# ID: svediakorp-gov483341
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 856
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Efter ordförande Santers inlägg återstår det för mig att ge svar på några specifika frågor som togs upp under debatten.
Jag har grupperat dem.
Först förbindelserna med medlemsstaterna.
Det är helt klart att vi har ett problem här.
Det är helt klart att vi måste fortsätta våra ansträngningar så att det vi har lärt oss och de slutsatser vi har börjat dra når fram till medlemsstaterna.
På den här punkten delar jag exempelvis Baldarellis uppfattning att medlemsstaterna i en och samma fråga inte alla är lika.
En del av dem är mer effektiva än andra i vissa avseenden, och tvärtom.
Därför är situationen mycket olikartad och mycket komplex.
Detta kommer sig inte enbart av den uppdelning av befogenheterna som fastställdes genom Maastrichtfördraget och nu genom Amsterdamfördraget.
Man måste också räkna med skillnader i fråga om system, kulturer och inre organisation av avdelningarna.
Utan tvekan har vi alltså ett problem här.
Herr Fayot, kommer vi en dag att kunna harmonisera kontrollerna?
Det är något som kommer att ta minst tio år.
Jag hoppas att ni hjälper oss, men uppriktigt sagt är detta en långsiktig uppgift.
För närvarande försöker vi installera vår personal för samordning av kontrollerna och förse dem med anvisningar som skall vara så enhetliga och sammanhängande som möjligt.
Men det är sant att detta kräver både smärre och större ändringar.
Exempelvis fick jag precis ett brev från er minister Le Pensec, där han säger att han nu skall tillämpa det förfarande för animaliskt mjöl som vi hade fastställt, något han vägrat att göra under ett halvår.
Ni ser alltså att det ibland tar tid, men att det sakta men säkert går framåt.
Är detta självsäkert i överkant?
Tvärtom!
Det kanske inte ens är optimism.
Det stämmer att det även finns en sorts illusion i detta, men inte den illusion av att vara seriös som Happart talade om!
Ni ska veta att ni inte är den ende som vill vara seriös, och ni är inte heller den ende ...
(Avbrott av Happart.) ... jag ville bara säga att ni inte är den ende som är seriös, och inte heller den ende som är mottaglig för människors och offrens smärta.
Jag berömmer mig av att dela just denna mottaglighet och försöker använda den till gagn för offren, åtminstone lika väl som ni.
Vad beträffar frågorna om farmaceutiska produkter och gelatin, diskuterar kommissionen kl 17.30 ett förslag till undantag för farmaceutiska produkter som är life saving.
Det är en fråga som bör granskas noga, då den innehåller ett problem med avvägningen mellan kostnader och vinster som måste beaktas.
En annan aspekt jag ville ta upp är om gemenskapen har blivit alltför eller till och med uteslutande medveten om marknadsrelaterade frågor och likgiltig för hälsan.
Här vill jag säga två saker.
För det första har det skett en stor kulturell förändring som vi måste föra ut till den allmänna opinionen och medlemsstaterna, nämligen att marknaden har två aktörer: producenten och även konsumenten.
Detta betyder att konsumenternas förtroende även enligt marknadens tänkande, och även för producenterna, blir ett värde av yttersta vikt, utan vilket marknaden faktiskt inte fungerar.
Vi håller alltså inte på att anlägga någon djungel, utan fastställa regler för en marknad med två huvudaktörer.
Som jag ser det har man fram till nu inte tillräckligt beaktat huvudaktören " konsumenten ".
Detta har vi nu börjat ändra lite på.
När det gäller smugglingen undrar Kaklamanis vart allt kött tagit vägen.
Har det hamnat i tredje land eller i Europa?
Vi har för undersökningskommittén lagt fram skriftliga rapporter, som även innehåller en förteckning över företag och industrier, allt vi har kunnat hitta.
Vi har till och med fått kritik av medlemsstaterna för alltför stor öppenhet.
Jag kan se till att ni får ett exemplar av rapporten ifråga, men den finns redan tillgänglig för era kolleger.
Det är alltså ingen ovilja från kommissionens sida, men vi trodde att ni hade fått dessa uppgifter.
Jag tror att jag i stort sett har besvarat era frågor.
Avslutningsvis, och detta måste sägas, tror jag inte att nollrisken existerar.
Frågan är om vi har satt oss i stånd att vara försiktigare och mer uppmärksamma?
Jag känner till Campos argument i fråga om animaliskt mjöl, det vill säga nej till användning.
Vi måste fortsätta att begrunda frågan, även efter konferensen om animaliskt mjöl.
Hur kan man göra, hur behandla denna fråga som är mycket komplex och där allt inte är vitt eller svart.
Ärade ledamöter!
Som jag sade i förmiddags och som ordföranden nyss upprepat befinner vi oss vid en etapp av en omfattande process som vi med ert stöd och med tanke på medlemsstaterna och den allmänna opinionen måste försöka fullfölja.
(Applåder)
