# ID: svediakorp-gov483114
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 596
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Trots det omfattande arbete som utförts av Fraga Estévez, trots de förbättringar som gjorts av det ursprungliga förslaget, kunde vi inte rösta för betänkandet om det fleråriga utvecklingsprogrammet efter 2002.
Programmet är fortfarande alltför inspirerat av den spanska problematiken.
Eftersom Spanien förfogar över en övertalig flotta förespråkar föredraganden en ökad överföring till gemenskapsnivå av våra vatten, en total liberalism när det gäller villkoren för tillträde och gör sig till talesman för en individuell tilldelning av fiskerättigheter som kan överföras på marknaden, vilket snabbt skulle förstöra principen om relativ stabilitet, som är grunden till det fleråriga utvecklingsprogrammet.
Varför misshandlar föredraganden, som önskar behålla principen om relativ stabilitet inom andra verksamhetsområden såsom jordbruket, principen när det gäller fisket?
Och för att fortsätta parallellen, varför inte även inom fisket betona den grundläggande beståndsdelen, nämligen marknaden, som föredraganden önskar utveckla inom jordbruksproduktområdet?
Två punkter särskilt förblir för oss fullständigt oacceptabla.
Vi kan inte acceptera att fisket som punkt 2 föreslår betraktas som " vilken annan ekonomisk sektor som helst som satsar på rationalisering för att förbättra avkastningen ".
Nej, vi måste fortsätta att erkänna fiskesektorns unika karaktär, erkänna den grundläggande roll som våra fiskare spelar, bl.a. för regionalpolitiken i våra kustområden.
Vi måste tydligt på nytt bekräfta att den gemensamma fiskeripolitiken endast är motiverad om den, med hjälp av särskilda regler, bidrar till att förenkla för våra gemenskapsländer att bibehålla tillräckligt många fiskare som kan leva ett hyggligt liv av produkten av sitt arbete.
På samma sätt kan vi inte heller acceptera artikel 17 som föreslår " en fördelning av fiskerättigheterna mellan fiskare " på individuell basis och att dessa kan " överföras ".
Det välgrundade i Europaparlamentets initiativ måste betonas även om kommissionens bristande intresse för fiskerisektorn förefaller alltmer uppenbart.
Kommissionsledamoten ansåg det inte riktigt, vilket Fraga underströk, att närvara vid denna debatt om framtiden för den gemensamma fiskeripolitiken.
Yrkesfiskarna måste bli oroade när de konstaterar att det praktiskt taget saknas förslag från kommissionen när det gäller fisket i meddelandet om Agenda 2000.
Fisket hade helt enkelt " glömts bort " i den första versionen av dokumentet.
I den definitiva versionen på 1300 sidor ägnas endast 63 ord åt fiskesektorn.
Initiativet Pesca har försvunnit.
Avsnittet om fiske i Mål 5 har inte förlängts.
På samma sätt är verkställandet av kommissionens arbetsprogram för 1997 och dess arbetsprogram för 1998, som vi just fått, båda två stumma när det gäller fisket.
Samtidigt fortsätter ända kommissionen att föreskriva ytterligare villkor inom ramen för " tekniska föreskrifter " och det förefaller som om den i motsats till vetenskapsmännens och miljökämparnas åsikt förbereder sig på att avskaffa ett fiskeredskap vars användning den redan på ett ytterst strängt sätt har begränsat, nämligen drivgarnen.
Vad kan i våra ögon en " ny " gemensam fiskeripolitik innebära, om den grundas på organiserad förstörelse inom ramen för det fleråriga utvecklingsprogrammet, på en mängd administrativa krav (kontrolldokument ombord) och utan någon som helst ekonomisk ersättning, pga. minskningen av de medel som avsätts till fisket.
Hur skulle våra fiskare kunna acceptera att ge ett nytt kontrakt till ett " Europeiskt fiske " som endast skulle bestå av krav och godtycke?
Det är vår plikt att låta vårt fiske leva.
Men jag har intrycket att många här bara tänker på att ta livet av det.
Betänkande: Kjer Hansen - A4-0286 / 97
