# ID: svediakorp-gov483510
# author: Wulf-Mathies (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 906
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Låt mig först tacka föredraganden, Izquierdo Collado, för hans utmärkta betänkande och låt mig även tacka honom, eftersom han sagt att Europaparlamentet var nöjd med strukturpolitiken.
Jag tror att det i och för sig inkluderar en kritisk kommentar men det gläder en att för en gång skull få höra ett positivt ord.
Därför även tack till er, fru Klaß, för ert erkännande om att strukturpolitiken lyckats!
Men jag vill även säga på mina kollegors i kommissionen vägnar att sammanhållningsrapporten är präglat av kommissionens gemensamma övertygelse om att sammanhållningspolitiken är en grundpelare för bärigheten i den europeiska integrationsmodellen.
Denna, tror jag, kommer till uttryck i flera beslut, inte bara i samband med sammanhållningspolitiken.
Den ekonomiska och sociala sammanhållningen som huvudprincip i gemenskapspolitiken räcker långt utöver den ekonomiska dimensionen.
Målen för strukturpolitiken och dess praktiska genomförande på ort och ställe bidrar i hög grad både till att Europeiska unionen accepteras och att underbygga den sociala dimensionen i Europa.
Jag tycker att just det kommer tydligt till uttryck i sammanhållningsrapporten.
Några av er har yttrat er över unionens övriga politiska områden, som för första gången har undersökts i samband med sammanhållningen.
Jag vill än en gång tydliggöra att man naturligtvis av den anledningen inte får förlora de primära målen i denna gemenskapspolitik ur sikte.
Ert bidrag till sammanhållningsmålet behöver därför ur vår synvinkel inte heller värderas så negativt som det uttrycks i själva rapporten och i några av diskussionsinläggen.
Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken har t.ex. sedan 1992 haft en positiv effekt på sammanhållningen, eftersom den garanterat högre transfereringar till fördel för de fattigaste medlemsstaterna och regionerna.
Det hänvisar även utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling till i sitt yttrande.
Jag anser det viktigt att vi med hjälp av Agenda 2000 kan fortsätta på den inslagna vägen.
Huvudmålet för forskningspolitiken - låt mig bara kort kommentera det - är att stärka Europeiska unionens konkurrenskraft inom spjutspetsteknologin framför allt gentemot Förenta staterna och Japan.
Trots det består ett viktigt bidrag från ramprogrammen för forskning även i att sprida forskningsresultat och överföra tekniska projekt, så att nya kunskaper även kommer alla till del och att de kan hitta mycket av detta i ramprogrammen för forskning.
Ändå ser sig kommissionen även i framtiden behöva verka för nyttan av synergi och ännu bättre samordning av gemenskapspolitikens områden.
Kommissionen välkomnar stödet för dess reformförslag och om jag förstår det riktigt, verkar det som man äntligen kommit fram till en konsensus om man läser mellan raderna.
Det gäller både budgetramen, prioriteringarna och den nödvändiga reformeringen av strukturfondsförordningen.
Kommissionen är övertygad om att förslagen till Agenda 2000 garanterar en oinskränkt solidaritet med de svagaste regionerna inom unionen även i framtiden och tillåter ett stegvis öppnande för nya medlemmar.
Därför anser vi att det inte behövs ändringar i budgeten eller ens ändringar i den ekonomiska flerårsplanen.
Jag tycker mig även kunna konstatera överensstämmelse med avseende på nödvändigheten att koncentrera målen och programmen.
Jag tror även att har vi samma uppfattning när det gäller de väsentligaste målen som att avveckla utvecklingsskillnaderna, bekämpa arbetslösheten och självklart även att stödja en hållbar utveckling.
Låt mig än en gång förklara kommissionens förslag till sammanhållningsfonden, eftersom det framstod som en kritisk punkt under diskussionen.
Det skall garantera att medlemsstaterna vars bruttonationalprodukt ligger under 90 %, även får fortsatt stöd när de blir medlemmar i valutaunionen.
Inte minst eftersom vi fortfarande ser avsevärda infrastrukturella eftersläpningar även i de mest framgångsrika sammanhållningsländerna.
Visserligen skall 90 % -kriteriet omprövas efter halva tiden och när det inte längre är aktuellt kommer det att leda till att vi drar slutsatser av framgångarna i vår hittillsvarande politik.
Jag kan inte förstå kraven på ett kompletterande strukturpolitiskt stödinstrument i samband med Ekonomiska och monetära unionen.
Strukturfonderna är enligt sin målsättning varken något kortfristigt medel mot regionala ekonomiska chocker eller något varaktigt instrument för ekonomisk utjämning.
Sammanhållningsfonden är enligt min uppfattning mest ägnad för att underlätta en kontinuerlig utbyggnad av infrastrukturen även under stabilitetpaktens svårare förhållanden.
Dessutom borde vi inte glömma att just de struktursvagare medlemsstaterna och regionerna kommer att dra den största nyttan av den ökande tillväxten och de sjunkande räntorna som ju redan är en följd av stabilitetsansträngningarna.
Ändå anser jag att det är ett riktigt krav att noga följa utvecklingen samt även att regelmässigt rapportera om det.
Jag förmodar att jag ändå kommer att göra det i utskottet för regionalpolitik både regelbundet och ofta.
Slutligen välkomnar kommissionen även att man nått en vid konsensus om huvudprinciperna för att reformera strukturfondsförordningen.
Förenkling och öppenhet är förutsättning för att lyckas med decentraliseringen.
Kommissionen vill emellertid inte endast decentralisera utan även garantera att lokala och regionala producenter och arbetsmarknadens parter i högre grad inkluderas i utarbetandet av programmen och deras genomförande.
Annars kan nämligen decentralisering snabbt omvandlas till nationalisering på nytt.
Det vill vi väl gemensamt förhindra.
Låt mig som avslutning än en gång tacka för den utomordentligt konstruktiva dialogen mellan parlamentet och kommissionen.
Ni kan utgå ifrån att vi även fortsättningsvis kommer att betrakta parlamentet som en viktig bundsförvant när det handlar om att garantera den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom unionen.
(Applåder)
