# ID: svediakorp-gov483500
# author: Arias Cañete (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, fru kommissionär, ärade ledamöter!
Om den första treårsrapporten om sammanhållningen var ett bra dokument av analys och reflektion för vilket kommissionen och, speciellt generaldirektorat XVI förtjänade applåder, så utgörs betänkandet om det dokumentet, som vår kollega Juan de Dios Izquierdo inger, av en balanserad och väl avvägd text, vilken innehåller en rigorös och djup analys och vars enkla genomläsning visar vilken stor ansträngning han har lagt ned på dess utarbetande.
Jag vill framhålla två uttalanden i betänkandets motiveringsdel: det första tar upp skillnaderna i unionen som knappt har minskat de senaste tio åren trots de framsteg som har gjorts och den effektivitet som har visats i strukturpolitiken; det andra är att nästan all gemenskapspolitik har tydliga kontraproducerande effekter för sammanhållningen.
Dessa uttalanden innebär att varken artikel 130a i fördraget eller 130b tillämpas som de skall.
Strukturpolitiken har inte tillräckliga finansiella medel för att uppnå en snabb minskning av de regionala skillnaderna på medellång sikt.
Inte heller iakttar gemenskapspolitiken i sin utformning det grundläggande syftet att minska de regionala skillnaderna.
Agenda 2000 kan rätta till dessa brister.
Reformeringen av regionalpolitiken, som koncentrerar åtgärderna för strukturfonderna, rationaliserar de regionala programmen, upprätthåller sammanhållningsfonden i dess nuvarande form och upprätthåller den relativa ställningen för de regioner som identifieras i mål 1, detta är verkligen strikta kriterier, det kan vara ett gyllene tillfälle för att minska den regionala obalansen, i synnerhet om man vid en utvidgning kan få en översyn av budgetplanen som bidrar till Europeiska unionen med extra anslag över 1, 27 % av BNP.
Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken kan möjliggöra en ny balans i Europeiska unionens jordbruk, om man inte följer kommissionens kontinuerliga politik och om man uppnår en balans mellan jordbruket på kontinenten och vid Medelhavet, så att den politik som får mest ekonomiskt bidrag i gemenskapsbudgeten också leds av den ekonomiska och sociala sammanhållningens kriterier.
Jag slutar med att upprepa mina uppriktiga gratulationer till vår föredragande för ett utmärkt arbete.
