# ID: svediakorp-gov483116
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vi har ännu en gång under denna debatt fått bekräftat att " euron är det lämpliga svaret på de konkurrensmässiga devalveringarna i Europa ".
Jag skulle i min röstförklaring vilja visa att denna gemensamma plats för den gemensamma tanken som ständigt upprepas, egentligen ger uttryck åt en synvilla.
Det som avses i ett sådant tal är deprecieringen av pundet, den italienska liran och den spanska pesetan under åren 1992-1993 vilket orsakade stora skador på de ekonomier där valutorna var fortsatt knutna till en hög kurs (D-Mark, franc, etc).
På detta problem fann enkelspåriga ekonomer en radikal lösning: det räcker med att inrätta en gemensam valuta för att radikalt undanröja växelkursens inre svängningar!
Men analysen visar i verkligheten att undanröjande av rättmätiga valutasvängningar bara skulle flytta trycket till andra sektorer och att skadorna slutligen skulle bli ännu större.
Låt oss erinra om att valutaproblemen i början av 1990-talet kom av en motsägelse: å ena sidan en assymetrisk yttre chock (den tyska återföreningen), å andra sidan de europeiska regeringarnas vilja att sinsemellan behålla en relativt stram växelkurs inom Europeiska monetära systemet, en vilja som sedan stärktes inför den planerade gemensamma valutan.
Denna motsägelse gjorde att systemet exploderade: medan den assymetriska chocken skulle ha krävt en allmän ny justering, segrade den motsatta politiken och medförde att vissa valutor deprecierades och trädde ut ur Europeiska monetära systemet och för andra en stram växelkurs och ekonomiska skador.
För man måste inse att lirans överdrivna depreciering (-30 % vid några tillfällen) inte orsakades av den italienska regeringens illvilja att manipulera sin valuta utan av trycket från ett felaktigt kollektivt svar på den assymetriska chocken.
Man måste också inse att om francen hade kunna variera i stället för att vara bunden till marken skulle skillnaden mellan liran och francen inte varit så stor och vår ekonomi skulle inte ha lidit så stor skada.
Problemen under 1992-1993 orsakades av den förtida tillämpningen av den gemensamma valutans principer.
I stället för att dra den kloka slutsatsen att en sådan stramhet inte är lämplig i dag i Europa drog man av politiska skäl den motsatta slutsatsen: denna stramhet borde utsträckas till att omfatta hela området.
Men de europeiska ländernas ekonomier och samhällen liknar inte varandra.
De utvecklas inte på exakt samma sätt.
Under dessa villkor förblir ändringen av den interna växelkursen användbar för att smidigt genomföra eventuella justeringar i marginalen.
Om inte denna möjlighet finns, om växelkursen är stram, kommer trycket att flyttas någon annanstans och rubba den verkliga ekonomin.
Pascal Salin sade en dag att växelkurserna är som hundens svans: man måste låta hunden vifta på svansen, för om man försöker hålla i svansen kommer i stället hunden att vifta.
Federalismens ideologier har fått Europa att glömma denna grundläggande erfarenhet och vi kommer att få betala mycket dyrt för den förr eller senare.
