# ID: svediakorp-gov483364
# author: van Velzen, Wim (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 557
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Först och främst skulle jag vilja tacka Mollar för hans, enligt min åsikt, utmärkta betänkande.
Det som gör det förträffligt är att det innehåller två saker som kan korrigera besluten från förra gången i samband med betänkandet till toppmötet om sysselsättningen.
I punkt 10 finns ett klart förtydligande i fråga om förskjutningen som vi anser nödvändig av skatten på arbete till andra faktorer och även ett tydligt yrkande i punkt 15 om att göra en seriös studie av möjligheterna hos det system som Michel Rocard har föreslagit och som går ut på att minska en pålaga ovanpå ett arbete om 32 timmar.
Andra talare har redan sagt det: detta förslag måste man framförallt se i ljuset av toppmötet i Luxemburg, och jag tror också att det i själva verket är det första samtalsämnet här i denna debatt.
De senaste veckorna har man ofta hört att detta toppmöte är ett första steg.
Det är i och för sig sant, men det sägs ofta på ett sätt som om det vore ett alibi för att sedan inte ta mer än ett litet steg.
Enligt min åsikt måste nu just detta första steg vara mycket tydligt.
Tydligt nog för att skapa förtroende, förtroende hos medborgaren för att det nu äntligen efter alla dessa utsvävande tal, efter denna stora mängd papper också måste komma handling.
Jag skulle vilja koncentrera mig kring det minsta man enligt min åsikt kan begära av dessa handlingar.
Det skulle behöva ställas upp konkreta mål på såväl europeisk som nationell nivå.
Det förekommer motstånd eftersom man är rädd för att man inte ens skulle kunna uppnå dessa mål.
Jag skulle vilja påpeka att denna rädsla inte fanns när man formulerade målen i samband med EMU.
Då kunde kriterierna inte vara tillräckligt hårda och inte tillräckligt högt ställda.
Av detta drar jag den slutsatsen att det i själva verket handlar om politisk vilja.
En politisk vilja att sätta sysselsättningspolitiken i verket och den politiska viljan att erkänna att den gamla historien om att EMU leder till ekonomisk tillväxt och att ekonomisk tillväxt automatiskt leder till arbete inte stämmer, och att vi måste föra en mycket aktivare arbetsmarknadspolitik.
På andra plats är benchmarking ett viktigt mål: att orientera vår politik, våra mål efter de tre bäst presterande ländernas prestation.
Om man tar de målen kan ingen längre säga att de är orealistiska för det finns åtminstone tre länder som också uppnår dessa mål.
Och man är äntligen för första gången inte längre sysselsatt med den trista harmonseringen på den lägsta nivån, utan man ägnar sig åt harmonisering med de bästa.
Det förefaller mig att ge medborgarna många gånger större hopp.
Slutligen skulle det behövas olika handlingar, men först och främst en politik som garanterar att ungdomar under 25 aldrig behöver vara arbetslösa.
De har antingen ett arbete eller en utbildning, och alla långtidsarbetslösa skall få en andra chans att åter komma in i arbetsprocessen.
Och last but not least, enligt min åsikt kärnan i Delors vitbok, fatta nu äntligen ett seriöst beslut om skattelättnad, om förskjutning av beskattning från arbete till miljö, till råvaror och till kapital.
