# ID: svediakorp-gov483470
# author: Flynn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,613
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag skulle vilja tacka alla de som har bidragit och alla de som har kommit tillbaka för att avsluta debatten.
Det finns två distinkta ämnen här och jag skulle vilja behandla de två betänkandena var för sig.
För det första är rapporten om sysselsättning i Europa 1997 en del av sysselsättningspaketet som antogs av kommissionen den 1 oktober tillsammans med den gemensamma rapporten och kommissionens förslag till sysselsättningsriktlinjer.
De ärade ledamöterna kommer ihåg att vi hade en utmärkt debatt om riktlinjerna vid det senaste sammanträdet här, när vi diskuterade van Velzen-betänkandet.
Även Van Lancker bidrog vältaligt vid det tillfället.
Vad gäller det ämne vi pratar om nu skulle jag vilja säga att frågan täcks i grönboken om arbetsorganisation och tidsfristen för inlämnande av synpunkter är den 30 november.
Det är en pågående debatt och vi kommer säkert att få höra mer om den.
Betänkandet om sysselsättning i Europa är kommissionens analys av sysselsättningssituationen och dess presentation av de policymeddelanden som denna analys ledde till.
På samma sätt lägger betänkandet av Hernandez Mollar fram parlamentets syn på alla dessa frågor.
Jag är mycket lugnad över hur stor samstämmighet det finns mellan de två synpunkterna.
Vi håller alla med om den allmänna ekonomiska situationens betydelse.
Att åstadkomma och upprätthålla en god tillväxttakt är en avgörande faktor för vår förmåga att uppfylla de mål vi satt upp i våra riktlinjer.
Detta poängterades också mycket av vissa av talarna.
Vi är också överens om att skatte- och bidragssystemen skall vara sysselsättningsvänliga, dvs. ge nödvändiga incitament för sysselsättning samtidigt som det ger det inkomststöd som är utmärkande för den europeiska socialmodellen.
Bland många intressanta frågor som fördes fram i herr Hernandez Mollars betänkande tyckte jag mig se två områden där han försöker lägga något större vikt.
Jag skulle bara vilja plocka upp dessa områden eftersom jag anser att denna vikt delas av kommissionen.
Det första är att man behöver åtgärda kunskapsgapen och strategin för den utbildning och yrkesutbildning som krävs för att fylla och överbrygga det kunskapsgapet.
I förslagets riktlinjer som lämnades till Europeiska rådet hade kommissionen tagit fram tre anfallsområden som vi behöver förbättra: grundläggande utbildning för unga människor som är på väg ut i arbetslivet, detta eftersom det lägger grunden för den anpassningsbara och sysselsättningsbara arbetsstyrkan i framtiden.
Vi behöver skapa ett system med livslång inlärning så att människor kan förbättra sina färdigheter under hela sitt yrkesverksamma liv.
Vi behöver åtgärda problemen med de arbetslösas färdigheter för att hjälpa dem tillbaka till ett läge där de återigen kan konkurrera på arbetsmarknaden.
Parlamentet och kommissionen håller med varandra fullständigt.
Vi hoppas att medlemsstaterna kommer att ta detta till sig.
Den andra frågan är problemet med könsskillnader, vilket även har lyfts fram.
Vi behöver hjälpa kvinnor att bli delaktiga i arbetsmarknaden.
Trots att det har blivit fler jobb för kvinnor under de senaste 10 åren - och det har blivit många nya jobb - finns fortfarande en stor klyfta i sysselsättningssiffrorna för män och kvinnor och en något mindre skillnad i arbetslöshetssiffrorna.
Att främja en bättre harmoni mellan arbete och hem är bara ett första steg i att hantera detta problem.
Det kan säkert intressera er att veta att det gemensamma sammanträdet som ägde rum i går kväll mellan Ekofinministrarna och sysselsättningsministrarna var mycket bra.
Mitt intryck, efter att ha lyssnat hela dagen, är att det fanns en hel del gemensamma beröringspunkter där.
Dessutom klarade vi ut en hel del av missförstånden.
Närvaron på det gemensamma sammanträdet låg på en mycket hög nivå.
Det var faktiskt den högsta nivå vad gäller närvaro som jag har sett under mina 4 ½ år här och det säger en hel del om möjligheterna för ett framgångsrikt toppmöte om sysselsättning.
Våra riktlinjer - de vi just diskuterade - och det gemensamma betänkandet har utgjort den viktigaste grundvalen för diskussionen vad gäller förberedelserna för detta toppmöte.
Det är min uppfattning nu att det var en överväldigande samstämmighet vid jätterådssammanträdet om de förfaranden som skulle följas: det vill säga om medlemsstaternas åtgärdsplaner, det gemensamma övervakandet, rekommendationer om sådana krävs samt om kontentan, de fyra pelarna som jag beskrev här vid det senaste tillfället är också samtliga överens om.
Man är även överens om behovet av både kvantifierade och kvalitativa mål.
Europeiska unionens mål vad gäller långtidsarbetslösa - de har alla pratat om ungdom och sysselsättning - är också en fråga för utbildning, frågan om utbildning är ännu inte helt löst.
Det kommer att göras några framställningar om texten.
Min uppfattning är att hela frågan har nått en vattendelare som ett resultat av Amsterdam, det är det som är nytt.
Jag skulle vilja tro att vi nu är på rätt väg för ett stort genombrott i framstegen och utvecklingen av den europeiska sysselsättningsstrategin.
Allting är på plats för detta för att det skall bli en framgång.
Det är min bedömning utifrån vad som skedde igår.
Jag hoppas det blir verklighet.
Om det blir det kommer jag tillbaka hit för att uttala mig mycket starkt och gynnsamt vad gäller det som ni rekommenderade och kommissionen lade fram för att göra allt till en framgång.
Vad gäller Jöns betänkande har betydelsen av nya typer av flexibelt arbete, särskilt deltidsarbete, ökat mycket kraftigt med åren och trenden fortsätter på de nationella arbetsplatserna.
I juni 1996 uttryckte UNICE, CEEP och EFS sin gemensamma önskan, som ni vet, att inleda förhandlingar om deltidsaspekterna av denna fråga.
Efter mycket långa och detaljerade förhandlingar kom dessa tre organisationer den 6 juni 1997 överens om ett ramavtal om heltidsarbete.
Vid samma tillfälle begärde de att överenskommelsen skulle genomföras genom ett rådsinstrument.
Vi känner alla till detta.
Kommissionen kommer att lägga fram detta förslag till rådet enligt artikel 4.2 i avtalet om socialpolitik.
Vi anser bägge att det är beklagligt att denna artikel inte möjliggör att Europaparlamentet involveras.
Kommissionen har dock hållit sitt löfte till parlamentet och informerat det om de olika samrådsfaserna med arbetsmarknadens parter.
Den har även försett parlamentet med förslaget så att de har kunnat yttra sig om det.
Jag skulle vilja ta detta tillfälle i akt att tacka föredraganden, Jöns, för hennes betänkande och för alla de ansträngningar hon gjort för att skapa en allmän konsensus.
Jag uppskattar det personligen.
Men efter att ha sagt detta skulle jag dock vilja understryka att jag inte delar den allmänna kritiken av arbetsmarknadens parters överenskommelse som betänkandet innehöll och detta av följande skäl: Jag tänker inte dölja för er att kommissionen befinner sig i en svår situation vad gäller ett enda ändringsförslag som påverkar det materiella innehållet i överenskommelsen.
För att respektera arbetsmarknadens partners självständighet enligt sociala protokollets förfarande, gjorde kommissionen det tydligt i sitt meddelande av den 14 december 1993 om tillämpningen av avtalet om socialpolitik att rådet inte kunde ändra arbetsmarknadens parters överenskommelser.
Därför kan inte något ändringsförslag som ändrar villkoren i överenskommelsen och särskilt inte, villkoren som rör objektiva grunder och deltidsarbete.
I det sammanhanget kan kompromissändringsförslaget 3, som Pronk och van Velzen lagt till, inte accepteras eftersom det inbegriper en definition av ovan nämnda villkor.
Kommissionen kommer dock att övervaka genomförandet av direktivet, särskilt för att tillse att avvikelser rörande objektiva grunder och deltidsarbete strikt begränsas till dessa begrepp.
Kommissionen är inte för införandet av ett förslag som lägger nya skyldigheter enligt ändringsförslag 1 och 2 på medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter.
Kommissionen kommer dock att övervaka genomförandet av detta direktiv och skall därför arbeta med de frågor som lyfts fram i ändringsförslag 1 och 2.
Vad gäller den mer allmänna frågan om parlamentets roll under detta specifika förfarande, har debatterna såväl för utskottet vid sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter visat att detta är en av de frågor som ligger er närmast om hjärtat.
I detta avseende överväger kommissionen för närvarande möjligheten att Europaparlamentet kan spela en något mer aktiv roll i detta förfarande samtidigt som man respekterar såväl bestämmelserna i fördraget som arbetsmarknadens parters självständighet, vilket vi är bundna att göra.
Deltidsarbete är bara en aspekt av den bredare frågan om skydd och främjande av andra flexibla arbetsformer.
Kommissionen har i själva verket samrått med arbetsmarknadens parter inom en mycket bredare ram, vilket omfattade även andra former av icke-typiska anställningskontrakt.
Denna överenskommelse måste därför ses som ett mycket viktigt första steg framåt.
I inledningen till ramavtalet uttrycker arbetsmarknadens parter redan sin avsikt att överväga behovet för liknande avtal om andra flexibla arbetsformer.
I deras gemensamma bidrag till sysselsättningstoppmötet som antogs i torsdags, den 13 november, sade parterna att de övervägde möjligheterna av en ny förhandling.
Så kommissionen hoppas att arbetsmarknadens partner snart kommer att komma överens om att inleda relevanta förhandlingar och skulle välkomna ett snart offentliggörande i detta avseende.
Slutligen, eftersom frågan om social säkerhet har nämnts av en del talare, skulle jag vilja säga att antagandet av reglerna om social säkerhet för att stimulera mer innovativa former av arbetsorganisation är en av de frågor som täcks av kommissionens grönbok om arbetsorganisation.
Vi kan inte föregripa resultatet av den pågående debatten genom att lägga fram förslag om åtgärder i detta läge.
Frågan kommer dock definitivt att behandlas i planen för sociala åtgärder för kommissionen som vi skall anta nästa år.
