# ID: svediakorp-gov483289
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 795
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill med några ord sammanfatta vad jag känner i detta skede av debatten.
Allra först vill jag betona att vad vi tillsammans åstadkommit under det senaste halvåret är just en process och att vi i dag inte befinner oss vid processens slutmål, utan bara vid en etapp av den, som måste få en fortsättning.
Det rådde ingen tvekan om att allt inte skulle gå att lösa på sex månader.
Det var därför vi tillkännagav en hel rad åtgärder som skulle vidtas under en given tidsperiod.
Vi måste vara tydliga mot varandra.
Vi har avverkat en viktig etapp, men befinner oss inte vid slutmålet.
Det är inte tal om att i nuläget lätta på trycket eller avsluta den ömsesidiga kontrollen eller dialogen mellan parlamentet och kommissionen.
Vår samtalspartner kommer hädanefter inte att vara tillfälliga utskottet för uppföljning, men jag menar att vi åtminstone måste fortsätta att informera och blanda in utskottet för miljöfrågor, hälsa och konsumentskydd, precis som vi har gjort under det gångna halvåret.
Sakerna skall därför inte stanna vid rapporten och betänkandet eller vid den konferens som man har beslutat att anordna i slutet av 1998 för att underhålla debatten.
Det måste finnas ett fortsatt och stadigvarande samarbete med utskottet som ansvarar för konsumentskydd.
Vidare tror jag att den här tiden har lärt oss att det i så här pass komplicerade ärenden inte finns några givna svar, att allt inte är enkelt.
Det skulle vi gärna vilja, vi också, för då skulle allt vara enklare även för oss.
Tyvärr förhåller det sig inte så.
Så gott som varje dag och vecka kommer nya vetenskapliga rön rörande just denna fråga.
Och vi har tillsammans varit med om hur vi i efterhand varit tvungna att ändra lagförslag som vi just utarbetat, i ljuset av vetenskapliga utlåtanden som förstås pekade åt annat håll.
Så ser det ut i denna värld, som är inbegripen i en dynamisk process.
Mot bakgrund av en så komplicerad situation tror jag att det positiva under detta halvår bestod i samarbetet mellan kommissionen och parlamentet, som visade att det är möjligt att göra framsteg i ett inte alltid så fridfullt klimat, präglat av motsättningar, det ska erkännas, men i en anda inriktad på dialog, som är bäst lämpad att hjälpa oss.
Vad oss ankommer räknar vi med att snart kunna komplettera kontrollsystemet.
Alla de vetenskapliga rådgivarna finns redan på plats, liksom vetenskapskommittén och dess förfarande, som alla känner till.
Vad beträffar kontrollsystemet tror vi att det kommer att vara klart att tas i bruk i slutet av 1998, med ett hundratal inspektörer.
Det finns en tredje faktor som jag vill betona här.
Alla har välkomnat den åtskillnad som har gjorts mellan den lagstiftande makten och den kontrollerande makten, men jag vill ändå påpeka för er att denna metod inte tillämpas i det stora flertalet medlemsländer.
Detta är alltså en annan och mycket komplex sida av en situation där lagstiftning, kontroller och vetenskapliga utlåtanden är åtskilda på gemenskapsnivå, men inte på nationell nivå.
Detta föranleder oss att säga att ansträngningar måste göras för att stärka dialogen med medlemsstaterna och förmå dem att å sin sida förbättra sina rutiner, med tanke på att huvudansvaret för kontrollerna även fortsättningsvis komer att vila på medlemsstaterna.
Vi kommer kanske att få tillfälle att ytterligare diskutera alla dessa aspekter före debattens slut, och kommer då att upptäcka att det i denna fråga finns tre saker som förefaller uppenbara, enligt min mening.
Det är för övrigt en fråga som inte enbart rymmer svart och vitt, utan tyvärr också mycket grått, och detta bör få oss att iaktta försiktighetsprincipen, samtidigt som vi naturligtvis skall tänka på att även denna princip har sidor som det vore intressant att ägna en djupgående analys.
Jag vill tacka de ärade parlamentariker som har yttrat sig.
Jag är viss om att rådet hädanefter kommer att visa sig mer samarbetsvilligt.
Åtminstone kan man ju alltid hoppas, som det heter.
Det är ingen tvekan om att man lyssnar på ett annat sätt.
Jag vill tacka er för er för att ni kom.
Vi kände oss mer ensamma för några månader sedan.
I likhet med ordföranden ville jag gärna betona detta, som också är ett bevis på att ni vill axla ert ansvar.
Det är vad jag tror mig kunna säga i detta skede, måhända med reservation för de svar jag senare skall ge på övriga frågor.
(Applåder)
