# ID: svediakorp-gov483245
# author: Friedmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,761
# sentences: 157
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


) Herr ordförande, mina ärade damer och herrar ledamöter!
Jag ber att få tacka så hjärtligt för att jag fått äran att få tala här på morgonen i dag.
Jag vet att ni har långa kvällssammanträden bakom er, desto mer uppskattar jag att ni har kommit hit.
70 % av de europeiska skattebetalarna anser att bedrägeri och inkorrekt hanterande av skattemedel bör kritiseras starkare än skattesmitning.
Det betyder att revisionsrättens rapport om utgifterna i hög grad motsvarar skattebetalarnas förväntningar.
Jag vill börja med inkomstsidan i budgeten.
Som ni vet representerar tullinkomsterna en avsevärd andel av de traditionella egna medlen som en viktig finansieringskälla för Europeiska unionen.
Det är därför angeläget för oss alla att dessa tullinkomster så fullständigt som möjligt flyter in till Europeiska unionen.
Även om dessa tullinkomster minskat till följd av GATT-förhandlingarna, så finansierar de i alla fall ca 15 % av den totala budgetvolymen.
Under årens lopp har vi om och om igen påpekat att det ligger en påtaglig risk i transiteringstrafiken.
Ni mina damer och herrar har därför ägnat den första undersökningskommittén som tillsattes efter Maastricht åt detta ämne.
Vi är tacksamma mot er, speciellt mot ordföranden, herr Tomlinson, att ni dragit fram så viktiga resultat i ljuset.
Denna gång sysslar vi inom detta område med de risker som finns inom de tullfria zonerna, dit ju de flesta hamnarna hör.
Vi sysslar även med den aktiva förädlingshanteringen.
Att det här finns stora bortfall av tullinkomster och att riskerna består, beror på att befintliga rättsliga bestämmelser ofta inte alls, ofta bara ofullständigt eller framför allt inte tillämpas enligt bestämmelserna.
Vi borde intressera oss för få bort detta oskick.
Dessutom vill jag fästa uppmärksamheten på att medlemsstaterna ju missar skatteintäkter när varor försnillas vid förtullningen.
Med andra ord är det ett viktigt område enligt vår uppfattning.
I detta sammanhang spelar ursprungscertifikaten en viktig roll.
Trots allt löper cirka hälften av all import till Europeiska unionen enligt preferensvillkor, enligt tullpreferensvillkor, och det är därför inte konstigt att just detta fortsätter att locka till oegentligheter.
Mer än hälften av alla oegentligheter som förekommer i samband med den europeiska budgeten rör området för tullpreferenser.
Vi har t.ex. konstaterat att ett tredje land exporterade tre gånger så mycket apelsinjuice till Europeiska unionen som det självt producerade.
I ett annat fall, det handlade om textilvaror, konstaterade vi att ursprungscertifikaten var förfalskade, det såg man på stämplarna som över huvud taget inte motsvarade originalen.
I ett fall var t.o.m. namnet på huvudstaden felstavat, och när vi frågade intygade ursprungslandet dessutom att certifikaten var riktiga.
Här måste man således vara extra försiktig för att även garantera gemenskapens inkomster.
Det rör sig ju om mycket höga belopp.
För perioden från 1986 till 1996 kontrollerade vi 700 fall och det är bara 700 av några tusen.
Då kunde vi konstatera att det i dessa 700 fall trots allt rör sig om ca 1 miljard ecu efterkrav till följd av oegentligheter.
De preskriberas mycket ofta.
Även om de ursprungliga registreringarna börjar i rätt tid så drar den nödvändiga uppbörden av efterkraven ut på tiden så att de preskriberas.
23 fall som vi prövade med tanke på preskription ledde ändå till ett bortfall av 80 miljoner ecu för Europeiska unionen.
Jag kommer nu till utgiftssidan och börjar med jordbrukspolitiken.
Som ni vet sänktes inom ramen för MacSharry-reformen garantipriset för spannmål väsentligt.
Meningen med åtgärden var att via priserna inte locka till en onödig överproduktion.
Garantipriserna var inte längre kostnadstäckande.
Naturligtvis kan inte bonden leva på förluster.
Därför införde man direkta stöd som byggde på odlingsytornas storlek.
Det var i sin ordning, så länge som garantipriserna var mycket låga.
Men under tiden har utbudet av spannmål som en följd av de åtgärder som vidtagits inom Europeiska unionen sjunkit.
Även på världsmarknaden sjönk spannmålsutbudet, delvis av klimatorsaker.
Det hade till följd att först steg världsmarknadspriserna kraftigt och till följd av detta steg även marknadspriserna inom Europeiska unionen långt över garantiprisernas nivå.
Egentligen hade det inte längre varit nödvändigt att betala ut direkta stöd i den storleken men det hade man inte förutsett i förordningarna, nämligen att man i sådana situationer skulle kunna sänka de direkta stöden.
Man blev därför tvungen att genomföra betalningar på 3 miljarder ecu något som enligt vår mening inte var så nödvändigt.
Jag säger inte att dessa betalningar var inkorrekta men de var inte nödvändiga om man ser till idén som sådan.
I framtiden behöver man se till att det inför en ny programperiod finns variationsmöjligheter både uppåt och neråt.
Inom jordbrukspolitikens område har vi under det senaste året på nytt undersökt tobaks- och vinsektorn efter det att vi 1993 redan hade lagt fram särskilda rapporter om dem.
Precis som förut motsvarar inte den europeiska tobaksodlingen den europeiske rökarens smak, med andra ord exporteras tobakssorterna i stor utsträckning.
Det väcker olustkänslor när de vinster som producenterna får till 4 / 5 består av subventioner.
Även om man invänder att det finns många arbetstillfällen inom tobaksindustrin måste man även titta på den andra sidan av saken, nämligen att människor dör av rökningen.
Det är inte heller lätt att inse varför Europeiska unionen skall finansiera en kampanj mot rökning, medan den samtidigt främjar tobaksodlingen.
(Applåder) Undersökningen av vinodlingen har gett till resultat att både röjnings- och destilleringspremien inte riktigt motsvarar förväntningarna.
Visserligen har utbudet av vin minskat men det hänger till största delen hop med klimatorsaker.
Precis som förut produceras vin extra för destillering och det var inte den egentliga meningen.
Här har vi framfört reservationer.
När det gäller strukturåtgärder har mycket förbättrats såväl vad gäller åtaganden som betalningar jämfört med vad som planerades i budgeten.
I stor utsträckning genomfördes 98 % av åtagandena och 95 % av betalningarna har stämt med vad som planerades i budgeten.
Vid närmare undersökning kan man konstatera att åtagandena och betalningarna i huvudsak gjorts under det senaste kvartalet, därav 2 / 3 under december.
Det vill säga att man har betalat ut mycket i förskott men förskott behöver inte betyda att man genomför de åtgärder som man har för avsikt att genomföra.
Ett exempel på detta visar programperioden från 1989 till 1993, som är avslutad för länge sedan.
3 / 4 av alla de åtgärder som ligger inom denna programperiod har ännu inte avslutats till dags dato.
Precis som förut är det bara att beklaga att man inte kommit till skott med de nödvändiga utvärderingarna inom strukturområdet.
Om det föreligger nya rapporter så är dessa snarare en lägesbeskrivning.
Nu när vi snart skall förhandla om den nya programperioden från år 2000 hade det varit viktigt att ha haft tillgång till relevanta utvärderingar.
Som ni vet är strukturstöden alltid i viss mån en motsats till konkurrensvillkoren.
Den europeiska inre marknaden baserar sig på principen om konkurrens och stöden visar en tendens att störa konkurrensen.
Därför förutser artiklarna 92-93 i EU-fördraget att sådana subventioner bara får ges med tillstånd av kommissionen och endast tidsbestämt för vissa ändamål.
Vi vill presentera några fall som enligt vår mening inte tillräckligt motsvarar föreskrifterna.
Inom området strukturstöd har vi naturligtvis även kontrollerat socialfonden.
Där kan man konstatera att vad det gäller socialfonden har det många gånger betalas ut medel till människor som inte alls hade rätt till pengar.
Många gånger har den planerade samfinansieringen inte kommit till stånd.
I andra fall har man inte tagit hänsyn till mindre och medelstora företag som det var tänkt.
Till området strukturstöd hör även främjandet av små och medelstora företag.
Vi gillar inte det sätt på vilket det hittills skett via kommissionen.
Vi anser att de små och medelstora företagen just med tanke på sysselsättningen är särskilt viktiga - för övrigt säkert ett ämne för sysselsättningstoppmötet i nästa vecka - och att de i detta sammanhang måste få ytterligare extra stöd.
Men kommissionen kan inte ens nämna det exakta belopp som kommer dessa företag till del.
Det finns till dags dato inte ens en definition av vad som menas med ett medelstort företag eller ett mindre företag.
Vi har gjort stickprov bland 33 s.k. små och medelstora företag.
Vi kunde då konstatera att bara 11 i verkligheten var små respektive medelstora.
De övriga 2 / 3 av de undersökta företagen tillhörde koncerner.
I ett fall definierades ett företag med 2 000 anställda som ett litet företag.
Detta kan vi inte acceptera!
Även gemenskapsinitiativen för små och medelstora företag som styrs av kommissionen själv fungerar inte som de ska.
Man har för dessa gemenskapsinitiativ räknat med 910 miljoner ecu i budgeten, men hittills har det bara betalats ut 140 miljoner ecu som förskott.
Endast en stat, nämligen Tyskland har presenterat en attestering på över 3 miljoner DM. och även detta vara bara ett förskott.
Det innebär att Europeiska kommissionen inom sektorn små och medelstora företag måste utveckla ytterligare aktiviteter.
Till strukturstöden hör även fiskepolitiken.
Vi har kommit fram till resultatet att det uppsatta målet precis som förut inte uppnåtts.
Fiskeflottan i medlemsstaterna har ännu inte kunnat visa upp den anpassning av kapaciteten som är nödvändig inte heller deras struktur motsvarar fortfarande förväntningarna.
På strukturpolitikens område vill jag gå in på Phare- och Tacisprogrammen.
De är ju til syvende og sidst strukturprogram.
Precis som förut måste man beklaga att det i samband med dessa program rinner ut för litet pengar.
Trots det talar säkerligen mycket till dessa programs fördel.
I samband med utnyttjandet av de medel som är beräknade för programmen lär sig förvaltningarna i central- och östeuropeiska staterna att samarbeta, t.ex. med medlemsstaterna inom EU och med kommissionen.
Det är stater som tidigare var knutna till Comecons samarbete.
Det innebär säkert en viktig uppfostringsprocess för dem, men det finns anpassningsvårigheter för förvaltningarna i Central- och Östeuropa.
För övrigt är det en punkt när vi kommer till utvidgningsförhandlingarna inom en snar framtid.
Man kan även konstatera att målet på jordbrukspolitikens område inom ramen för Phare- och Tacisprogrammen på långt när inte uppnåtts.
Så länge som egendomsförhållandena i dessa stater ännu inte är uppklarade, så länge som det inte finns något fastighetsregister som kan tjäna som underlag för kreditsäkerheter, går det knappast att privatisera jordbruket.
Ett nytt privat jordbruk är nämligen hänvisat till krediter.
Såtillvida är det viktigt att arbetet fortsätter inom denna sektor.
Jag anser även att Phare och Tacis i ökad grad måste användas i samband med utvidgningen av länderna i Central- och Östeuropa.
Finanserna måste enligt vår uppfattning starkare än hittills riktas in mot detta mål.
Vi har även kontrollerat utvecklingshjälpen.
När det handlar om samarbetet med de utvecklingsländer som inte hör till Lomékonventionen har vi konstaterat att minst i ett fall engagerades en bank som inte var så framgångsrik inom detta område.
Enligt vår uppfattning betalade man oriktigt ut 1 miljon ecu.
Inom ramen för utvecklingsfonden, dvs.
Lomékonventionen, har vi på samma sätt kontrollerat den offentliga upphandlingen, nämligen för tiden 1988 till 1993.
Mycket har gått snett eftersom t.ex. kausulen om mest gynnad part inte tillämpades, skattebestämmelser följdes inte, anbud och anbudsinfordran stämde inte överens.
Som ni vet har vi även gjort en särskild undersökning av hela budgeten.
Det kan vi göra enligt Maastrichtfördraget.
Vi presenterar detta år den tredje undersökningen.
Denna gång är certifikatet, en del av vår årsberättelse, nämligen band II.
När det handlar om den allmänna budgeten har vi kommit fram till följande resultat.
Gemenskapens bokslut återspeglar inkomster och utgifter, bortsett från obetydliga utgifter, och därmed även gemenskapens finansiella läge korrekt.
De genomföranden som ligger till grund för inkomsterna motsvarar i det stora hela principerna för laglighet och ordning.
Det gäller även för åtaganden.
Kopplat till de genomföranden som ligger till grund för betalningsanslagen finns det enligt vår uppfattning visserligen allt för många substantiella fel.
Vi har kommit fram till att år 1996 hade 5, 4 % av de genomföranden som ligger till grund för betalningarna grava felaktigheter.
Men då kan vi konstatera att felnivån inom strukturstödet ligger över genomsnittet och inom jordbrukspolitiken under genomsnittet.
Jag vill även här tillägga att dessa 5, 4 % inte alls betyder att det bara rör sig om bedrägerifall.
Det omfattar även andra fall som t.ex. användningen av felaktiga växelkurser inom socialfonden eller andra fakta.
Våra revisorer kunde t.ex. vid ett tillfälle inte kontrollera en argsint bonde, eftersom han hetsade sina folkilskna hundar på dem.
Vi kom även fram till resultatet att det finns 4, 3 % s.k.
" Non-Opinion-fall ", där vi inte kunde göra någon bedömning, eftersom det strejkades i den aktuella staten när vi ville kontrollera. eller så hade den allmänne åklagaren just beslagtagit underlag när vi kom för att kontrollera.
Även när det handlar om formella fel, anser vi att det finns alltför många olika typer av fel.
Formella fel för oss är sådana som inte märkbart behöver påverka budgeten negativt.
Vad gäller Lomékonventionen, om vilken vi lämnar en särskild rapport, kommer vi under detta år fram till resultatet att alla rubriker som jag just visat upp som exempel i den allmänna budgeten är i sin ordning.
Det innebär att vi totalt sett, med några få undantag, kan säga att undersökningen av Lomékonventionen faller ut positivt.
Låt mig i all hast ännu ge några synpunkter på effekterna av Amsterdamfördraget, som fortfarande inte är ratificerat.
Genom Amsterdamfördraget har Europeiska revisionsrätten nu blivit revisionsrätt för hela gemenskapen.
Den är såtillvida formellt jämställd med de övriga institutionerna i gemenskapen.
Vi skall nu rapportera om oegentligheter, det förutsätter fördraget.
En sådan sats har fogats in i fördraget, men jag skulle här vilja definiera vår roll.
Vår uppgift ligger i första hand i att arbeta förebyggande, dvs. att bidra till att oegentligheter inte uppstår.
Vi ser oss inte som polis och inte heller som allmänn åklagare, men när vi vid genomförandet av våra helt normala uppgifter stöter på egentligheter, t.o.m. bedrägerier, då undersöker vi det hela och kopplar sedan in aktuella myndigheter.
Vi ser som vår uppgift att inom ramen för finanskontrollen prestera vårt bidrag, som sagt inte som polis och inte som allmän åklagare.
Fördraget förutser även att vi har ett förtroendefullt samarbete med de nationella revisionsorganen.
Dessutom skall vi enligt fördraget vid kontrollen av Europeiska investeringsbanken göra detta inom ramen för ett trepartsavtal som redan finns.
Även om avtalet inte skulle träda i kraft har vi kvar vår kontrollrätt.
Min talartid är ute.
Låt mig tacka för ett gott samarbete.
Detta tack gäller särskilt budgetkontrollutskottet och dess ordförande Diemut Theato.
Vi tackar för den diskussion som vi alltid har i ert utskott, och vi vet att ni även denna gång på grundval av vårt förarbete säkert kommer att fatta de nödvändiga besluten.
Vi vill även tacka budgetutskottet under Detlev Samland, där vårt arbete debatteras med stor sakkunskap.
Jag vill också tacka huvudföredraganden, James Elles.
Stort tack för hans möda!
Jag vill även tacka kommissionen, speciellt kommissionär Liikanen.
Jag vill erkänna att mycket av det som vi rapporterar tas upp av kommissionen.
Kommissionens ansträngningar för att åstadkomma reformer koncentrerar sig på SEM 2000.
Redan nu märks tack vare SEM förbättringar genom det förvaltnings- och informationssystem som införts.
Vi märker även att nya avslutförfaranden inom jordbrukspolitiken ser ut att ge positiva effekter.
Vi är också tacksamma för att kommissionen delar vår uppfattning.
En ny budgetordning måste genomföras och den har vi redan gett aktuella bidrag till.
Vi är även tacksamma för att det inom strukturområdet kommer nya definitioner som kan förebygga oegentligheter.
Herr Liikanen, som även representerar era kollegor, det vill jag tacka er för.
Jag ber att få tacka för uppmärksamheten!
(Applåder)
