# ID: svediakorp-gov483281
# author: Roth-Behrendt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 839
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Tack så mycket herr Santer, det som ni sagt i dag stämmer i mycket överens med det som vi uttalat.
Att i dag ytterligare diskutera skillnaderna mellan er och oss eller mellan er och utskottet tycker jag är överflödigt.
Jag vill bara göra några korta påpekanden till det som ni sagt.
Att Cunningham som jordbruksminister i Förenade kungariket och Boden som ordförande i rådet kommer till utskottet är ingenting som jag skulle vilja beteckna som värt att framhäva, även om det var angenämt.
Det är en självklarhet, ursäkta att jag säger det, herr Santer, att ministrarna kommer till ett parlamentariskt organ.
Jag vill nu genast gå över till och vända mig till rådet, för med kommissionen har jag tillräckligt ofta varit tvungen att förhandla och jag vill markera att jag inte längre talar som ordförande i utskottet utan för min politiska grupp, för europeiska socialdemokratiska gruppen.
Herr Boden, jag har lyssnat noga på er och jag är övertygad om att ni menar det som ni säger.
Problemet är att ni bara är en bland 15 jordbruksministrar, och jag är inte säker på om ni, trots er goda vilja, kommer att få majoritet i gruppen.
Jag lyssnade på er när ni sade att rådet hittills inte haft tid för att rådgöra om många av de frågor som vi t.ex. även behandlade i våra muntliga frågor.
Det förvånar mig en del, eftersom vi inte sagt något i vårt utskott för uppföljning än som inte sagts förut i undersökningskommittén.
Jag hade förväntat mig att rådet vid varje enskilt sammanträde, som ni eller någon annan ordförande som allra första punkt på föredragningslistan behandlar bekämpning av BSE, konsekvenser och vad gjorde vi för fel!
Jag hör inget från er - och jag säger det i ert ställe, jag beklagar, herr Boden -, för jag hör inget från er.
Vad gjorde vi för fel?
Ni säger att vi måste ta hänsyn till konsument- och hälsoskydd, nå.
Varför säger ni inte att vi har försummat konsument- och hälsofrågor och nu skall vi ta hänsyn till det?
Det skulle vara den korrekta formuleringen, herr Boden.
Jag upprepar att det gäller er som representant för hela rådet eftersom ni nu är ordförande i där men jag skulle t.ex. mycket hellre säga det till den tyske jordbruksministern eller andra jordbruksministrar.
Varför har jag t.ex. som förut känslan att de personer som har ansvaret ingenting begripit?
Ni sade, Boden, att märkningen av nötköttprodukter nu är ett nytt instrument för att skapa förtroende.
Om det är så och om ni verkligen menar allvar att vilja skapa förtroende med det - och jag hoppas att ni menar allvar.
Jag tilltror inte de andra ministrarna det, och om det är på det viset, varför kunde ni inte rösta ja till ändringen av rättslig grund som parlamentet beslutat tillsammans med kommissionen?
Varför måste ni ha avvikande mening och åter välja den mjuka formuleringen i artikel 43, som ger er mest makt, som ger er ett frikort?
Varför är det så, Boden?
Säg det är ni snäll.
Säg också varför jag precis som förut har känslan att korpsyndromet fortfarande härskar i rådet.
Ingen korp hackar ut ögonen på den andre.
Ni sade: Man måste skydda människorna och också de människor som lever av nötkött.
Jag har stor förståelse för att man skyddar bönderna, men jag har även förståelse för att man skyddar den stora majoriteten av människor inom Europeiska unionen.
De är många fler än bönderna.
Det gjorde ni inte i rådet.
Varför var det förut så att köttmarknaden och att upprätthålla marknaden var viktigare än hälsoskyddet och varför skall ni nu tro att det har ändrats?
Kan ni säga oss det?
Varför t.ex. har ni inte jublande röstat ja till det blygsamma försöket från Santers kommission att besluta om en ändring av jordbrukspriserna i Agenda 2000 och t.ex. ändra subventionsordningen?
Varför har jag från varje jordbruksminister hört gnat och gnäll och stor ängslan?
Vi vet alla att det bakom huvudorsaken till det onda som vi för närvarande upplever, BSE och mycket annat, även ligger kriminalitet i denna subventionsordnning.
Varför har det inte kommit från er, att ni skulle ha sagt: Vi måste ta ett tufft steg och ändra allt nu.
Vi som jordbruksministrar visar att vi har begripit något.
Herr Boden!
Det är tråkigt att jag måste säga det så här tufft: Kommissionen har nog fattat en del.
Hur mycket den fattat kommer vi att märka snart.
Jag har inte känslan att rådet fattat någonting och att jordbruksministrarna, med er som undantag, har fattat någonting och dem borde vi följa mycket uppmärksamt!
(Applåder)
