# ID: svediakorp-gov483279
# author: Boden (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,135
# sentences: 79
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter!
Luxemburg har alltid varit angeläget om Europaparlamentets viktiga roll i gemenskapens verksamhet och har därför inte besparat sig någon möda för att under varje period då landet innehaft ordförandeskapet i rådet upprätthålla en mycket nära och konstruktiv dialog med parlamentet.
Detta syns oss än viktigare i dag då ämnet för debatten är särskilt viktigt och känsligt.
Jag skall därför i mitt anförande bemöda mig att naturligtvis kortfattat men samtidigt så fullständigt som möjligt redogöra för rådets överläggningar rörande problemet med BSE, särskilt efter den resolution som ni antog den 19 februari i år som en sammanfattning av den tillfälliga undersökningskommitténs arbete.
Jag kommer även att utnyttja mitt anförande för att besvara olika muntliga frågor som har ställts till rådet.
Bortsett från hänsynen till den legitima oro av ekonomisk och social karaktär som uppstår bland det stora antal vars försörjning beror av nötköttssektorns överlevnad, tror jag att det allmänt sett är lämpligt att understryka att rådet inom ramen för sina rättsliga befogenheter hela tiden har agerat och fortsätter att agera utifrån två principer.
För det första måste man garantera att folkhälsan skyddas och därför fastställa regler som gör det möjligt att garantera livsmedlens kvalitet och säkerhet.
Vidare måste alla åtgärder vila på en säker grund av de nyaste och bästa forskningsrönen.
Rådet instämmer med Europaparlamentet och med föredraganden i att erkänna att det är genom att handla öppet, tydligt och ansvarsfullt som det är möjligt att återupprätta de europeiska medborgarnas förtroende för våra institutioners arbete och därmed övertyga konsumenterna inom unionen och i tredje land om att de hälsoskyddsåtgärder som vidtagits på gemenskapsnivå är seriösa.
Förutom behovet av rättsliga åtgärder avseende livsmedlens kvalitet och säkerhet, erkänner rådet även den stora betydelsen av ett effektivt kontrollsystem, främst för att bekämpa bedrägerier.
Det är också uppenbart att åtgärderna för att bekämpa BSE måste få en förlängning i forskning och förebyggande av olika former av BSE, som går utöver olika typer av veterinär och fytosanitär lagstiftning.
Alltsedan det att BSE först uppträdde och framför allt efter de senaste vetenskapliga rönen, som uppdagade det möjliga sambandet mellan BSE och Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, har rådets agerande i de olika rådskonstellationerna avsett dessa aspekter sammantagna.
Vi kan börja med rådet (jordbruk) som antog en rad åtgärder på rörande livsmedel, veterinära och fytosanitära frågor samt bestämmelser gällande djuren.
Bland de viktigare resultat som uppnåddes är främst två beslut värda att betonas.
För det första rådets antagande av förordningen om systemet för identifiering och registrering av nötboskap och om systemet för märkning av nötkött och nötköttsprodukter, som framför allt gör det möjligt att säkerställa spårning av nötköttsprodukter och därmed en effektivare kontroll.
Vidare kommissionens beslut i juli efter överläggningar med rådet, vilket syftar till att förbjuda användningen av specificerat riskmaterial, i synnerhet i livsmedel för människor och djur.
Försiktighetsprincipen har spelat en avgörande roll för detta beslut.
Utan anspråk på att vara uttömmande skulle jag dessutom vilja erinra om olika åtgärder såsom förbudet mot hormoner och hormonpreparat i boskapsuppfödningen, certifiering av djur och djurprodukter, skydd av kalvar, hälsointyg för handeln med nötboskap inom gemenskapen.
Vid antagandet av dessa olika rättsakter har rådet i stor utsträckning beaktat Europaparlamentets ståndpunkt.
Vad gäller embargot mot export av brittiskt nötkött känner ni till alla de beslut som fattades vid Europeiska rådet i Florens.
I rådet (jordbruk) informeras vi fortlöpande om hur situationen utvecklas och hur arbetena fortskrider i fråga om det brittiska programmet med certifierade boskapshjordar.
Stunden är ännu inte inne för rådet att uttala sig om en eventuell uppmjukning av detta embargo.
Det kommer vi att göra när kommissionen anser att villkoren är uppfyllda och förelägger oss formella förslag.
Härvidlag kan jag bekräfta att de beslut som fattades av Europeiska rådet i Florens om kriterier och förfaranden att beakta, fullt ut kommer att följas.
Frågan om kontroller och framför allt de kryphål som avslöjades genom de senaste bedrägerifallen utgör en allvarlig källa till oro för den allmänna opinionen, för Europaparlamentet liksom för jordbruksministrarna, som har studerat denna fråga under mitt ordförandeskap.
Visserligen vet vi alla att det skulle vara fåfängt att helt hoppas kunna utrota en kriminell verksamhet som det i första hand är de rättsliga myndigheternas uppgift att beivra.
Jordbruksministrarna var emellertid eniga om att bekräfta sin fasta beslutsamhet att såväl nationellt som inom gemenskapen vidtaga alla åtgärder för att aktivt bekämpa bedrägerierna.
Utöver antagandet av strängare nationella åtgärder gav vi därför kommissionen vårt fulla stöd då den uttryckte sin avsikt att förstärka det befintliga kontrollsystemet.
När det gäller hormoner stöder rådet tveklöst kommissionens arbete inom ramen för WTO, eftersom vi anser att gemenskapen har rätt att fastställa en rimlig nivå för skyddet av folkhälsan och därmed också förbjuda användningen av ämnen som anses vara skadliga för människors hälsa.
På forskningsområdet har ett viktigt resultat för att förbättra samarbetet och samordningen av ansträngningarna i fråga om BSE uppnåtts genom rådets och Europaparlamentets gemensamma beslut med beaktande av professor Weissmanns expertutlåtande, som syftar till att anslå ett extra belopp om 35 miljoner ecu till forskning kring TSE, vaccin och virussjukdomar, mot bakgrund av det fjärde ramprogrammet för forskning och utveckling.
Detta beslut innebär en ökning av forskningsanslagen upp till 50 miljoner ecu.
När det gäller rådet (hälsofrågor) nöjer jag mig med att påminna om att det i sina slutsatser om BSE understryker behovet av att ge skyddet av folkhälsan högsta prioritet och vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja risken för överföring av TSE.
Rådet (hälsofrågor) har enats om att fullfölja den noggranna kartläggningen av alla fall av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och sammanställa och analysera alla dessa uppgifter på europeisk nivå.
Det kommer att se till att BSE-fallen rapporteras på lämpligt vis.
Vidare räknar det med att ta upp dessa frågor på nytt under sitt sammanträde den 4 december i år.
Ärade ledamöter, vi har med största intresse tagit del av kommissionens meddelande om konsumenthälsa och livsmedelssäkerhet, liksom av grönboken om allmänna principer för gemenskapslagstiftningen.
Det luxemburgska ordförandeskapet angav i sitt handlingsprogram tydligt att det skulle fästa stor vikt vid livsmedelssäkerhet.
Därför uppmanade det rådet att aktivt delta i den öppna och övergripande debatt som dessa dokument från kommissionen bereder vägen för.
Före årets slut kommer de att bli föremål för en granskning av ministrarna med ansvar för jordbruk, den gemensamma marknaden, konsument- och hälsofrågor.
Ministrarna med ansvar för jordbruk och konsumentfrågor har redan utfört en sådan granskning och förklarade därvidlag särskilt att skyddet av folkhälsan och strävandena att uppnå största möjliga livsmedelssäkerhet även fortsättningsvis skall äga högsta prioritet i den europeiska lagstiftningen.
Herr ordförande!
Krisen med galna ko-sjukan är en av dessa händelser som starkt präglar inte bara den allmänna opinionen, utan också oss beslutsfattare, och som kan förmå oss att ompröva tidigare sanningar och handlingssätt.
Om det finns något vi kan och bör lära oss av denna kris är det att det inte går att skydda människors hälsa på ett effektivt sätt och utveckla ett hållbart jordbruk om man inte ständigt eftersträvar en harmonisk integration av jordbruksverksamheten och naturen.
Att skada och utöva våld på naturen innebär oundvikligen att man också skadar jordbruket.
Denna insikt växer sig för varje dag allt starkare och inspirerar jordbruksministrarnas överläggningar om Agenda 2000.
Vi borde med det snaraste anta våra gemensamma riktlinjer om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken.
I det sammanhanget räknar vi med att bekräfta och försvara den det europeiska jordbrukets framtida identitet som främst skall vara att vårda landskapet, bibehålla naturområdena och framför allt svara mot konsumenternas intressen och krav i fråga om livsmedelsprodukternas kvalitet och säkerhet, miljöskydd och djurskydd.
Vårt mål är att säkerställa hållbara produktionsmetoder i jordbruket och en säker och sund livsmedelsproduktion.
Rådet vill med de kommande reformerna konsolidera och utveckla det europeiska jordbrukets identitet och genom att bekräfta denna identitet också ge de nya kandidatländerna en klar och entydig indikation om vilken inriktning de bör ge sin jordbrukspolitk för att underlätta anslutningen till Europeiska unionen.
Mot bakgrund av de kommande multilaterala förhandlingarna i WTO har rådet för övrigt velat understryka behovet av att anta en offensiv strategi avsedd att bevara Europas möjlighet att utveckla ett jordbruk som motsvarar dess särdrag och mycket höga kvalitets- och säkerhetsnormer.
Herr ordförande!
Som ett svar på de muntliga frågor som de olika politiska grupperna har ställt förstår ni säkert att det i dag inte är möjligt att ta ställning till slutsatserna i rapporten från tillfälliga utskottet för uppföljning av rekommendationer beträffande BSE, eftersom rapporten på grund av tidsbrist inte har kunnat granskas av rådet.
Jag noterar rent allmänt att Europaparlamentet och kommissionen har utfört ett strålande arbete och att rådet i mycket stor utsträckning har beaktat Europaparlamentets ståndpunkt inom ramen för sina överläggningar om kommissionens förslag till åtgärder i linje med era rekommendationer från februari i år.
Jag ser inga skäl att tvivla på att så även kommer att vara fallet när det gäller de förslag kommissionen kommer att lägga fram till följd av era slutsatser från i dag.
För egen del har jag vederbörligen noterat de rekommendationer de ärade parlamentsledamöterna formulerat inom ramen för undersökningskommittén om BSE och jag kommer att vederbörligen notera de observationer som ni formulerar under dagens debatt.
Jag lovar att fästa rådets uppmärksamhet på dessa rekommendationer och på slutsatserna av er debatt.
Innan jag slutar vill jag ta upp två aspekter som berör förbindelserna mellan parlamentet och rådet.
Efter det att undersökningskommittén om BSE hade slutfört sitt arbete begärde parlamentet en förstärkning av sina befogenheter, särskilt i jordbrukspolitiska frågor som berör, eller riskerar att beröra, hälsoskydd och livsmedelskvalitet.
Även på detta område har betydande framsteg noterats, vilket ni också har betonat.
Amsterdamfördraget har i själva verket medfört betydande förändringar av Europaparlamentets lagstiftande roll, inbegripet den sektor som ni är särskilt angelägna om.
Exempelvis har artikel 129 ändrats för att beakta era krav.
Som ett undantag från artikel 43 föreskrivs i synnerhet medbeslutandeförfarandet för antagande av veterinära och växtskyddsåtgärder som direkt syftar till att skydda folkhälsan.
Det luxemburgska ordförandeskapet gläder sig mycket åt denna utveckling som det bedömer som mycket positivt.
Vi är övertygade om att det kommer att bidra till att förbättra och ytterligare utveckla gemenskapslagstiftningen om skydd av människors hälsa.
När det gäller rådets och medlemsstaternas deltagande i undersökningskommitténs arbete om BSE och den oro beträffande samarbetet mellan medlemsstaternas regeringar som kommit till uttryck, vill jag framhålla att rådet och medlemsstaterna har bemödat sig att bidra till undersökningskommitténs arbete.
Vad beträffar rådet vill jag påminna om att det till undersökningskommittén har överlämnat alla upplysningar denna begärde rörande rådets överläggningar om BSE.
Vidare accepterade rådets ordförande Yates en inbjudan från undersökningskommittén, deltog personligen i dess arbete och försåg den med mycket utförliga och detaljerade upplysningar om rådets tidigare strategi och åtgärder.
Själv höll jag ett anförande i tillfälliga utskottet för uppföljning av rekommendationerna för att informera den om alla de åtgärder som antagits sedan februari 1997.
I enlighet med artikel 3 i det interinstitutionella avtalet av den 19 april 1995 utsåg dessutom rådet en hög tjänsteman från sitt sekretariat, som godkändes som rådets representant inför undersökningskommittén.
Denne tjänsteman deltog fortlöpande i undersökningskommitténs arbete.
Jag vill vidare påpeka att det inte är rådets sak att uttala sig om med vilka åtgärder medlemsstaterna skall besvara de uppmaningar de får från en undersökningskommitté enligt tillämpning av artikel 3.2 i beslutet av den 19 april 1995.
Jag vill slutligen erinra om att det interinstitutionella avtalet från 1995 uttryckligen föreskriver möjligheten av en revidering för att beakta tidigare erfarenheter.
Denna möjlighet fastställs i artikel 6 i ovan nämnda beslut.
Vid mitt framträdande inför tillfälliga utskottet för uppföljning av rekommendationer beträffande BSE trodde jag mig förstå att parlamentsledamöterna ville ta upp detta problem inom ramen för trepartssamtalen.
Jag har redan informerat ordföranden i rådet (allmänna frågor) om detta önskemål, som jag personligen anser vara en möjlig väg att bringa klarhet i denna fråga och förbättra samarbetet mellan institutionerna.
Herr ordförande, dagens debatt pekar än en gång tydligt på att Europaparlamentet, kommissionen och rådet i frågor rörande folkhälsa och livsmedelssäkerhet bär ett gemensamt ansvar och har gemensamma förpliktelser.
Det gäller därför att förena alla krafter och ansträngningar och idka ett nära samarbete på detta område.
Jag upprepar att rådet vill uppmuntra detta samarbete.
(Applåder)
