# ID: svediakorp-gov483182
# author: Bowe (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Under året har vi gått från det nyliga G8-mötet till FN: s konferens om miljö och utveckling, och sedan till förhandlingarna inför konferensen om klimatförändringen i Kyoto, har det blivit mycket tydligt att det finns klara skillnader på ett världsomfattande plan beträffande den globala uppvärmningen, i synnerhet målen för utsläppsbegränsning av den främsta växthusgasen koldioxid.
De nuvarande diskussionsomgångarna har pågått hela hösten och är ännu inte avslutade, men det är fullt klart att vi måste nå någon form av formellt beslut om utsläppsminskning i Kyoto - i synnerhet koldioxid - och att det måste göras före årsskiftet.
Det gläder mig att säga att hittills har Europeiska unionen vidhållit en hedersam ståndpunkt.
Vi föreslår att industriländerna skall minska sina växthusgaser fram till 2010 med 15 % jämfört med 1990.
Jag vill i kväll vädja till kommissionen och rådet att inte frångå den ståndpunkten, utan snarare söka nå bredare avtal om, det visserligen principiella, behovet av framtida åtgärder, som i synnerhet skulle innebära ett utsläppsstillestånd i nästa århundrade och möjligen dra ner koldioxidkoncentrationen i jordens atmosfär från 550 delar per miljon till kanske så lite som 350 delar per miljon.
Vi kan inte frångå den ståndpunkten och vi måste acceptera att förhandlingarna i Kyoto bara är det första steget.
För två veckor sedan deltog jag i parlamentets delegation till Japan.
Jag var tre dagar i Tokyo och talade med japanska parlamentsledamöter, miljöministern och ett antal andra ministrar.
Jag fick klart för mig att de var beredda att gå vidare.
Den ståndpunkt som lagts fram av deras premiärminister, pådriven av industridepartementet, var inte en ståndpunkt som man enats om på samförståndsbasis.
Det står helt klart att de är beredda att gå vidare och om vi pressar dem kommer de att gå vidare.
Vi måste ta tillfället i akt och förena oss med dem för att driva till och med amerikanerna till någon form av handling.
Jag vill betona att det finns en hel rad frågor där vi skulle kunna inta en gemensam ståndpunkt.
Vi måste till exempel vara beredda att mycket snabbt tänka på att införa teknologiöverföring till utvecklingsländerna för att säkra förekomsten av en ny rad okontrollerbara utsläpp av koldioxid.
Vi kan i själva verket inte utesluta en eventuell roll för kärnkraften i framtiden, använd på ett säkert och hållbart sätt.
Vi kan inte bortse från att man eventuellt gör gemensamt genomförande.
Med tillräckliga garantier är jag säker på att det kan vara ett steg framåt.
Vi måste inse att det inte bara är fråga om koldioxid.
Det finns andra växthusgaser som vi måste ta itu med och de måste ingå i avtalet.
Jag vill mana till försiktighet vad gäller utsläppshandel.
Det är ett redskap som ännu inte har nått någon större framgång.
Det är värt att undersöka men jag vill inte föreslå att det är något som vi skall inlåta oss på då vi försöker nå en överenskommelse i Kyoto.
Jag vill slutligen uppmana kommissionen att inte släppa efter på sin uttalade ståndpunkt.
Vi bör i stället säga att det här är det första steget.
Vi har alla framtiden i våra händer.
Framför allt har kommissionen och rådet framtiden i sina händer.
De framtida generationerna vill att de skall hålla stånd.
