, visserligen mycket olika på regional nivå.
Avståndet mellan män och kvinnor har knappast förändrats.
Speciellt när det gäller delaktighet i den politiska makten i allmänhet, men särskilt på regeringsnivå fungerar det inte speciellt tillfredsställande.
Jämställdhet för kvinnor handlar även i utvecklingsländerna om en omfördelning av arbete, pengar och makt.
De världsomspännande omvandlingsprocesserna, som även orsakat turbulens i utvecklingsländerna, och globaliseringen har fört med sig två trender som man inte tagit tillräcklig hänsyn till i utvecklingssamarbetet.
De måste sättas upp på dagordningen, nämligen feminiseringen av arbetet å ena sidan och feminiseringen av fattigdomen å den andra.
Feminiseringen av arbetet är ett resultat av en ökande flexibiliseringen av arbetet och decentralisering av arbetsplatser i utvecklingsländerna, arbeten som ofta innehas av kvinnor.
Det betyder inte sällan utnyttjande under de mest eländiga förhållanden med det betyder också nya chanser för kvinnorna.
Deras prestationsförmåga är i ökande grad en betydande faktor för den ekonomiska tillväxten och som sådan något att ta hänsyn till.
Feminiseringen av fattigdomen kommer sig av att kvinnor i materiellt svåra situationer i hög grad är ansvariga för familjens överlevnad och är beroende av männens inkomster eller måste ofta klara sig utan.
Några siffror kan belägga det.
1970 gick det på 100 yrkesverksamma män i världen endast 37 yrkesverksamma kvinnor.
1990 var det redan 62.
I utvecklingsländerna efterfrågas flexibel, okvalificerad och icke fackligt organiserad arbetskraft.
Det är övervägande kvinnor.
I samband med ökat välstånd, ta t.ex.
Hongkong eller Korea, hotas de åter av arbetslöshet, nämligen när det krävs kvalifikationer i teknik eller annan utbildning som man ofta undanhåller kvinnor.
Hållbar utveckling i ett kvinnoperspektiv betyder därför även att kvinnor måste få kompetenser och kunskaper som är framtidsorienterade och gör det möjligt för dem att få en varaktig sysselsättning.
Den utbredning av tjänstesektorn som sker i hela världen skapar sysselsättningsmöjligheter för kvinnor, emellertid ofta i socialt osäkra arbetsförhållanden och det måste vi stå emot.
Hur långt kvinnorna i utvecklingsländerna fortfarande är från det jämställda samhället visar exemplet livsmedelsproduktion och -försörjning tydligt.
I utvecklingsländerna producerar kvinnorna över 55 % av de odlade livsmedlen, i Afrika t.o.m. över 70 %.
Men bara 5 % av rådgivningen inom jordbruket från den internationella utvecklingshjälpen går till kvinnorna.
Bara 13 % av de aktiva rådgivarna i utvecklingsländerna är kvinnor, i Latinamerika t.o.m. bara 8, 5 %, i Afrika bara 7 % och i Mellersta Östern t.o.m. bara 1 %.
Sådana obalanser kan man fortsätta att räkna upp.
Man måste ha dem för ögonen för att få slut på felaktiga utvecklingar inte för att hålla liv i klagolåten.
De internationella kvinnoorganistionerna har gjort kvinnors liv synligt och presterat ett påtagligt bidrag som kan underlätta för ett globalt civilt samhälle att växa fram.
Empowerment är parollen, det innebär kvinnor in i politiken, ut i näringslivet och i samhället för att uppnå förändringar i ekonomin och samhället.
Den presenterade förordningen, som enligt min uppfattning kräver att man arbetar in en rad förbättringar - jag ber här om stöd för dem - kan ge ett bidrag till detta om än blygsamt.
Jag hoppas att det kommer ett allmänt utvecklingspolitiskt stödprogram för kvinnor ur detta som verkligen för det hela framåt.
Det behöver inte röra sig om stora summor, mycket vore redan vunnet om kvinnopolitiskas mål och krav görs till måttstock för alla utvecklingspolitiska åtgärder.
Även för utvecklingsländerna gäller: Ingen demokrati utan rättslig, ekonomisk och politisk jämställdhet för kvinnor i samhället.
