# ID: svediakorp-gov483176
# author: Quisthoudt-Rowohl (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 267
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det väsentligaste har redan sagts.
Jag vill bara därför inskränka mig till några fakta och göra en situationsbeskrivning, som egentligen inte ser så bra ut.
Vi är alla ense i sak: Vi måste göra något för att förbättra vårt klimat, för att reducera koldioxidutsläppen.
Men vi är oense om målen.
Med hur många procent vill vi egentligen försöka reducera?
Hur snabbt skall det gå?
Det råder en fullkomlig förvirring i metoderna med vilka vi skall nå de mål som inte ens en gång är riktigt definierade.
Jag måste säga, Bloch von Blottnitz, vad förväntar vi oss egentligen av kommissionen?
Europeiska unionen är för liten visavi det globala problemet för att ensam arbeta med lösningarna.
Vi behöver åtminstone ha med Förenta staterna i båten.
Vi måste som industrinationer visa beslutsamhet och föregå med goda exempel.
Vi är skyldiga att ge exempel, vi är skyldiga att visa de stater som ännu befinner sig i den industriella utvecklingsfasen att det finns andra vägar än de som vi gått.
Dessa stater måste inte upprepa alla våra fel.
Vi behöver frivilliga överenskommelser som min grupp och jag vill satsa på, och som man sedan kommer att rätta sig efter.
Enligt optimistiska prognoser kommer år 2050 åtta miljarder människor leva på denna jord.
Andra prognoser förutspår ännu fler.
Om dessa åtta miljarder uppträder så som de fem som finns i dag, då är det verkligen nästan slut med vår planet.
Vi måste handla nu!
