# ID: svediakorp-gov483115
# author: Fabre-Aubrespy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I linje med dokumentet Agenda 2000 förefaller det i dag tydligt att kommissionen, revisionsrätten och Europaparlamentet önskar göra Phare-programmet till ett instrument som är en integrerad del av strategin för den framtida utvidgningen.
Programmet förebådar därför uttryckligen att strukturfonderna skall ingripa i de framtida medlemsstaterna, en utveckling som bara kan kopplas till en delegering av den ekonomiska förvaltningen av Phare på lokal nivå.
Samtidigt som föredraganden upprepar kritiken från revisionsrätten avseende genomförandet av Phareprogrammet, inte av kommissionen men i sista hand av de avtalsslutande företagen, och i brist på öppenhet i förfarandet med överlåtelse av marknader, anser föredraganden att decentraliseringen av den ekonomiska förvaltningen är ett krav.
Beslutsfattandet avseende Phareprogrammet skulle förbli definitivt starkt centraliserat, vilket leder till att tyngande och långa förfaranden bibehålls, vilket programmet tyvärr redan är känt för.
Föredraganden gläds åt att det finns en verklig vilja att överföra det ekonomiska ansvaret till mottagarländerna, och talar redan nu för en " djärv strategi att de mest utvecklade länderna så snart som möjligt (senast 1999) ska kunna ta hela ansvaret för sina Phare-budgetar, efter att ha förbundit sig att underkasta sig en sträng efterföljande ekonomisk kontroll "!
Föredraganden föreslår alltså inom ramen för de åtgärder som skall genomföras innan de nya länderna blir medlemmar att vissa länder fr.o.m.
1998 tar hela det ekonomiska ansvaret för sitt nationella program och att en kontroll i efterskott tillämpas i stället för en kontroll i förskott.
Den ekonomiska förvaltningen kan sannolikt delegeras effektivt, men vi vet redan vart detta har kunnat leda, bl.a. när det gäller Med-programmen eller turistpolitiken.
Budgetförordningen är uttrycklig: kommissionen är ensam ansvarig för användningen av skattebetalarnas pengar från unionens medlemsstater, vilket medför att den i sista hand behåller den ekonomiska kontrollen över Phareprogrammet.
Såsom föredraganden anger i sin motivering: " det är emellertid viktigt att förstå att en ny inriktning en så kallad " anslutningsinriktad " strategi inte är någon mirakelkur som av sig själv omvandlar Phare till ett stabilt och effektivt instrument "!
I det sammanhanget och med tanke på tidigare erfarenhet av ekonomisk delegering, är den decentralisering som föreslås oacceptabel, liksom den ökning av antalet anställda i delegationerna som begärts av revisionsrätten.
En sak är säker: det nuvarande systemet är ineffektivt, alltför tungt och öppnar dörren för oegentligheter och bedrägeri mot gemenskapens budget.
Eftersom Kjer Hansens betänkande alltför mycket tenderar att blanda ihop decentralisering, delegation och legotillverkning ger den inget svar på de frågor som ihärdigt ställs i anslutning till genomförandet och förvaltningen av projekten i Phareprogrammet, såsom revisionsrätten konstaterat.
Min grupp har därför inte kunnat ge det sitt stöd.
Betänkande: Weiler - A4-0291 / 97
