# ID: svediakorp-gov483361
# author:  Hernández Mollar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 893
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Ett fåtal dagar innan toppmötet i Luxemburg är detta troligen den sista debatten innan stats- och regeringscheferna tar itu med en av de mest emotsedda utmaningarna inför den europeiska allmänheten.
Utskottet för sysselsättning och socialfrågor antog, med endast två nedlagda röster, det aktuella betänkandet som jag har med mig till denna kammare.
Arbetslöshetsssituationen i Europeiska unionen är, trots att den förbättras, mycket allvarlig.
Det är nödvändigt att hela det europeiska samhället är medvetet om omfattningen av det problem vi står inför.
Ett problem som direkt angriper grunderna för unionen.
När vi talar om att lösa arbetslösheten är det viktigt att vi utgår ifrån säkra premisser.
Det finns bara en realistisk form för att minska arbetslösheten i en ekonomi som vår: skapa produktiva arbetstillfällen.
Allt annat är som man säger i mitt land " bröd för i dag och svält för i morgon ".
De produktiva arbetstillfällena skapas framför allt av företagen och bland dem, de små och medelstora företagen.
För att de skall göra detta är det nödvändigt att skapa en gynnsam omgivning som gör det möjligt för dem att fortleva och vara konkurrenskraftiga.
Alla regeringar kan skapa sysselsättning genom lagar, utökning av antalet tjänstemän, minskning av arbetstiden, men detta är inte mer än kortsiktiga lösningar.
Den typen av lösningar skadar till slut de ekonomier som tillämpar dem och i en allt öppnare och globaliserad omgivning slutar de med att öka arbetslösheten ovanför de nivåer som ledde till att de sattes in.
Amsterdamfördraget representerar å andra sidan en vilja att samordna de nationella inriktningarna av politiken för att kunna öka antalet arbetstillfällen.
De gemensamma målsättningarna är mycket berömvärda och i vissa avseenden nödvändiga.
Men låt oss inte luras.
Sysselsättningen skapas inte av målsättningar.
Från Essen till i dag har många målsättningar och planer satts upp.
Verkligheten är att arbetslöshetsnivån fortsätter att ligga på samma nivå.
Vad som krävs är att medlemsstaterna bestämmer sin egen position i sina fleråriga sysselsättningsprogram.
Och detta är givetvis förenligt med den kontinuerliga utvecklingen av politiken i dessa länder.
Ur mitt perspektiv, herr ordförande, skulle jag vilja utveckla vad jag menar skulle kunna vara sysselsättningens tio budord.
För det första, att komplettera den monetära unionen på ett framgångsrikt sätt, en union som inte är ett mål i sig utan ett medel för att skapa en sanerad makroekonomisk omgivning.
För det andra, att i regeringarnas politik prioritera utbildning och fortbildning för att våra ungdomar och långtidsarbetslösa skall kunna komma in på arbetsmarknaden med lämpliga och effektiva kvalifikationer.
För det tredje, reformera medlemsstaternas skattesystem så att de blir mer avpassade för att skapa sysselsättning.
För det fjärde, att stödja de små och medelstora företagens finansiering genom att undanröja administrativa och byråkratiska hinder och underlätta egenanställning och självständigt arbete.
För det femte, förbättra och komplettera den inre marknadens funktion, underlätta arbetstagarnas rörlighet och undanröja språkliga, kulturella och protektionistiska hinder.
För det sjätte, främja dialogen och den sociala koncentrationen på lokal, nationell och europeisk nivå genom att studera och föreslå arbetstagarna och företagen nya former för arbetsorganisation villkor för dess utformning, givetvis inkluderande arbetstidsförkortning, nya anställningsformer, hälsoskydd och säkerhet för arbetstagarna.
För det sjunde, öka de lokala myndigheternas roll i sökandet efter lösningar, och då även inbegripa den privata sektorn och göra en fördjupning avseende de arbeten som uppstår i den idella sektorn, volontärverksamhet, kulturvård eller fritid, samt de som uppstår till följd av nya sysselsättnignstillfällen.
Det är bråttom med att få igång de lokala sysselsättningsplanerna.
För det åttonde, utveckla infrastrukturen och stödja företagens tekniska innovationer och utnyttjande av nya teknologier.
Den nionde punkten är att skapa nödvändiga villkor för att diskriminering av kvinnor skall upphöra: det gäller att begrava de beklagliga påståendena som man än i dag kan höra i vårt samhälle om att kvinnorna tar arbetet ifrån männen.
Arbetet hör till människan, inte speciellt till varken män eller kvinnor och båda måste samarbeta, tillsammans med regeringarna, för att skapa de familjemässiga och sociala förutsättningarna för tillträde till arbetet, och vilka tvivel råder om att deltidsarbetstillfällen är ett bra instrument för detta?
Slutligen, herr ordförande, herr kommissionär, för det tionde, att modernisera vårt sociala trygghetssystem.
Ingen europeisk medborgare är beredd att avstå uppnådda sociala erövringar, men de sociala kostnaderna kan inte få tynga våra företag och upprätthållandet av pensionerna kan inte läggas enbart på axlarna hos den allt fåtaligare aktiva befolkningen.
Det gäller att möta detta problem med tapperhet.
Herr ordförande, detta är mina sista tankar inför ett toppmöte av vilket alla medborgare förväntar sig realism och konkreta politiska åtaganden: trettio miljoner medborgare vill ha ett arbete.
En man och en kvinna utan arbete förkastar till slut det samhälle de tillhör.
Det ekonomiska och sociala utanförskapet skapar desperation och ett allvarligt förfall i det samhälle som drabbas.
Vi måste konkurrera, inte enbart i ekonomi och på marknaden, utan också i förhoppningar och förtroende för det Europa vi alla önskar för det framtida 2000-talet.
