# ID: svediakorp-gov483468
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 569
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag skulle först vilja säga till kommissionären att jag är mycket glad över att se honom här vid denna sena timme.
Det är en sak som måste sägas: det talas mycket om flexibilitet här, men parlamentet har just gett exempel på hur lite flexibilitet vi ibland vågar visa då det gäller att hantera vår egen arbetsordning.
Hur som helst, jag skulle ändå återigen vilja gratulera kollega Hernandez Mollar till hans betänkande, framförallt därför att jag tycker, kolleger, att det utgör ett mycket nyttigt komplement till det som Van Velzen lagt fram i sitt betänkande.
Detta betänkande omfattar ett antal viktiga punkter som så smått hotar att försvinna från bordet på toppmötet i Luxemburg.
Jag skulle gärna vilja anföra tre punkter.
Först och främst vikten av att det i detta betänkande läggs vikt vid inkomstpolitik och social trygghet, även inom ramen för sysselsättningspolitiken.
Det var förresten, herr kommissionär, ett av de viktiga temana på the employment week förra veckan.
Jag har nyligen fått ta del av en studie, som jag kan rekommendera kollegerna att läsa, som klart och tydligt återigen anger att EU-länderna över huvud taget inte bryr sig om de klassiska OECD-recepten.
En större lönespridning, mer löneflexibilitet, mindre generösa bidrag har knappast något inflytande på sysselsättningsnivån, kollega Carlsson, och absolut inte på arbetslösheten.
Sådan politik leder däremot till erosion för de låga lönerna och helt klart till en undergrävning av medborgarnas levnadsstandard.
Och det är således ett val som toppmötet i Luxemburg inte får göra.
Det är inte en fråga om antingen socialt skydd eller sysselsättning.
De måste leta efter något sätt att kombinera bägge.
Lokal sysselsättning, kvarterstjänster, okej.
Vi är för sådant, men med respekt för ordentliga lönevillkor och inte i form av obligatorisk workfare.
Kollega Pronk, som socialister är vi för stimulans av deltidsarbete och visstidsanställning, för män och kvinnor i lika utsträckning, men då med en god täckning av den sociala tryggheten så att människor inte hamnar i svårigheter.
Herr ordförande!
Jag tror att jag har tre minuter och inte två minuter.
En andra punkt som jag hade velat ta upp är att i detta betänkande har ett annat tema som tigits ihjäl åter aktualiserats, nämligen det om arbetstidsförkortning.
Det är något som särskilt gläder mig.
Från Europaparlamentets sida, herr ordförande, begärde vi redan 1996 att kommissionen skulle lägga fram en studie, en jämförande studie, av goda exempel på hur arbetstiden kan förkortas, av hur en sänkning av de sociala trygghetsbidragen kan ge en ny impuls till arbetstidsförkortning.
Dessvärre har jag i kommissionens nya rapport, en sysselsättningsagenda för år 2000, inte funnit något spår av detta.
Jag vet att denna problematik är starkt olikartad i EU: s olika länder, och jag inser alltför väl att arbetsgivarorganisationen UNICE inte alls är förtjust i detta tema.
Men ytterligare ett skäl, herr kommissionär, för Europeiska kommissionen att på nytt sätta upp debatten om arbetstidsförkortning på dagordningen.
Jag vet att alla dessa teman inte kommer att behandlas eller kommer att behandlas ofullständigt på toppmötet i Luxemburg, men jag hoppas åtminstone att ministrarna kommer att påbörja dessa viktiga debatter.
