# ID: svediakorp-gov483340
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 696
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag skulle bara vilja säga några ord innan jag överlåter åt Bonino att besvara ett antal frågor som har diskuterats och som tillhör hennes ansvarsområden inom kommissionen.
För egen del vill jag helt enkelt tacka alla för deras bidrag, ett bidrag som ibland förtjänar att nyanseras, det medger jag gärna, eftersom inte heller vi äger denna känsla av förvissning beträffande en eventuell framtida kris, som somliga av er nyss tog upp.
I dagens läge känner jag mig verkligen blygsam, det måste jag säga.
Jag vet inte heller hur jag skulle ha reagerat 1985 eller 1989, då krisen bröt ut, när den var i sitt första skede och när vetenskapsmännen fortfarande inte kunde enas om orsakerna till denna kris.
När det gäller galna ko-frågan känner jag mig fortfarande ytterst blygsam och ödmjuk.
Jag vill inte drista mig att säga att vi hädanefter har tillryggalagt en lång sträcka.
Är det så att vi verkligen har gjort detta, är det förvisso ännu inte slutet på alla ansträngningar vi måste göra.
Och vi vet mycket väl att vi i vissa av våra medlemsstater, vilket några för övrigt nämnde så sent som i de senaste inläggen, fortfarande måste beklaga den illegala handeln, som förvisso är av den arten att de rubbar såväl vårt eget som konsumenternas förtroende.
Alla dessa smugglare, alla dessa brottslingar är för övrigt desamma som redan har varit inblandade i andra skumraskaffärer som tidigare har svärtat ner gemenskapen, vare sig det handlar om smuggling av hormoner eller annan smuggling.
Vi kommer aldrig att helt lyckas eliminera denna typ av brottslighet.
Jag upprepar att jag alltid känner mig mycket ödmjuk inför det problem vi nu diskuterar.
Redan då vi först infann oss inför undersökningskommittén erkände vi att oegentligheter hade begåtts inom våra avdelningar.
Jag ville inte kasta sten på mina föregångare.
Jag tog likafullt på mig det politiska ansvaret för kommissionen som institution.
I denna anda tror jag mig kunna bekräfta att vi alla tillsammans måste arbeta konstruktivt på detta område, genom att säkerställa ett samarbete som gör det möjligt att ordna upp situationen så gott det går, utan att göra oss några illusioner och utan att ställa upp falska garantier, som ingen här kan infria.
I La recherche scientifique, en i Frankrike ansedd vetenskaplig tidskrift, läste jag nyligen att det bland vetenskapsmännen fanns en ny teori om ursprunget till denna kris.
Låt oss därför visa prov på ödmjukhet i detta fall och se till att återge konsumenterna, oavsett vilka, förtroendet för våra livsmedels garanterade säkerhet.
Det är i denna riktning vi måste arbeta och jag gläder mig åt det nya samarbetsklimat som genom arbetet med galna ko-frågan uppstått mellan kommissionen och parlamentet.
Jag hoppas att samma förtroendefulla klimat kommer att infinna sig oss emellan och gentemot rådet, för vi måste vara väl medvetna om att ett mycket stort ansvar fortfarande åvilar medlemsstaterna.
Ur den synpunkten tror jag det är viktigt att vi även verkar för att hitta en väg till samförstånd mellan våra olika institutioner och rådet.
Det var allt jag hade att säga.
Jag vill än en gång tacka er för den samarbetsvilja ni har visat, men också för det verkligt avgörande arbete som har utförts av tillfälliga utskottet för uppföljning i syfte att bredda perspektiven i fråga om den framtida hanteringen av denna kris.
Det är detta mål jag känner mig bunden till, det är därför vi har vidtagit ett antal åtgärder.
När jag nyss gick igenom de fem frågor som fortfarande är olösta efter rapporten från undersökningskommittén och betänkandet från tillfälliga utskottet för uppföljning var det inom ramen för kommissionens befogenheter.
Och jag är säker på att vi om vi fortsätter att arbeta som vi gjort hittills och som vi börjat göra i dag, så kommer vi att ha startat en process, en process som öppnar nya perspektiv och med hjälp av vilken vi kan hoppas återupprätta konsumenternas förtroende på området livsmedelssäkerhet.
