# ID: svediakorp-gov483201
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Kittelmanns betänkande ger oss frånsett de tekniska aspekterna tillfälle att summera våra förbindelser med Turkiet och framför allt utvärdera om de politiska mål som åberopades för att rättfärdiga behovet av en tullunion verkligen har uppnåtts, eller är i färd att uppnås.
En majoritet i parlamentet ansåg att det ökade välstånd som detta avtal skulle medföra för Turkiet och den politiska signal som det skulle utgöra, slutgiltigt skulle befästa landets plats bland demokratierna och stävja islamismen.
Verkligheten ser helt annorlunda ut eftersom det islamistiska partiet tog makten i Ankara bara några veckor efter det att kammaren på nämnda grunder godkänt avtalet om en tullunion.
Ett annat argument hade tidigare också framförts, nämligen att tullunionen var förutbestämd att ersätta Turkiets anslutning till Europeiska unionen och utgöra den normala ramen för våra förbindelser med detta mycket närbelägna grannland.
Tvetydigheten är emellertid större än någonsin.
Vid presentationen av Agenda 2000 här i parlamentet pekade van den Broek på vad han såg som Turkiets strävan att ansluta sig till unionen, och Ankara kommer att delta i konferensen för kandidatländerna, tvärtemot många medlemsstaters vilja.
Vidmakthållandet av denna tvetydighet skapar fåfängt hopp, främst hos Turkiet, om att landet skall uppnå en ställning det inte kan göra anspråk på.
Jag fruktar att besvikelse och utpressning, som i dag kan gälla tullunionsavtalet och i morgon Cypern, allvarligt kommer att skada våra förbindelser med detta stora land.
Om vi framhärdar i denna villfarelse, i stället för att tydligt lägga fram en särskild ram för samarbetet som är avpassad till omfattningen av våra förbindelser med Turkiet och vidareutveckla ett fruktbart samarbete, riskerar vi att skada det kapital av goda förbindelser som flera av våra medlemsstater har byggt upp och väcka konstlade och farliga motsättningar till liv.
Jag tror att det är hög tid att vi lägger om kursen och grundar våra förbindelser med Turkiet på något annat än tvetydighet.
