# ID: svediakorp-gov483527
# author: Fontaine (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 687
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kolleger!
Vi har nu lyckligt nått slutet av en lång etapp, för enligt vad jag har hört har advokatyrket i mer än tjugo år eftersträvat detta direktiv om etableringsfrihet.
Men även om alla var eniga om principen, med undantag för våra vänner från Luxemburg och det av skäl som sammanhänger med hertigdömets specifika situation, kolliderade i gengäld två synsätt, för att inte säga två kulturer, brutalt när det gällde innehållet.
För att fatta mig kort kan jag säga att liberalism stod mot integrationssträvanden och de i båda läger fastlåsta positionerna föreföll så åtskilda att somliga trodde att de skulle vara omöjliga att sammanjämka.
I maj 1995 förelade kommissionen vårt utskott för rättsliga frågor och medborgarrätt ett första förslag till direktiv.
Det var frukten av berömvärda ansträngningar som försökte utföra inget mindre än det omöjliga.
Men denna mödosamt utarbetade kompromiss hade sina begränsningar.
En del kunde inte acceptera att ett lämplighetstest, ens i en mildrad form, skulle krävas för en advokats integrering i värdlandet, för säger man " test " säger man också möjlig " spärr ", utan möjlighet att överklaga.
Andra kunde inte acceptera att den advokat som önskade fortsätta att utöva sitt yrke under hemlandets yrkestitel efter fem års verksamhet i ett land inom Europeiska unionen plötsligt skulle skickas hem.
Vårt utskott för rättsliga frågor och medborgarrätt antog denna utmaning.
Vi använde oss i stor utsträckning av det förslag som det europeiska advokatrådet (Conseil consultatif des barreaux européens) till sist hade tagit fram, med som pådrivande kraft advokat Weil, vars tålamod och talang jag vill hylla, och föreslog en ambitiös strategi grundad på det ömsesidiga förtroende de europeiska advokaterna redan nu och sedan lång tid tillbaka upprätthåller i sitt yrkesutövande.
Denna strategi föranledde oss att å ena sidan ersätta lämplighetstestet med ett förfarande för strikt kontroll av den berörda advokatens regelbundna och faktiska verksamhet under de tre år man hänvisar till, kompletterat med en möjlighet till domstolsprövning inom värdlandets rätt i händelse av avslag, och å andra sidan garantera de som så önskar permanent etablering under hemlandets yrkestitel.
Räckvidden för denna lagtext måste klargöras.
Det handlar på intet vis om att inkräkta på de nationella bestämmelser som i alla medlemsstater styr yrkestillträdet, eller villkoren för ett yrkes utövande enskilt eller i grupp.
Subsidiariteten tvingar oss med rätta att iaktta dessa bestämmelser.
Det handlar helt enkelt om att underlätta advokaternas rörlighet inom gemenskapen och göra det möjligt för dem att utöva sitt yrke i en annan medlemsstat än den egna, enskilt eller i grupp.
Jag beklagar för övrigt att den senare företeelsen, gruppvist yrkesutövande, som lovar ytterst gott för framtiden, har hamnat en smula i skymundan till följd av den livliga debatten om det enskilda yrkesutövandet.
Er föredragande har inte haft någon lätt uppgift, och inte heller medlemmarna av utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, och jag vill att mina kolleger skall veta att deras hundraprocentiga medverkan i denna svåra men mycket engagerande fråga, deras öppna sinnelag och strävan att finna den rätta jämvikten och nå resultat, för mig har utgjort en stor kraftkälla.
I dag vill jag tacka kommissionen och rådet som har accepterat att följa vår nya strategi och detta tycks mig vara ett mycket gott exempel på det fruktbara samarbetet mellan våra institutioner.
Vårt utskott för rättsliga frågor och medborgarrätt har uppmärksamt granskat förslaget till rådets gemensamma ståndpunkt, daterat den 24 juli.
Det kunde med tillfredsställelse konstatera att den största delen av de ändringsförslag vi antog vid den första behandlingen hade godkänts och att de enstaka skillnader som noterats hade som enda syfte att göra vissa delar av texten klarare och mer exakta.
Vi föreslår därför kammaren att den skall godkänna den gemensamma ståndpunkten i föreliggande skick, för att den snabbt skall ge resultat och möjliggöra för advokatyrket att fortsätta utvecklas i detta öppnade Europa som det så länge har emotsett.
