# ID: svediakorp-gov483292
# author: Whitehead (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 947
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Även jag välkomnar det mina kollegor har åstadkommit i utskottet och jag saluterar de verkliga hjältarna bakom detta betänkande - Medina, Böge och Roth-Behrendt - för det stora arbete de har lagt ned, och även dem i kommissionen som har interagerat med oss på ett ytterst positivt sätt under de senaste sex månaderna.
BSE och CJS har varit en mardröm för Europa i ett par år.
Många har mist sin utkomst och en del har t.o.m. mist livet.
Medina-betänkandet och uppföljningen av det har visat att Europaparlamentet på eget bevåg kan ta lämpliga initiativ i denna fråga.
Det är en annan form av medbeslutande, med undantag för att vi i detta fall inte reagerar på förslag som lagts fram av kommissionen eller rådet, utan att vi intar en ståndpunkt på grund av avsaknaden av sådana förslag i ett tidigare skede.
Kritiken mot kommissionen under debatten om Medina-betänkandet framfördes i denna anda.
Vi bör nog så eftertryckligt tillstå att kommissionen har gjort avsevärda framsteg, i synnerhet genom GD XIV, under de senaste sex månaderna.
På grund av det är den klart övervägande uppfattningen min grupp och likaså i andra grupper, att ett misstroendevotum i detta läge inte är tillämpligt.
Det finns många saker som fortfarande oroar oss.
En är den något förhalande inställningen till disciplinära åtgärder inom kommissionen själv, men det är ingen grund för ett misstroendevotum.
Vi sade från allra första början att, även om vi ägnar oss åt frågor som rör allmänhetens hälsa och säkerhet, så är vi inte ett utskott för den allmänna säkerheten i den franska revolutionens anda, som ropar efter skådeprocesser och vill se huvuden falla.
Vi vill bara se till att man lär sig läxan om intern disciplin lika effektivt som andra.
Vi anser också att rådet varit senfärdigt redan från början i sitt gensvar på kommissionens mycket nödvändiga förslag för hälsa och säkerhet och hantering av riskmaterial inom gemenskapen.
Hela vårt utskott, i synnerhet under besöket i Förenade kungariket, rördes av CJS-offrens och deras familjers lidande, som vältaligt beskrevs för oss av paret Churchill.
Hela utskottet ville uttrycka sin solidaritet med offren för denna fruktansvärda sjukdom och med deras familjer.
Vi är medvetna om att detta måste ske i form av både materiell hjälp och moraliskt stöd.
Både medlemsstaterna och kommissionen måste involveras i detta, och vi ser fram emot initiativ från bägge sidor i detta avseende.
För egen del måste jag säga att en undersökning av ursprungen till CJS i Förenade kungariket borde ha företagits för länge sedan och jag skall göra allt jag kan för att åstadkomma detta.
Diskussionen är i princip avslutad och det borde nu inte finnas anledning till några onödiga förseningar vad gäller detaljerna.
Den brittiska regeringen välkomnar detta betänkande.
Denna gång har igen sådan hätsk kritik framförts som den som riktades mot Medinas förra betänkande.
Vid sitt framträdande inför utskottet klargjorde ministern, dr.
Cunningham, att utskottet gjort helt rätt i att kalla honom och att han alltid skulle delta.
Det är bättre att betona de positiva aspekterna av det, i stället för att ge sig in på juridiskt hårklyveri över vad som inte kan krävas eller begäras eller tillåtas i enlighet med det interinstitutionella avtalet.
Förenade kungariket har varit centrum för BSE-epidemin från första början, men med tanke på de förebyggande åtgärder som nu vidtagits, är det berättigat att ses som en förebild vad gäller hälso- och säkerhetsstandarder, inklusive säker förvaring av bearbetade djurkroppar.
Många människor har påpekat just detta.
Jag vill bara peka på att samtidigt som allt har gjorts för att efterleva villkoren i Florens-överenskommelsen, är det av yttersta vikt för hälsa och säkerhet att de behandlade djurkropparna - i form av kött eller benmjöl - förvaras under absolut säkra förhållanden tills de säkert kan förbrännas.
Vi kan inte begära att hela köttberget skall gå upp i rök genast.
Vi anser att alla medlemsstaterna nu bör vara beredda att införa exakt samma förebyggande åtgärder som redan har genomförts i Förenade kungariket.
Nyligen timade händelser i Belgien visar att BSE kan förekomma i länder som tidigare ansett sig vara fria från det och att misstag kan göras vad gäller analyser och slutdestination för de berörda djurkropparna.
Jag säger inte detta i någon annan anda än av sympati och - för att använda det ord ordföranden själv använde i dag - solidaritet med alla länder, som - var de än befinner sig - upptäcker att de påverkats av BSE på samma sätt som vi i Förenade kungariket.
Svaret är inte att högljutt kräva BSE-fria regioner eller zoner, utan att inse att vi inom Europeiska unionen är en enda zon som behöver total säkerhet, spårbarhet och vaksamhet som den bäst grunden för konsumentens förtroende och för att handel med nötkött återigen skall kunna bedrivas inom hela gemenskapen och detta på en marknad där förtroendet har återupprättats.
Min sista punkt är bara att jag vill säga att denna granskningsprocess i framtiden måste fortsätta, och jag ser fram emot den informationskampanj om livsmedelssäkerhet som GD XXIV planerar för 1998.
Jag hoppas att den kampanjen kommer att kunna lanseras under det brittiska ordförandeskapet med full uppbackning från medlemsstaterna och från konsumentgrupper.
Ur allt detta kan, efter detta nödläge, mycket gott komma för både konsumenter och producenter inom gemenskapen.
Ömsesidigt förtroende dem emellan och en ordentlig hälsooch säkerhetsordning måste bli resultatet av BSE-krisen.
