# ID: svediakorp-gov483202
# author: Van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 286
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Största delen av gemensamma kommitténs beslut faller under artikel 113 i EG-fördraget.
Det rör sig framförallt om skyddet av det fria handelsutbytet.
Dessutom har parlamentets rättstjänst på grundval av EG-domstolens prejudikat visat på att den gemensamma kommittén inte strikt måste begränsa sig till befogenheter i enlighet med artikel 113.
Juridiskt finns det då inte heller mycket att invända mot rådets beslut att låta antagandet av ståndpunkten i gemensamma kommittén för tullunionen med Turkiet falla under artikel 113 i stället för artikel 235.
Det är märkligt att Europeiska kommissionen i första hand valde artikel 235 som rättslig grund utan att ange skälet till detta.
Tvärtom, Europeiska kommissionen anger själv att den gemensamma kommitténs befogenheter faller under artikel 113.
Kan kommissionen ange varför denna ologiska grund ändå valdes?
Utskottet för rättsliga frågor motsätter sig den ändrade rättsliga grunden och hänvisar därvid till förfarandet för att anta ståndpunkt i EES-kommittén och i associeringsrådet med Turkiet.
Denna jämförelse haltar ändå eftersom den gemensamma kommittén ägnar sig åt en markerad, begränsad sektor, nämligen tullunionen och vissa bestämmelser om intellektuell egendom.
Utskottet för rättsliga frågor fruktar också att ändringen av den rättsliga grunden skadar den institutionella jämvikten i gemenskapen.
Denna fruktan verkar vara en grov överdrift.
Förslaget syftar på antagandet av ståndpunkt i en kommitté.
Det är svårt att vidhålla att rådet skulle behöva rådfråga Europaparlamentet inför varje möte i gemensamma kommittén.
Det har utlovats att parlamentet skall få kännedom om besluten årligen.
Det är mer än tillräckligt.
Jag vill göra helt klart att vi gärna instämmer med kollega Kittelmanns betänkande som behandlar dessa svåra problem på ett tydligt sätt.
